...fast nu gäller det på tvären. Eller längden. Eller hur man nu ska säga.

Förra året bidde det ingen skidskola på grund av snöbrist. Men nu i minusgraderna har kanonerna gått för fullt och ungarna var taggade till tänderna igår när Barnens skidskola drog igång. Tre dagar i rad står vi därför på skidstadion tillsammans med de övriga 150 ungarnas föräldrar och trampar och vandrar omkring för att hålla värmen, ivrigt påhejandes våra små Gundor och Billor. Om 20 år får Vasaloppsåkarna passa sig. Då kommer vi...




Sonen hade flickvännen i samma grupp och de höll förstås ihop och var sällan mer än en meter ifrån varandra.



Och så här kan det också gå...

Jag vet att den här bloggen har ett antal besökare varje dag, det ser jag på statistiken. Men jag vet ju inte alltid vilka ni är. Så har ni lust är det väldigt trevligt om ni skriver ett inlägg (och man kan göra det anonymt också för den delen, om man vill)

Just nu är det NÄSTAN bara Annelie och Anneli som kommenterar. Och tur är väl det för annars skulle det vara väldigt tyst här (tack för alla kommentarer, tjejer!). Men jag vill bara klargöra att man inte MÅSTE ha det namnet för att få skriva en liten hälsning...

Låg och gosade med dottern ikväll. Plötsligt sa hon:
- När kommer faster Ingela egentligen?
- Tja, inte vet jag. Ska hon komma hit?
- Ja man sjunger ju så...
- Sjunger man så?
- Ja, man sjunger "Nu är det jul igen och julen varar fram till påska. Men det var inte sant och det var inte sant för däremellan kommer fastra. Och nu har det varit julafton, så när kommer hon??

Nej, det är den ju inte alls. Den varar fram till påska (eller fastan eller tjugondag Knut eller hur det nu var).

Nu tar vi det lugnt några dagar. Jag åker till jobbet en sväng i eftermiddag för att fota en julkonsert. Mor och far följer med.

Vår jul firades hos min bror med familj. En stor del av hans sambos familj var också där - fyra av syskonen, en respektive, en pappa och två hundar! Det var jättetrevligt med trivsamma människor, god (och mycket) mat, tomtebesök och en och annan julklapp (ja, jag hade varit snäll i år också...) Här följer ett litet collage - bilderna är klickbara.

Idag konfirmerades maken. 40 år och 20 dagar efter dopet. Det var rakt, enkelt och väldigt fint och konfirmationen utgjorde helt enkelt dagens predikan (och föregicks för övrigt av ett dop av en liten flicka och "eftergicks" av nattvard så det var en väldigt komplett gudstjänst).

Maken var väldigt angelägen om att det skulle hållas personligt och ville absolut inte ha något jippo och inga presenter och inte göra någon affär av det överhuvudtaget - det var en sak för honom och församlingen, ansåg han. Därför hade vi heller inte gått ut med det. Vi sa bara till mina föräldrar att det skulle ske och att de var välkomna till kyrkan. De kom förstås - och följde med oss på restaurangmiddag efteråt.

Sedan fick han lite konfirmationsminnen i alla fall, av mig och barnen och av mina föräldrar och av några vänner i församlingen. Mamma var dessutom lite skojig och hade köpt en extrapresent - en liten leksaksmoped!!! Det tyckte vi var väldigt roligt - särskilt eftersom flera i kyrkan före gudstjänsten på skoj frågade mig "Ska han få en moped nu då eller?". Lilla E är nu väldigt angelägen om att han och pappa ska turas om att ha den där mopeden...

Några av minnesgåvorna från konfirmationen...

Då har vi klarat av ytterligare ett barnkalas. Årets tema var jul! De flesta barnen var utklädda juligt - till tomtar i de flesta fall. När födelsedagsbarnet öppnat sina paket delade vi gänget i två grupper. Ena halvan julpysslade med mig och i lekrummet satt maken och läste en berättelse (som han lät ungarna fylla i vissa delar i för att aktivera dem lite. Den handlade om ett litet barn som föddes i ett stall och lades i en krubba och så fick några herdar se en ängel och det kom vise män från österland och kungen hette Herodes och kejsaren Augustus och ja...ungarna hade verkligen stenkoll!)

Sedan serverades tomtegröt och skinksmörgås och tårta. Dottern ville absolut ha en tårta som såg ut som en julgran så det var bara för mamman att ställa sig och baka i går kväll. Chokladtårta skulle det vara med chokladmoussefyllning - de vet vad de vill! Men formen var så liten att smeten räckte till ytterligare en liten form så det råkade visst bli en julekrans med rött band av marsipan också. Vi satte ut en liten skål gröt på trappan också, utifall att tomten råkade ha vägarna förbi...

Och tänka sig, PRECIS när barnen tvättat av sig efter tårtätandet knackade det på dörren. Det var självaste Tomten som hade fått några paket över och hört att det var barnkalas på gång. Och så såg han grötskålen och de röd-gröna ballongerna! Vilken tur!

Ungarna fick slå tärning om paketen. Man fick välja ett paket när man slog en sexa. Gissa om det största paketet gick först! Sedan blev alla barnen väldigt förvånade när det visade sig att trots alla olika storlekar var det samma sak i alla paket: en Tom & Jerry-påse.

Vi hade julfrukost i Prästgården med personalen härom morgonen och jag kunde inte låta bli att ta några bilder i detta fina gamla hus. Värt ett besök om man är kurs- eller kaffesugen!

Julpyntat är det inte än men adventspyntningen är lika fin den. Så här ser det ut i vårt hem:

Ungarna är klippta och färdiga inför julen. Vi har det så bra att vi har barnflicka och frisör i samma person - barnvakten går sista året på frisörlinjen. Hon skulle passa barnen när maken och jag var på julfest på varsitt håll och klippa ungarna samtidigt. Men hur det var så spökade mina bihålor såpass att jag inte kände för att ta mig ut på någon julfest. Alltså avbokade jag barnvakteriet men behöll klippbokningen så M kom förbi med saxarna ändå. Praktiskt! Hon fick lite extra praktik och jag fick två nyklippta barn.

Det finns dem som tycks tro (ja, de är inte många men de FINNS) att jag är någon sorts klippa i köket som aldrig misslyckas med nånting. Jag borde låta denna lilla klick människor fortsätta tro det, så ni som känner er träffade kan ju sluta läsa här och nu.


För er andra tänker jag härmed avslöja hur julgodisbestyren gick idag:

Ungarna ville göra julgodis. Dottern påminde mig om något chokladbräck med krossad polkagris som vi gjorde i fjol. Hade inte receptet kvar men lyckades hitta det på nätet (pris ske alla bloggar...) Vi gjorde chokladbräck och hamrade sönder polkagrisar och det gick som en dans. Den stelnade till och med som den skulle och vi bröt den i bitar.

Jag borde slutat där. Men nähä. Istället fick jag för mig att göra chokladkola. Blandade ingredienserna i en tjockbottnad kastrull och skulle bara tillsätta sirap när jag upptäckte att den nästan var slut. Kastade mig iväg och köpte ny (tur att nyöppnad matbutik finns precis runt hörnet) och satte igång. 20 minuter skulle den koka. Efter en timme och femtioelva misslyckade kulprov tyckte jag att den bättrat sig något. Hällde ut den på en plåt med bakplåtspapper som jag vikt upp kanterna på och tejpat och grejat - men smeten rann ut över hela plåten, kraschade väggarna på min lilla bakplåtspapperslåda och flöt över alla brädder. Den har nu stått på balkongen i fyra timmar och är fortfarande en smet.

Medan kolasmeten kokade för glatta livet gjorde jag tryffel. Smälte choklad i en bytta över vattenbad och kokade upp grädde i en annan kastrull. Väntade och väntade på att grädden skulle koka upp. Då ringde telefonen, jag pratade i två minuter och grädden kokade över och bubblade i floder över hela spisen. Fick ta vara på det som blev kvar och blanda ihop tryffelsmeten. Den står nu i kylen - stenhård - och förväntar sig att jag ska rulla bollar av den.

Så gick det med det. För övrigt har ungarna ätit upp polkagrisbräcket. Så hur mycket julgodis har vi nu till jul???

Jag känner mig riktigt nöjd faktiskt. Jag som brukar gå och dra på förkylningar i evigheter. Nu bestämde jag mig för att rida ut stormen redan från början.

Så jag tillbringar dagen i sängen. Såg till att andra människor tar ansvar för barnen eftersom jag var helt utmattad när jag hämtat dem igår. Dessutom gör det ont i luftrören när jag går ut i kalla luften. I och för sig bara när jag andas in, men det är lite tufft att hämta två barn på två olika ställen i kommunen utan att andas en enda gång... Maken körde dottern till skolan i morse. Mamma skulle vikariera på dagis och hämtade således lilla E. Hon tar med honom hem till sig när hon slutar i eftermiddag. Pappa tar en promenad och hämtar dottern efter skolan. Sedan tar han (eller mamma) med dem ner på Betlehemsvandringen klockan fyra, när Musikpärlan och Mixen ska samlas där för julavslutning. Och sedan kör de hem dem hit! När Gud insåg att mammor inte kan göra allting skapade han morföräldrar..typ.

Så jag kan ligga i sängen och dricka te och läsa hela dagen! Och faktiskt bli frisk!

Nu ligger jag för ankar, nedbäddad och frossig. Halsen gör jätteont, jag har knappt någon röst och varje hostning värker i hela bröstet. Luftrören känns helt infekterade.

Det blev ingen Betlehemsvandring för mig i år. Det är bara att inse. Igår kväll trodde jag fortfarande att jag skulle fixa det, men maken bara skrattade och skakade på huvudet. I morse vaknade jag, duschade och trodde i min enfald att jag skulle piggna till men var sånär svimfärdig. Bara att bädda ner sig igen. Fick jobba ett par timmar hemifrån - hade grejer som skulle iväg.

Sedan hämtade jag barnen efter lunch. Det var en kraftansträngning som hette duga - jag var helt utmattad när vi kom hem. Men barnen förstod och lekte snällt tillsammans i lekrummet och var så tysta att jag till slut trodde de hade något fuffens för sig.

Många avslutningar blir det...så här års. Idag var det dags för skridskoavslutning. "Pippis jul" hette årets julshow. Dottern var pepparkaka. Det gick jättebra och hon var alldeles lycklig! Det är kul att åka skridskor, tydligen. Synd att jag aldrig gjort den upptäckten...

Det började redan i torsdags med Luciafirande på skolan. Alla föräldrarna radade upp sig på skolgården försedda med glögg och pepparkakor bakom ett snöre. Sedan kom luciatåget ut, skridande genom skolporten och ut på skolgården. Så fint så!



Vår lilla tärna spelade fiol tillsammans med två kompisar:



Morgonen därpå var det dags för dagis. Sonen skulle vara "stjärnnisse" i år, som han sa. Men när det väl blev dags och vi alla satt där på logen och väntade så ville inte sonen vara med längre. "Äh", sa han när jag försökte få med honom i luciatåget. Så några lussebilder på honom blev det tyvärr inte år.

Jaha, så sitter vi här igen då. Fredagkväll, idolfinal, maken och jag och varsitt glas rött. Barnen somnade som vanligt ifrån alltsammans och vi blev liksom över.

Kevin och Alice står det mellan. Kevin känns solklar. Men han är en färdig artist. Han har trots allt varit med i Melodifestivalen på Malta två gånger. Jag vet inte, men nog tycker jag att Idol ändå är en tävling för nybörjare. Sen kan man tycka vad man vill om själva grejen (och det gör jag också men det är en helt annan historia).

Så nu hejar jag på Alice. För på något sätt vore det lite rart om tösungen från Gävle skulle sopa hem hela skiten. Kevin klarar sig alldeles utmärkt ändå. Som sagt, han är redan klar.

Och så fällde jag nästan en liten tår när Alice morfar stod och grät i publiken så han inte kunde prata.

Så har jag då tentat. Eller tenterat som det så vackert heter. 10 hp teologi - kanske. Vi får väl se hur det går, om det blir några points eller inte. Ämnet var att jämföra hur sekulariseringsprocessen har påverkat islam respektive kristendom i modern tid. Kioskvältare!

Nästa delkurs startar redan nästa vecka. Har beställt ny kurslitteratur. Bibblan här har ju typ INGENTING. En bok på litteraturlistan har jag lyckats låna där. Eller två egentligen men den ena var jag tvungen att lämna tillbaka eftersom den var reserverad för fjärrlån. Och jag kan ju också fjärrlåna för den delen, men jag har sisådär 53 kurskamrater som sitter runtom i landet och gör samma sak. Så jag orkar bara inte...

Det brukar skojas om all "skit" som barnen bär hem i form av julpynt och skräp. Men våra barn får göra riktigt fina saker (fast det kanske mammor alltid tycker)

Häromveckan kom dottern hem från Musik- och färgmix med den här lilla "snöiga" ljuslyktan:



Och i måndags flyttade den här lille tomten in. Lilla E har gjort honom på Musikpärlan. Visst är han ljuvlig:

Maken hittade en skål med chokladbollsmet på balkongen igår. Han hade gjort en omgång i söndags, efter något avancerat recept där både smör och kaffe skulle vara hett och sedan skulle den lösa smeten ställas kallt i minst en timme. Balkongen var kall! Och timmen gick... Det var bara det att under den timmen blev dottern allt sämre, maken ringde sjukvårdsupplysningen, jag kom från jobbet, dottern och jag åkte till akuten och ja...smeten glömdes bort helt enkelt.

Men den var täckt med en tallrik och i perfekt skick för att rulla bollar av. Så det gjorde vi igår. Och rullade dem i rosa pärlsocker. Fint va!

...men jag är i själva verket en UNG människa.

Tara är en tidning för folk runt 40. Jag är inte där än, men snart. Och jag tycker tidningen är rätt okej. Min mamma däremot skulle väl snarare uppskatta det där M-magasinet för kvinnor 60+.

Men nu har jag fått skriftligt bevis på att jag är en ungdom (och att mamma tydligen är runt 40, grattis mamsen!)

Jag är student vid Göteborgs universitet. Det innebär att jag är innehavare av Mecenats studentkort. Och fick just följande erbjudande per mail:

"Nu kan du ge din mamma 4 nummer av Tara och till dig själv kan du välja en premie värd 387 kronor. I Tara läser mamma om fascinerande livsöden och får massor av avkoppling och inspiration, oavsett om det handlar om mat, människor, resor eller kultur."

Haha! Vad säger du om en Tara-prenumeration, mamma!

Snarare skulle jag väl själv kunna tänka mig en. Men då får väl dottern beställa tidningen till mig. Och så får hon själv Kiwi-lyktor från Iittala. Som hon kanske OCKSÅ kunde ge sin lilla mamma i julklapp...såna kan man ju aldrig få för många av.

Maken får ett utbrott och härjar med ungarna när de stökar till och lever rövare och inte lyssnar till hans förmaningar.

Efter en stund säger dottern:

- Mamma, vet du. Om man är glad jämt, då lever man längre. Men om man är arg så lever man inte så länge.

En stunds tystnad. Sedan:

- Pappa lever nog inte så länge...

Den här finns hos Bluebox. Jag kollade på den redan förra året. Men det blev inte av att jag beställde den i år heller. Men visst är den rolig!

Maken låg däckad i morse. Majsan och jag var på sjukhuset. Ingen kunde alltså förmå sig att köra lilla E till dagis. Så han fick bli hemma idag också (Han har inte sett en unge sen förra helgen). Men bra karl reder sig själv. Med LITE hjälp av sjuklig pappa fixade sig Lilla E ett eget litet hus i lekrummet. Hans koja som han byggt i vårt sovrum hade nämligen hans far rivit - vilket fick pojken att fullständigt bryta samman och skälla ut sin pappa efter noter. Han fick minsann veta vilken usel förälder han var!
Så pappa fick fram en klädstång som vi tänkte ha utklädningskläderna på när vi nån gång år 2036 gör om lekrummet (till barnbarnen....) Den skulle monteras ihop och sen skulle kojan byggas. Lilla E fixade detta nästan på egen hand.

Så har vi då gjort en komparativ studie av barnsjukvård i Turkiet respektive Sverige.

Nä, skämt åsido. När jag kom hem från medeltidsborgen där jag jobbade igår, så hade maken ringt sjukvårdsupplysningen. Berta hade återfått febern, den var jättehög och gick inte ner nånting med alvedon. Dessutom hade hon svåra magsmärtor. Eftersom det inte gav med sig tyckte sjukvårdsupplysningen att vi skulle åka in till sjukhuset. Så fick det bli. Och efter tre stick i fingret, lungröntgen och diverse undersökningar av en allmänläkare och en kirurg så bedömdes det att vi skulle få åka hem. Då var klockan nästan halv tolv på natten. Vi skulle bara avvakta det andra kaliumprovet - de tog ett nytt eftersom det första var så skyhögt att de utgick från att det var fel på det. Det var bara det att när provsvar nummer två kom så var det nästan lika högt. Så vi fick inte alls åka hem utan blev inlagda över natten. Så blev det ett fjärde stick i fingret halv två men då hade kaliumvärdet gått ner till normal nivå igen så på morgonen när även febern minskat och magontet var nästan borta konstaterades att Majsan råkat ut för ett ilsket virus som satt sig på lymfkörtlarna i magen. (Tur att blindtarmen redan var borta. Kirurgen sa att de annars förmodligen hade opererat henne för detta. Tydligen är dessa två åkommor svåra att skilja åt diagnosmässigt. Typiskt Majsan att råka ut för båda två på två månader!!! Men nu kunde ju åtminstone blindtarmen uteslutas.)

Så nu är vi hemma igen.

I morgon ska vi till Göteborg på show och middag. Makens 40-årspresent från kompisgänget. Vi ser nu alla med spänning fram emot att få veta om vi kommer iväg eller inte.

Sonen: Har fruktansvärd hosta, vi tror han "köver" sig hela tiden. Låter som han kvävs och kräks samtidigt. Otäckt!
Dottern: Är nästan feberfri men hur hängig som helst och "har ont överallt".
Maken: Har feber som pendlat mellan 37,7 och 39 grader idag, beroende på hur länge sedan det var han åt Ipren. Nu har han lagt sig, däckad. Ingen röst har han heller.
Jag själv: har haft ont i magen hela eftermiddagen (så började det för de andra tre) och nyser som en tokig.
Mamma (morgondagens barnvakt): har haft ont i magen hela eftermiddagen och meddelade ikväll att hon har feber och går och lägger sig (då hade klockan just slagit nio). Enligt termometern hade hon 41,7 men jag TROR att det kan ha varit lite fel även på denna termometer (förra termometern visade också 41,7 en gång, då ringde mamma vårdcentralen och frågade om det var farligt och fick till svar att "Sitter du upp och ringer vårdcentralen så ska du nog slänga termometern")

Fyra är alltså sjuka och den femte är möjligen på väg att insjukna (fast jag ska halsa Echinagard hela natten). Det visar sig i morgon eftermiddag vilka som åker till Göteborg.

Nu är Berta också sjuk och jättefebrig. Vi försöker få dagarna att gå med lite pyssel. En del pyssel är jag bra på. Annat är jag mindre bra på. Gips till exempel. Dottern fick ett gipsset i födelsedagspresent innehållande formar och två små påsar gips. Jag följde instruktionerna till punkt och pricka med första påsen - gipset stelnade i skålen. Nytt försök med påse 2. Gjorde denna omgång lösare - men den stelnade ändå innan jag fått ner den i formen.

Nu är maken på väg hem och ska ta vägen om färghandeln och köpa 1,5 kg gipspulver. Skam den som ger sig. Nu ska det göras LÖS smet.

Igår fick vi i alla fall fram pyssellådan som stått i förrådet ett tag. När T:s mamma (som var min dagmamma en gång i tiden) flyttade fick jag nämligen en hel låda pysselgrejer. Men barnen har varit lite för små. Nu kom dock den där lådan väl till pass. Det bidde en adventsljusstake med hjälp av lådans innehåll, ett vedträ och några blad från mina scrapgrejer. Så här fin blev den:




Dottern målade också en liten träask som hon nu förvarar sin tappade tand i.

Vi hann baka chokladmuffins igår också - det vill säga, jag bakade och barnen slickade skålen. Jag är lite såld på att baka muffins - vi har en hel del olika sorter i frysen nu. Men jag tycker de ser så läckra ut. Och så går det fort! Igår blev det lite rester från fruktskål, skafferi och kyl. Jag hade några bitar blockchoklad i ett öppnat paket, en apelsin som börjat se sina bästa dagar och ett halvt paket philadephiaost. Med socker, smör, mjöl och ägg blev det så här läckert:

...till en ny liten invånare.

Passar på att gratulera S med familj som fick en liten prinsessa i förrgår kväll, på K:s födelsedag! Det är det jag alltid har sagt, riktiga prinsessor SKA vara födda den 1 december. Och lille Olle, som liksom nyss föddes, har blivit storebror!

S - nu har vi varsin julipojke och varsin decemberflicka!

Fick ett mms med det lilla underverket förevigad igår morse och väntar med spänning på fler bilder på Olle-bloggen. Det är väl otroligt att nytt liv kan födas - och i de allra flesta fall går det ju faktiskt bra. De kommer ut, med tio fingrar och tio tår och allmänt fulländade. Tala om mirakel!

Äntligen....som hon har väntat. Ett års väntan är över - dottern har tappat en tand. Tandläkaren hade rätt, när vi var på femårskontrollen för ganska exakt ett år sedan sa han att det nog skulle dröja ungefär ett år innan hon tappade någon tand. Varpå K deppade...

Men idag lossnade den första mjölktanden, dagen efter sexårsdagen! Gissa om gumman är stolt.

Åh, vad god den blev, tigerbrowniekakan. Lägligt nog, precis till fikat, kom snälla mamma förbi med en påse pinfärska lussebullar. Vi är inte så förtjusta i lussekatter att jag bakar en hel sats, men det är gott med några stycken, så det passade utmärkt. Det blev lite födelsedagsfika för jubilaren, sonen och mig.

I år orkade jag bara inte slå in 48 små paket - kändes rätt onödigt också. Vi har redan två miljoner små leksaker som man trampar på dagarna i ända.

Så i år fick kalendern en annan form. Jag limmade ihop 24 små tändsticksaskar, klädde in med juligt scrappapper, knöt ett band om, numrerade lådorna och vips så var den färdig.

Varje låda innehåller nu en lapp med ett litet budskap: en liten gåva eller en utflykt eller något pyssel som vi ska göra. Och barnen verkar än så länge nöjda...