Nu ligger jag för ankar, nedbäddad och frossig. Halsen gör jätteont, jag har knappt någon röst och varje hostning värker i hela bröstet. Luftrören känns helt infekterade.

Det blev ingen Betlehemsvandring för mig i år. Det är bara att inse. Igår kväll trodde jag fortfarande att jag skulle fixa det, men maken bara skrattade och skakade på huvudet. I morse vaknade jag, duschade och trodde i min enfald att jag skulle piggna till men var sånär svimfärdig. Bara att bädda ner sig igen. Fick jobba ett par timmar hemifrån - hade grejer som skulle iväg.

Sedan hämtade jag barnen efter lunch. Det var en kraftansträngning som hette duga - jag var helt utmattad när vi kom hem. Men barnen förstod och lekte snällt tillsammans i lekrummet och var så tysta att jag till slut trodde de hade något fuffens för sig.