Vi älskar italiensk mat. Ungarna också. Dottern beställde baguette med gorgonzola till mellanmål idag. Vad har vi gjort?

Maken bytte brädor på lekstugan och blev vansinnig som vanligt när något händigt ska utföras, så jag skickade in honom i köket. Tio minuter senare var han lycklig igen och svängde ihop en pastarätt med kyckling. Sååå gott. Tror den ska få vara med i en kokbok om det blir någon uppföljning på den vi gav ut för två år sen.

Riktigt rosa blev dukningen ikväll. Dottern var supernöjd och tyckte det var sååå fint. Maken och jag tyckte mest det påminde om amerikanskt bröllop.

Det tog 35 år, men idag har jag baske mig lyckats få ihop mitt första Lego-fordon. Fyra timmar höll jag på. Nä, det gjorde jag inte riktigt... Sonen blev superimpad av händiga morsan. Här är resultatet:

Puh! Vi kan andas ut. Vi överlevde baklängeskalaset. Och sonen också, trots att han var så exalterad att vi trodde han skulle explodera ett tag.

Gästerna anlände en efter en, med tröjorna bakåfram. Totalt blev det åtta barn (en ringde återbud pga magsjuka). Vi började med att säga hej då och tacka för att de kom och knyta på dem pannband av lakansväv med deras namn skrivna baklänges (mitt namn blev ju väldigt kul baklänges...not). Sen fick de gå en och en baklänges ut genom köksdörren, via balkongen till sängkammaren där det satt ett godismonster och delade ut godispåsar. Sedan försökte maken sig på att läsa en bok baklänges med det blev visst alldeles tokigt. Så serverades glasshögar på tallrikar med en uppochnervänd strut nedtryckt ovanpå. Under bordet, såklart. Efter tvärtomleken och paketöppning avslutades kalaset så småningom med korv och bröd. Sen kom föräldrarna och hämtade och då sa vi hej och välkommen.

Publicerar bara ett par bilder där jag inte avslöjar för mycket av barnens identitet eftersom jag inte frågat föräldrarna om lov att lägga ut deras ungar på nätet.

Idag blev det besök i simhallen efter skola och dagis. Dottern lärde sig simma i somras och lägger iväg 7-8 meter utan problem. Hon var väldigt sugen på att ta ett simmärke och eftersom vi inte ens brytt oss om att ta Baddaren tidigare så ville hon veta vad som krävdes för detta. "Inte vet jag, det får man väl fråga nån som jobbar här" sa jag. Vips hade hon skevat iväg till två anställda tjejer och lika kvickt kom hon tillbaka med en av dem. Det krävdes egentligen fem "kaffekokningar", fem doppa-huvudet och så skulle hon glida iväg på en frigolitdyna. Men eftersom hon först hoppade från kanten ner i vattnet, sedan dök och simmade under vattnet medan hon bubblade och efter det tog spjärn mot kanten för att komma så långt som möjligt på dynan (och sedan fortsatte en bit till med hjälp av bentag) så behövdes det inga fem. "Hon är som en fisk" konstaterade simläraren och så fick tösen gå och inhandla ett märke. Nu tränar hon hårt för Silvergrodan som kräver 10 meter simning, hopp från kanten och dyka efter ett föremål på botten.

Jobbar inte idag. Istället sitter jag hemma och är disciplinerad och pluggar! Innan terminen har börjat! Duktigt va!

Har registrerat mig vid två högskolor den här terminen, Halmstad och Göteborg (jaja, universitet då). Den här gången är det grafisk produktion som gäller på ena stället och teologi på det andra (och för femtioelfte gången: Nej, jag ska INTE bli präst, man kan faktiskt läsa teologi ändå).

När jag var runt 20 år konstaterade jag att det fanns åtminstone fyra grundkurser som jag borde läsa för allmänbildningens skull. Nu har jag läst en massa annat under åren, utom just dessa fyra men i år tänkte jag göra slag i saken. Det är litteratur, psykologi, historia och religionsvetenskap. Kan jag fixa en av dessa fyra grundkurser det här läsåret är det väl inte så illa? Jag får väl ta resten sen. En annan gång.

Nu bär det av till biblioteket. Ska hämta en bok om ortodoxa kyrkan.

Nu har väggordet från My first room anlänt. Det låg och väntade i sin rulle när jag kom hem från konferensen. Lite pill var det med att få upp det på väggen (gnuggisar, tur att man är scrappare), men jag är supernöjd med resultatet. Nu vill jag ha såna överallt i hela huset men det kan man kanske inte...

Jag jobbade i medeltidsborgen idag. Vid min sista guidning för dagen kom mor och far med sina vänner från Skåne. De firade en 60-åring med hemlig utflykt och åkte runt sjön. Tala om att de blev förvånade när de kom till borgen och jag stod där i medeltidsklänning.

Väl hemma fixade jag fram lite snittar och maken hade köpt bubbel. Halv sju kom mor och far och gästerna nämligen hem till oss för att träffa oss och barnen en liten stund innan deras restaurangbesök tog vid. Och då började i sin tur vårt pyjamasparty. Vi är nämligen storfamilj här - brorsans ungar är här och sover över. Vi käkade makens goda hamburgare och sedan började dansen. I pyjamas såklart.

Det är tur att dagis stänger ibland så man får en ledig dag. Idag är lilleman och jag själva hemma. Vi tar det lugnt, jag bloggar och spelar betapet, lilleman leker och kollar lite på tv. Stora tjejen är i skolan och maken på jobbet.

Vi funderar lite på att göra något vettigt, som till exempel att åka och handla eller sätta på en tvättmaskin. Ja...kanske?

Ja, i alla fall enligt BVC:s kurvor och måttstockar. Vi var på fyraårsbesiktning idag. Lilleman gick in för det hela. Först mättes han till 108 cm och vägdes till 15,6 kilo. BMI var normalt, fick vi veta, och siffrorna skulle skickas in nånstans, till Socialstyrelsen eller vad det var (undrar hur folk klarade sig innan Socialstyrelsen fanns...)

Sedan lekte han och Syster K skola. Det är mycket man inte vet om sina barn. Häromdagen berättade en väninna att hon hittade teckningar med skrivna ord och namn i sin sons rum och sa att hon knappt fattat att han lärt sig skriva. Tyckte jag lät jättekonstigt. Ända tills jag väl satt där på BVC och sonen skulle peka på rätt bokstav på en bricka medan Syster K pekade på ljustavlan. "Vad är det för bokstav?" sa hon. "Det är O" sa lilleman. "Ja, och det här då?". "Det är T" fortsatte sonen. Syster K tittade på mig och sa "Kan han bokstäverna?" Och jag skruvade på mig och sa "Jaha, tydligen..." Undrar när han lärde sig det?

Sedan fick han rita en gubbe. Det blev en märklig historia med stora fötter och långa tår. På huvudet ritades två ringar ovanpå varandra. "Det är ett öga" sa lilleman om den övre. "Och här har vi ett öga till?" sa Syster K om ringen under. "Nä, det är ju näsan. Det är ett monster. Och monster har faktiskt bara ett öga." Sa Lilleman bestämt. Och ritade sedan sig själv bredvid monstret.

Och sedan skulle det pratas färger och gås balansgång och pratas om bilder i en liten bok och, ja, allt det vanliga. Sedan fick han OK-stämpel i pannan och sen åkte vi hem.

Nu har skoltiden börjat. Typ 13 års resa - för att eventuellt ta sig till universitetet och fortsätta några år till.

Dottern är taggad till tänderna. Efter en halvtimme lyckades hon tjata till sig läxa. Så det blev läsläxa tills på torsdag.

Under sin första skoldag hann hon vara på samling, skriva en liten bok om sitt sommarlov med text och bilder om vad hon gjort i sommar, äta tårta och tilldelas en låda, en mattebok, en planeringsbok och en välskrivningsbok. Mamma fick kaffe och lite papper att fylla i.

Jahapp. Man har kommit upp sig. Man är inte småbarnsmamma längre. Man är mor till ett äkta fritidsbarn. En skolflicka. VA???? JAG????? Hur gick det till? Vad hände? Och framförallt, var var jag nånstans NÄR det hände?

Skolan börjar först i morgon. Men eftersom jag började jobba idag så bar det iväg med ungarna i morse. Nya rutiner: först skulle vi lämpa av tösabiten på fritids på den nya skolan. Och gissa om hon var förberedd. Halv sex kom hon in i sovrummet och deklarerade att det var morgon. Fem i sex stod hon färdigklädd i turkos byxdress med fjärilar (som hon lagt fram igår kväll), håret kammat och uppsatt med glittriga spännen, skolväskan med Disneyprinsessorna chict över axeln, innehållande ett äpple som hon omsorgsfullt packat ner i en plastpåse. Det var bara det att det var en och en halv timme kvar tills vi skulle åka. Så dottern fick ta av sig jacka och skor och satte sig vid datorn en stund istället.

Så lämnade jag dottern på fritids och lilleman på dagis. Han har lämnat keruberna och börjat i Lillstugan. Inte ens han är liten längre. Nyss föddes de och jag drog runt med dem i en syskonvagn. Innan jag vet ordet av övningskör de, ränner ute på nätterna, snusar och vill inte veta av mig. Snyft!

Alltså...jag har det bra. Även om jag jobbat mer än jag tänkt det senaste året så har jag gjort olika saker och i så liten omfattning att jag mest sett de olika sysslorna som en kul hobby.

I höst ska jag jobba halvtid (ja, mamma tror fortfarande inte på det men det SKA jag) och plugga lite för skojs skull vid sidan av. Att det är klokt är jag ännu säkrare på efter att ha läst Malin Sävstams "När livet stannar". Nu tyckte jag i och för sig (tydligen till skillnad från alla andra) att boken var rätt irriterande och jag läste faktiskt inte ens ut den eftersom jag ledsnade. Men en sak gav den mig: familjen kan försvinna när som helst och då tänker då inte jag sitta där och tänka på allt jag aldrig gjorde med mina barn. Vad är ett heltidsjobb värt då? Nada.

Som någon sa, när man en vacker dag ligger på sin dödsbädd och ska göra bokslut över sitt liv så lär man aldrig nånsin ångra att man jobbade för lite och spenderade för mycket tid med sin familj. Kloka ord. Det ska jag leva efter.

Så var vi (nästan) färdiga med "lillahallen"; det vill säga korridoren som leder bort till sovrummen. Vi har målat om väggar och dörren till linneskåpet, tagit bort städskåpet och satt igen väggen där, bytt lister och dörrar och målat tak. Tyvärr har jag ingen "före-bild" men om jag säger terracottafärgade väggar och bruna 70-talsdörrar med klistermärken så förstår ni...

Så här blev det i alla fall:




Nu väntar jag bara på väggordet som jag har beställt från My first room. Det ska upp på väggen bredvid vägglyktorna. Väggdekorationen med svarta blommor har jag flyttat från sovrummet. Nu är både "korridoren" och badrummet svartvitt så nu blir det annat i sovrummet. Jag ska göra om det till safarirum (Afrikalängtan har gjort sig påmind). Återkommer...

Jag fick blommor av sonen idag. Egenhändigt plockade i trädgården. Han sa "Här får du lite blommor av mig, mamma. Sätt dom i en liten vas med vatten så dom trivs!"
Och vad annat kunde jag göra! Sådant värmer en mors hjärta.

Idag kom glasmästaren och bytte ut hallfönstret och köksfönstret. I synnerhet det sistnämnda såg nämligen för bedrövligt ut - det gick knappt att se gatan utanför, hur man än putsade. Men nu är det så fint.

Idag skulle dottern komma hem med mormor och morfar från västkusten. De meddelade att de kom till eftermiddagskaffet. Vilken tur att Lilleman och jag precis hade bakat blåbärsmuffins och vinbärsmuffins (gick en skördesväng i trädgården). Och att vi bakade nonstop-cookies igår!

Jag har mängder av papperskopior som ligger och väntar i scraprummet. Men några LO:s har det i alla fall blivit under sommaren. Och fler kommer - hoppas jag! Jag har gjort lite blandade grejer från vardag, Teneriffa och framför allt Kenyaresan.

Vi har tillbringat dagen i Halmstad. Vilket äventyrsland de har där! När vi löst entre fick alla åka hur mycket som helst. Där fanns åkattraktioner, vattenland, dinosauriepark, miniland med en massa kända byggnader i miniatyr, sagoland, piratland, hoppborgar, labyrinter och jag vet inte allt. Ungarna var helt till sig och körde fullständigt slut på sig. Och oss.

Så var vi hemma igen, alltså. Bästa barndomsväninnan och jag har tillbringat fem dagar i vår barndomsstad - fem personer i en campingstuga på 16 kvadrat, i ösregn och storm. Men det gick bra det också! Och kul hade vi. Barnen var förstås nöjda vad vi än hittade på. De kanske inte riktigt fattade nostalgin i att gå omkring i våra gamla kvarter men de var överlyckliga över vår gamla lekpark.

Dagarna började med frukost:


Och slutade med sagostund:


Det regnade och blåste mest hela tiden - bara en enda dag var det sol och promenadväder. Så det blev till att hitta på inomhusaktiviteter. Som till exempel Lek- och bushuset i Örebro.




Och så var vi på ett fantastiskt ställe i Hallsberg. Childrens museum heter det. Den som varit på Barnens hus i Tidaholm vet vad jag talar om, men detta var ÄNNU bättre. Det fanns bilbanor, en ladugård med häst att rida på och ko som man kunde mjölka! (inte riktiga men det brydde sig inte ungarna om), café med virkade och sydda bakverk i massor, utklädningskläder, en scen, ett fiskerum, rullstolar och en brandstation, en barnavårdscentral med riktiga grejer, en tandläkarmottagning och en hel affär att handla i. Den såg så riktig ut att väninnan T som gick in där för att se om vi var där vände och gick ut för hon trodde först att hon kommit in i en riktig affär! I entreavgiften på 30 spänn för vuxna ingick kaffe! Så barnen lekte i timtal medan T och jag fikade.








Men det kunde göra vem som helst lite trött...


Caféer fanns det gott om i Askersund så vi fikade oss genom stan. Här på Lilla caféet:


Och som sagt, en dag kunde vi tillbringa i vårt gamla bostadsområde. Vi gick gata upp och gata ner och tittade på våra gamla hus som vi växte upp i. Och så hade vi med oss picknicklunch som intogs i vår gamla lekpark - som förstås förnyats och moderniserats.





Dagen avslutades i Hembygdsparken



Under veckan blev E och G riktiga polare som lekte från morgon till kväll. Fast ibland rök de ihop och började gräla, med kommentarer som gjorde att vi hade svårt att hålla oss för skratt! Nu lär det dröja tills vi ses igen - vi bor 80 mil ifrån varandra.

...och som den tändes!

Jag är ingen sportfåne, det kan ingen människa påstå. Men jag tycker det är kul att följa Sverige i olika idrottssammanhang. Och så tycker jag att det är något visst med OS. Jag körde som en galning hem från Askersund för att se lite av invigningen. I år var det lite extra roligt, eftersom spelen går just i Beijing (ja, jag vet, det kan diskuteras av andra orsaker men för MIN del var det lite nostalgitripp). För jag har faktiskt varit i den där OS-byn och jag har SETT det där vidunderliga fågelboet. Det var inte riktigt färdigbyggt då, för snart två år sedan, men jag har sett det i alla fall. Och bara ett par timmar efter det, när jag klättrade upp för kinesiska muren (ja, klättrade, den är faktiskt rejält brant på sina ställen, särskilt för människor med höjdskräck) så möttes jag av en jättelik skylt med texten One World, One Dream. Och så de fem OS-ringarna. Rätt pampigt faktiskt.

Och när nu elden väl skulle tändas så nog var det väl häftigt! Så snyggt den lille kinesiske gubben sprang där i luften, som i slow motion, högt högt över jättearenan.

Spelen är invigda! Låt oss nu bara hoppas att denna enighet och sportslighet och gemenskap bidrar till något gott för den kinesiska befolkningen i framtiden också.