Så har vi då gjort en komparativ studie av barnsjukvård i Turkiet respektive Sverige.

Nä, skämt åsido. När jag kom hem från medeltidsborgen där jag jobbade igår, så hade maken ringt sjukvårdsupplysningen. Berta hade återfått febern, den var jättehög och gick inte ner nånting med alvedon. Dessutom hade hon svåra magsmärtor. Eftersom det inte gav med sig tyckte sjukvårdsupplysningen att vi skulle åka in till sjukhuset. Så fick det bli. Och efter tre stick i fingret, lungröntgen och diverse undersökningar av en allmänläkare och en kirurg så bedömdes det att vi skulle få åka hem. Då var klockan nästan halv tolv på natten. Vi skulle bara avvakta det andra kaliumprovet - de tog ett nytt eftersom det första var så skyhögt att de utgick från att det var fel på det. Det var bara det att när provsvar nummer två kom så var det nästan lika högt. Så vi fick inte alls åka hem utan blev inlagda över natten. Så blev det ett fjärde stick i fingret halv två men då hade kaliumvärdet gått ner till normal nivå igen så på morgonen när även febern minskat och magontet var nästan borta konstaterades att Majsan råkat ut för ett ilsket virus som satt sig på lymfkörtlarna i magen. (Tur att blindtarmen redan var borta. Kirurgen sa att de annars förmodligen hade opererat henne för detta. Tydligen är dessa två åkommor svåra att skilja åt diagnosmässigt. Typiskt Majsan att råka ut för båda två på två månader!!! Men nu kunde ju åtminstone blindtarmen uteslutas.)

Så nu är vi hemma igen.