Det är något visst med första advent. Dels för kyrkobesöket förstås, men också för vår egen "ankomst" i familjen. Vi missade gudstjänsten för sex år sedan - då föddes nämligen vårt adventsbarn. Vi kom in på natten och då hade personalen precis tänt alla ljusstakarna. På 45 minuter kom fyra par in på förlossningen, berättade barnmorskan. Och ja, advent betyder ju ankomst så kanske kände sig de små barnen kallade att komma ut just då.

Vi firade vår lilltös idag med farmor och farfar och mormor och morfar på middag. Det var lite körigt - mormor sjöng i kyrkan klockan 11 med sin kör, sedan klämde vi in en trerätters (med tårtavslutning såklart) och sedan sjöng barnen på familjegudstjänsten klockan 16. Och efter den gudstjänsten fick jag skippa glöggen utanför kyrkan och åka direkt ut till lilla kyrkan utanför stan där Å och jag skulle ha musikgudstjänst. Vi hann öva några av sångerna men de första åhörarna kom redan tjugo över fem! Det blev faktiskt helt fullsatt - underbart att så många människor tog sig tid att komma till kyrkan på första advent. (För alla de människorna kom då inte dit för vår skull, det vet vi, en gång sjöng vi på en musikgudstjänst för två personer, haha. Men det var kul det också.)

Tårta blev det förstås till sexåringen:

Idag var det mycket snö ute. Ungarna ville ut och åka snowracer så maken gick med dem till backen. Det tog en halv evighet att bara få på dem alla kläder. Men sedan var de så välklädda och varma.

Fyraårige sonen övar på sin lilla fiol när följande dialog utspelar sig.

Pojken: Spelade du också fiol förr i tiden, när du var liten?
Mamman: Nej, det gjorde jag inte.
Pojken: (lite tyst för sig själv): Nä....det fanns väl inga fioler för hundra år sen.

Ajvar relish är gott! Jag köpte ett par burkar häromdagen och en av dem öppnade vi ikväll. Det blev Ajvar-korv med svart "bläckfiskpasta" som barnen säger. Fort gick det också!

Jag skar en falukorv i stavar och lade i en form. Sedan blandade jag 2,5 dl mellangrädde med 1,5 dl ajvar, salt och peppar och hällde över korven. Skivade ett par tomater och lade på och så riven ost överst. Medan den stod i ugnen (ca 15 min) kokade jag pasta. Blev jättegott! Särskilt barnen uppskattade denna rätt.

Det var ett tag sedan vi bakade muffins. Men så var jag hemma idag med lilla E som har hosta och feber och för att fördriva tiden bestämde vi oss för att baka. Ja, host-och-snörvel-gossen bakade ju inte så mycket men han räknade decilitrar, "läste" recept och slickade skålen - och det ska ju också göras. Jättegoda mufins blev det. Här är receptet:

125 g mörk choklad
50 g margarin
1 dl mjölk
2 ägg
2 dl socker
2 dl vetemjöl
1 dl havregryn
1 1/2 tsk bakpulver
1/2 dl hackade nötter

Glasyr:
100 g mörk choklad
Silverkulor

Sätt ugnen på 225°C. Smält blockchoklad och margarin på svag värme. Tillsätt mjölken. Vispa ägg och socker poröst. Rör ned chokladblandningen i äggsmeten. Blanda mjöl, havregryn, bakpulver och nötter och rör ned i smeten. Fördela i formarna och grädda mitt i ugnen ca 10-12 min. Smält blockchoklad till glasyren och bred över muffinsen.

Inte för att jag är nån människa med tur med mig - men tävlar man inte kan man ju definitivt inte vinna. Så nu är jag med och tävlar om ett fint zinkhus som finns hos Butiken Flitiga Fredrika. Gå dit och tävla du också!

Nu har vi varit och lallat igen, Å och jag. För 12 dagar sen höll vi hov i Församlingsgården på en cafeträff. Och idag var det dags igen. Det var kalas för alla 75-åringar och kyrkoherden hörde av sig häromveckan och undrade om vi kunde "göra något roligt och trevligt". Så vi åkte dit och körde lite folkmusik och flöjt och trummor. Det är så kul!

På torsdag ska vi träffas och jobba vidare med julprogrammet - är inbokade på två ställen under första advents-helgen.

Och när jag kom hem ikväll ringde en dam som varit på kalaset idag och ville boka oss till en grej i februari. Roligt!

I sista stund slänger jag in ett bidrag till tävling. Man vill ju vinna de snygga besticken! Tävla du också! Du hittar tävlingen på inredning.webblogg.se

Idag var det speldag som vår förening anordnade. Det innebar fullt upp från åtta i morse till sju ikväll - i alla fall för mig! I morse bredde jag och ett par andra mammor 120 dubbla frallor med ost, skinka och gurka. Sedan var det fullt upp - maken fick ta hand om sonen så att han kom till rätt lektioner och dottern fick helt enkelt klara sig själv. Men jag hann vara med och fota på några lektioner i alla fall. Fem lärare turades om att undervisa våra barn i olika grupper. Lärarna är sååå duktiga och inspirerande! Man tror ju inte det är möjligt för min fyraårige stolle att spela fiol en hel dag, men han höll igång!

Under föräldraföredraget med Suzukiförbundets ordförande Sven Sjögren (en av gästlärarna för dagen) spelade min man fiol. Jag hörde det ryktesvägen. Själv gick jag tipspromenad med fem ungar så att föräldrarna skulle få gå på föredraget (eftersom jag hört Sven flera gånger innan). Sven har i alla år levt efter devisen "Alla kan". Så för att bevisa denna tes frågade han om det fanns någon på föredraget som aldrig nånsin spelat fiol. Maken och en förälder till räckte upp handen. Då frågade Sven om någon av dem kunde tänka sig att spela för de andra. Den andra föräldern hade väl visst mått av självkritik, men maken anmälde sig såklart. Så han spelade Köttbullar med lingon på lös A-sträng, ackompanjerad av Sven Sjögren! Alla kan! Jaja...Sven kanske får revidera sitt gamla motto efter alla dessa år...haha.

Dagen avslutades med konsert i församlingsgården. Då hade mamma och jag varit där i två timmar redan, för att fixa med fikaservering till både barn, föräldrar och dem som gästade konserten.

Barnen var jätteduktiga (och de fem lärarna och pianisten också såklart). Gissa om barnen somnade gott när vi kom hem! Och gissa om jag blev glad åt att maken förberett ett glas iskallt vitt vin och ett bad i bubbelpoolen till mig (ja, han kanske inte är nån virtuos på fiol, men han har andra kvalitéer).

Jag lade undan 16-delsfiolen idag. Den minsta, sötaste. Sonen har vuxit ur den. Dottern hade vuxit ur sin tiondels, så häromdagen kom maken hem med en åttondels till henne och så fick sonen ärva tiondelen. Det känns lite vemodigt att ingen längre spelar på den lilla sötisen. Barnen växer. Och i morgon ska vi på lägerdag - då ska det spelas fiol hela dagen. De som vet vilken stad vi bor i är välkomna till Församlingsgården på konsert klockan 17.

Åkte till Ullared idag efter jobbet. Skulle handla till Suzukiföreningen, jobbet och så en massa julklappar för egen räkning. Så jag tänkte handla mina egna grejer först, gå ut till bilen med dem och sedan gå in igen. Men det sket sig. När jag efter 1,5 timme var nästan färdig ställde jag ifrån mig vagnen och gick och hämtade några rullar julpapper och en tomte. Fem minuter senare var vagnen borta. Med alla grejer jag plockat ihop under 1,5 timme och min North Face-jacka. Hur surt var det? Letade i en halvtimme, tvingades ge upp, gå ut och hämta en ny vagn och sedan börja om från början. Men då hade jag så ont om tid (och hade tappat lusten) att jag rafsade ihop det jag hann få med mig, gick till kassan skitförbannad och bad att få tre kvitton.

Nu har jag kommit hem med ungefär hälften av de julklappar jag fick med mig i första vändan - och utan min jacka. På hemvägen hann jag med inredningskursen men inte ens den kändes kul...

Antingen fick nån med sig vagnen av misstag och upptäckte det först långt därifrån så den står och skräpar någonstans i varuhuset - eller så (som en tjej jag pratade med påstod) finns det tjuvar som tar övergivna vagnar och snor jackor och väskor. Tur att jag åtminstone tog ur handväskan. Annars hade det varit RIKTIG katastrof.

Idag var det dags för lekterapi igen. Judith skulle följa med, liksom doktorsväskan. K har en STOR doktorsväska och plockade ihop de doktorsgrejer hon hittade (såna där smågrejer har en förmåga att försvinna).

Terapeuten B opererade Judiths trasiga arm, gjorde ett ordentligt bandage och satte dropp med K som assisterande sköterska. De gick igenom en massa grejer. Sedan kollade de igenom doktorsväskan och fyllde på med massor av riktiga doktorsgrejer. K följde också med B ner till barnmottagningen där de fick träffa en sjuksköterska, titta på ett undersökningsrum och hämta snygga, lila handskar. Jag fick vänta uppe på lekterapin.

Nästa gång ska vi prova att ta blodtryck - men se det ville inte Berta veta av, så det blir jag som får vara blodtryckspatient istället till att börja med. K ska också sätta på ett Emlaplåster innan vi åker så att vi kan testa skillnaden där plåstret suttit och övriga armen. Det tog dock en stund att övertyga dottern om att detta var en bra idé - först efter att både B och jag hade lovat dyrt och heligt att vi INTE skulle sticka några nålar i henne gick hon med på att ta med plåstret hem.

Nu har Judith fått kvällsmedicinen intravenöst och mått lite illa och fått medicin. Det är mycket att stå i med en så sjuk docka!

Det har blivit några julkort. Det går inte fort, men det går framåt. Och det är kul. Synd att man inte har mer tid.

Diskussion på väg till dagis och skola, tidig morgon:

Gnällig röst från baksätet: - V och E på dagis ska få en bebis. ALLA får bebisar utom vi. Det är faktiskt ORÄTTVIST.
Trött röst från framsätet: - Som ni vrålar på nätterna och inte lyder och inte gör som vi säger så vi måste tjata om samma saker tusen gånger - tror ni verkligen att vi har tid med en bebis?
Lång tystnad.
Späd. lätt upplivad och väldigt vänlig röst från baksätet: - Men om vi sover på nätterna och alltid håller sams och alltid gör som ni säger med en gång, får vi en bebis då???

Idag började vi på lekterapin. Dottern blev ju lite traumatiserad efter operationen och behandlingen i Turkiet så för att bearbeta detta går vi nu i terapi.

Vi fick berätta vad hon varit med om och så bokade vi upp fem träffar till. Så fick tösen leka i lekrummet, sätta dropp på en docka, snöra åt armen på lekterapeuten och lite annat som hon hade lust med. Det känns jättebra att få den här möjligheten.

Sedan fick jag stressa därifrån och hemåt igen, eftersom Å och jag var inbokade för att sjunga och spela på en dagledigsamling på eftermiddagen. Det var jättekul och blev uppskattat.

I lördags kväll ville farmor äta italienskt. Sådan tur att det råkar vara makens specialitet. Det blev ricottafylld färsk tortellini med fläskfile och hemlagad pesto. Barnen deltog i pestotillagningen.

  

Vi tillbringade helgen i det vackra dalsländska helgvädret. Och sonen tog en tur med farfar på fyrhjulingen. I trädgården, ska tilläggas...