Tvättstugegolvet är inhandlat!

Vi har nu följande till vårens stora renoveringsprojekt:
1 hörnbadkar till nedervåningens badrum
1 badrumsinredning till övervåningens badrum
12 kvadratmeter antracitgrått klinkergolv till tvättstugan.

En grej till varje projekt är väl inte så pjåkigt! Vi har också tittat ut kakel till tvättstugan, ritat upp hela tvättstugan och båda badrummen i datorn, nästan bestämt oss för kakel till övervåningen (färgerna åtminstone, vi velar lite mellan två vita plattor, en mindre hamrad och en större slät, båda matta) och nästan bestämt oss för inredning till tvättstugan. Vi letar fortfarande kakel till badrummet nere för vi hittar inte den färgen vi vill ha. Latte. Verkar bara finnas grått, beige, terracotta och natursten. Inte rätt.

I februari kommer byggfirman. Då påbörjas arbetet. Så det hela lär väl vara klart i april 2011 eller nåt - när vi har tillbringat tre år på hotell för att vi saknar fungerande badrum. Haha.

I morse klippte vi sönder våra AmEx-kort. Inte för att de har vållat några problem egentligen. Men vi har kommit fram till att det är alldeles för enkelt att handla onödiga saker när man har såna. Hädanefter ska vi skärpa till oss. Det har gått nästan jämnt upp varje månad och vi borde kunna sätta undan pengar till vettigare grejer, som till renovering av huset och långresor och sånt. Särskilt nu när vi står inför två badrumsrenoveringar är det ju trevligt att slippa snåla.

Så nu har vi gjort en budget. Vi ska följa den till punkt och pricka och redovisa allt vi handlar under de närmaste året för att stämma av detta mot budgeten. Så får vi se. Det sägs att det inte är inkomsterna man blir rik på utan utgifterna. Nu är det upp till bevis.

Några ihopsamlade minnesvärda citat från de senaste veckorna.

Sonen tittar på när farmor klär av sig. Han betraktar henne intresserat när hon tar av sig behån.
- Min mamma har större bröst än du. (kort paus) Men dina är längre.


Sonen, 3 år, funderar:
- Mamma, var sitter andan?
- Tja, den sitter väl ingen särskild stans tror jag. Varför undrar du det?
- Men, om man ska hålla andan måste man ju veta var den sitter!

Dottern, 5 år, ser sig om bland adventsljusstakar och julgardiner när vi äter frukost:
- Mamma, Gud borde få Nobelpris.
- Varför det?
- Mäh...det var ju han som KOM PÅ JULEN!!!

Sonen är köksängel på dagis och i uppgifterna ingår att presentera maten. Han skickas ut i matsalen i  syfte att berätta att det idag serveras stuvade makaroner och falukorv. Varpå sonen gör entre på golvet och med gravallvarlig min deklarerar:
- Idag serverar vi dödade makaroner och farlig korv.

Ibland får man sig ett gott skratt. När jag kom in i badrummet idag för att titta till barnen såg sonen ut så här:

Vi har inte julstädat. Vi har inte pyntat (annat än gardiner och adventsljusstakar). Vi har inte bakat pepparkakor. Vi har definitivt inte bakat lussebullar. Vi har inte handlat färdigt julklapparna. Men vi har i alla fall - baske mig - lyckats klara av att göra fyra sorters julgodis. Det blev följande:

Chokladtryfflar med kakao
Spritsade tryfflar med honung och creme fraiche
Vit chokladtryffel med lingon och kanel
Chokladbräck med polkakross

Jag slog in några av godsakerna i cellofan och åkte och överraskade min pappa (och mamma fick också smaka).

Bättre sent än aldrig: vi har firat lucia i den här familjen också. Vi har bara inte fått ändan ur vagnen och lagt ut dem på bloggen förrän nästan en vecka senare.

I torsdags inföll Luciadagen. Vi parkerade på dagis kvart över sju - med barnen påbyltade med thermobyxor, täckjackor, vantar, mössor och så luciakläderna utanpå alltihop. På vårt dagis som är ett utedagis till stor del firas lucia traditionellt ute på logen. Strax efter halv åtta satt vi föräldrar där, uppradade och knäpptysta och glögg- och pepparkaksdoften låg som en krusning i luften. Och så hörde vi späda barnröster och käcka frökenröster: "Ute är mörkt och kallt, i alla husen lysa nu överallt de tända ljusen. Då kommer någon där, jag vet nog vem det är. Sankta Lucia. Sankta Lucia."

Och ja, där kom hon. Inte bara en, utan flera stycken lucior, följda av andra små Michelingubbar med pepparkakskläder, tärnklänningar och stjärngosseskrudar trädda utanpå overallerna. Vi bjöds på vacker sång och ljuständning. Sååå mysigt.

Ikväll gick vi tomtepromenad. Det var riktigt mysigt. Arrangörerna hade gjort det så fint och vi följde tända marschaller. Längs hela vägen fanns tomtebyar och tomtefamiljer medan vi letade efter tipsfrågorna och självaste riktiga Jultomten var också där. Barnen fick godispåsar och på vägen stannade vi till i Prästgården och fikade. Sen köpte jag två lotter av "mina" tanter som sålde lotter till förmån för hiv-aids-insamlingen. Och minsann, vann jag inte dockkläder! Dottern fick välja fritt på ett helt bord med dockkläder och Barbiekläder. Efter moget övervägande tog hon en lila stickad dräkt med kjol och kavaj till dockan Judith.

...tyckte jag i alla fall. Skulle ner och köpa en present till I som dottern ska på kalas hos i morgon. Svängde upp på ICA:s takparkering och skulle just svänga in på själva parkeringen då en kille i 8-10-årsåldern springer rakt ut och plötsligt dyker upp framför motorhuven. Jag hade redan börjat svänga och girade reflexmässigt till - och repade bilen längs en liten stolpe som jag inte hann se. Bakdörren trycktes in och det blev värsta jätterepan. Och ungen försvann som en avlöning. Jag rusade in i leksaksaffären med gråten i halsen och sen bölade jag hela vägen hem. För att bilen blev förstörd och framförallt för att jag var ett par centimeter från att köra på ett litet barn. Och sen skulle jag hem och berätta för min man, som just hade hämtat bilen från rekond så den var som ny. Men han sa bara "Men det är ju bara en bil. Och vi har försäkring. Tänk om du hade kört på nån. En bil går ju att laga. Tänk inte mer på det nu. "  Men klantigt var det. Varför tvärnitade jag inte istället? Och varför måste ett barn springa ut framför mig precis då? Men som sagt....en bil är ju faktiskt bara en bil...tur att killen klarade sig.

Idag har barnen varit med mig och inventerat cykelleder. 27 mil har vi kört. Första anhalten blev att ta svängen förbi min farmor, Daddafarmor, som barnen säger. Eftersom vi jobbar heldag på Luciadagen gjorde vi slag i saken och tog med lusseutstyrseln redan idag - farmor är inte så noga med om det blir rätt dag eller inte. Hon blev så glad för att vi kom och tyckte att barnen var jättesöta. Och det var dom ju!

Så var den här. Höstförkylningen. Jag är så hes att jag knappt kan få fram ett ljud (fast blogga går ju!) Och känner mig allmänt less och sur och lipfärdig. Massagen fick jag avboka - det är inte bra att få fart på blodcirkulationen när man är så här dassig. Och så vill jag inte smitta ner min stackars massör. Och hur trevligt är det att ligga med näsan neråt och snora och vara täppt?

Ont i axlarna har jag, så massage hade behövts. Skulle åkt till simhallen med barnen idag men det gick ju inte heller.

Gnäll gnäll. Dagens tre sämsta:

1. Vara förkyld
2. Få trista och nedlåtande svar på mail när man bara vill visa lite intresse.
3. Regnet - som bara öser ner. (Fast hade det varit snö så hade jag väl frusit. Och hade det varit 35 grader varmt så hade jag säkert gnällt för det också.)

Tänk så barnsligt glad man kan bli för ett fint rosa paket!

I fredags kom en avi med posten att jag hade ett paket att hämta. Avsändare var LUSH. Jag är förvisso omåttligt förtjust i deras badbomber och bubbelbitar och blev förstås nyfiken men hann inte hämta ut paketet i fredags. Nånstans inom mig tänkte jag att det säkert var någon pr-kampanj eller nåt och med födelsedag och kalas i helgen blev det inte av att det blev hämtat.

Men idag tog jag avin och åkte och hämtade lådan. Den innehöll ett fint rosa paket med vackra band. Avsändare var kompis S i Örebro. Jag fattade inget. Varför skickade hon paket till mig? (Man är ju inte van att få paket sådär helt utan anledning liksom). Bestämde mig för att ringa i morgon. Men så var jag inne på hennes blogg ikväll - det var ett par veckor sen sist, har ju inte ens hunnit blogga själv - och där avslöjade hon att hon beställt ett hemligt paket till mig. Som tack för att hon fick bo här på sin shoppingtur i höstas.

Paketet innehöll badbomber, bubbelbit och badolja från Lush. Tack S!!!! Jag har semester den här veckan. Gissa om jag äntligen har tid att bada nu!!!

Dottern har skrivit sin första saga. Den plitade hon ihop medan vi tittade på Carolas Betlehemsresa. Jag gick upp för att visa den för maken. Fem minuter senare kom dottern upp och sa "Du kan väl spela det här i morgon" - och räckte fram noter som hon skrivit. Hon spelar ju inte ens efter noter! Hon måste ha snappat upp hur de ser ut i mina notböcker och till och med vänt dem åt rätt håll!

Lilltösen har gått på dans hela hösten. Vi föräldrar får släppa av dem och sedan hämta barnen 45 minuter senare. Alltså var det många förväntansfulla föräldrar och syskon som bänkade sig inför julavslutningen i eftermiddags. Vi skulle äntligen få se vad de ägnat sig åt under terminen. Och det var en hel del. Först framfördes en danssaga om katter. Och sedan - fortfarande med kattmunderingen på - visade de diverse små danser och rytmikövningar. Kul att se dem! De var sååå söta, de små kissekatterna.

Dottern fyllde år igår och vi bjöd till Astrid Lindgren-kalas. Det har hon pratat om sedan vi besökte Astrid Lindgrens värld i somras. Först försökte vi avstyra det men insåg under hösten att det är ganska smart att ha ett litet tema ändå - man måste ju ändå hitta på något med ungarna och det är lättare att hitta på något kul om man har något att hänga upp det på. Så inbjudan gick ut. Och klockan tio kom gästerna. Vi fick ihop två Madicken, en Lisabet, tre Emil, en Karlsson på taket, två Pippi, två icke utklädda pojkar som vi sa var "Lillebror" och så en hjälpreda i form av kusin E som var lite för stor för kalaset men ändå gärna ville vara med på ett hörn.

Dottern fick en massa fina paket - gladast blev hon för en alldeles riktig klocka med hjärtan på (nu informerar hon var femte minut om vad klockan är). Efter paketöppning samlade maken ihop alla tolv barnen i lekrummet. Sen skickade han upp dem i grupper om fyra till mig i köket där det bakades pepparkakor på golvet - såklart! Under tiden läste maken Astrid-sagor för resten. När alla hade bakat delade maken ut guldpengar (chokladpengar med guldpapper) och så fick alla barnen tåga upp till mig och ställa sig i kö vid sockerdricksträdet (jojo, vi hade ett sånt i köket. Det hade på något underligt sätt vuxit upp under natten). När alla handlat dricka tog de plats vid bordet. Muffins, kex, pepparkakor och Emil-tårta smakade bra i de små magarna. Sen slog vi oss ner på golvet och sjöng Astrid-sånger. Ungarna var jätteduktiga och kunde vers efter vers. Slutligen blev det skattjakt! När vi väl hittade skattkistan innehöll den påsar till alla barn med hälsning från Pippi och Karlsson. I påsen fanns clementin, kuckelimuckmedicin (tablettask som fått nytt omslag), en näve guldgodispengar och så en liten present från Pippi. Vid det laget var klockan tolv och barnen blev hämtade.