En sjuåring funderar...
Sonen säger roliga saker nästan dagligen men jag glömmer ju alltid skriva ner dem!
Idag i bilen på vägen hem, apropå ingenting:
- Alla dom där navelsträngarna som papporna klipper av på BB - vart tar dom vägen egentligen?
När vi sedan kom hem och klev in i hallen fortsatte han med något helt annat:
- "I himlen blir man parfymerad. Visste du inte det mamma? Det är ju därför som änglar luktar så gott."
Idag i bilen på vägen hem, apropå ingenting:
- Alla dom där navelsträngarna som papporna klipper av på BB - vart tar dom vägen egentligen?
När vi sedan kom hem och klev in i hallen fortsatte han med något helt annat:
- "I himlen blir man parfymerad. Visste du inte det mamma? Det är ju därför som änglar luktar så gott."
Klänning-kollekt
Det är familjegudstjänst på Tacksägelsedagen. Efter gudstjänsten får alla gå fram och ta med sig något hem av allt bröd, kakor, marmelad, saft, blombuketter och annat som burits fram. Som ersättning får man lägga en peng i kollektkorgen. Prästen C talar om att pengarna sedan ska delas så att hälften ska gå till Voi i Kenya och hälften ska gå till kyrkans prydande, och tillägger skämtsamt att de till exempel kan användas till nya prästkläder eftersom röcklinet fått besök av möss så att det är små hål i axeln på hans vita klädnad!
Barnen förser sig - Lilleman med chokladbollar och Majsan med kladdkaka. Och betalar för sig.
På vägen hem förklarar Majsan för sin lillebror:
- Du förstår, hälften av pengarna ska gå till Voi. Och hälften ska gå till C. Så att han kan köpa sig en ny klänning.
En stunds tystnad. Sedan:
- Mamma, varför måste vi betala för C:s klänning? Kan inte han köpa sina klänningar för sina egna pengar?
Barnen förser sig - Lilleman med chokladbollar och Majsan med kladdkaka. Och betalar för sig.
På vägen hem förklarar Majsan för sin lillebror:
- Du förstår, hälften av pengarna ska gå till Voi. Och hälften ska gå till C. Så att han kan köpa sig en ny klänning.
En stunds tystnad. Sedan:
- Mamma, varför måste vi betala för C:s klänning? Kan inte han köpa sina klänningar för sina egna pengar?
Man måste ju ha något att komma med...
Majsans kompis E är på besök för att sova över en lördagkväll. Flickorna har beställt Kinamat och vi äter av olika rätter. E är adopterad från just Kina och berättar om det hon sett på foton, men inte minns, hur hon kom till Sverige knappt två år gammal. Lilleman lyssnar storögt och vill väl också ha något spännande att komma med.
E: ...och sen när jag kom hem med mamma och pappa så hade vi kalas och firade med tårta.
Tystnad.
Lilleman: Å min pappa, han har varit militär!!!
Pension?
Lilleman hade trots alla tal och avsked inte riktigt fått kläm på att fiolfröken går i pension och slutar. Jag fick förklara för honom igen igår kväll att vi inte ska spela för Britt mer, att hon slutar och går i pension och att det kommer en ny fiolfröken efter sommarlovet.
I morse satt han tyst i bilen nästan hela vägen till dagis. Så öppnade han plötsligt munnen.
Lilleman: Mamma, när åker Britt?
Mamma: Vadå menar du?
Lilleman: Ja, alltså när ska hon åka?
Mamma: Vadå? Hon ska väl inte åka nånstans?
Lilleman (irriterat): MEN ALLTSÅ, NÄR ÅKER HON TILL PENSIONEN???
I morse satt han tyst i bilen nästan hela vägen till dagis. Så öppnade han plötsligt munnen.
Lilleman: Mamma, när åker Britt?
Mamma: Vadå menar du?
Lilleman: Ja, alltså när ska hon åka?
Mamma: Vadå? Hon ska väl inte åka nånstans?
Lilleman (irriterat): MEN ALLTSÅ, NÄR ÅKER HON TILL PENSIONEN???
Vem blir mormor egentligen?
Det är kväll och ljummet ute. Vi sitter i nya "myshörnan" på balkongen, Lilleman och jag. Han har krupit upp i mitt knä.
Lilleman: Jag har blivit stor, du.
Mamma: Jaa...
Lilleman: Väldigt stor.
Mamma: Ja, tänk när du är 40 år, då får du nog inte plats i mitt knä.
Lilleman: Nä, då kan jag nog inte sitta i ditt knä längre.
Mamma: Nej, men då kanske jag kan sitta i ditt knä.
Lilleman: Ja, då är du ju en liten tant!
Mamma: Ja, 71 år är jag då.
Lilleman: Ja och så är du mormor till mina barn.
Mamma: Nej, mormor kommer jag aldrig bli till dina barn.
Lilleman: Va? Vad blir du då?
Mamma: Jag blir ju farmor till dina barn. Ska jag vara barnvakt ibland åt dom då kanske?
Lilleman: Ja, men....men....vem ska då bli mormor?
Mamma: Det blir ju din frus mamma som blir mormor till barnen.
Lilleman: VA? L???? (flickvännens mamma)
Mamma: Eh...ja, det blir det kanske då ja.
Lilleman: VA? SKA HON TA HAND OM MINA BARN? DET ÄR JU RENT VANSINNE!!!!!!!!
Hmm...jag trodde han hade högre tankar om sin svärmor, faktiskt, som han annars är så förtjust i!
Lilleman: Jag har blivit stor, du.
Mamma: Jaa...
Lilleman: Väldigt stor.
Mamma: Ja, tänk när du är 40 år, då får du nog inte plats i mitt knä.
Lilleman: Nä, då kan jag nog inte sitta i ditt knä längre.
Mamma: Nej, men då kanske jag kan sitta i ditt knä.
Lilleman: Ja, då är du ju en liten tant!
Mamma: Ja, 71 år är jag då.
Lilleman: Ja och så är du mormor till mina barn.
Mamma: Nej, mormor kommer jag aldrig bli till dina barn.
Lilleman: Va? Vad blir du då?
Mamma: Jag blir ju farmor till dina barn. Ska jag vara barnvakt ibland åt dom då kanske?
Lilleman: Ja, men....men....vem ska då bli mormor?
Mamma: Det blir ju din frus mamma som blir mormor till barnen.
Lilleman: VA? L???? (flickvännens mamma)
Mamma: Eh...ja, det blir det kanske då ja.
Lilleman: VA? SKA HON TA HAND OM MINA BARN? DET ÄR JU RENT VANSINNE!!!!!!!!
Hmm...jag trodde han hade högre tankar om sin svärmor, faktiskt, som han annars är så förtjust i!
Kommer man till Madagaskar när man dör?
Det är mycket funderingar om liv och död just nu. För några veckor sedan var vi på 18-årsfest och när en av gästerna varit i köket och hämtat mat från buffén kom hon tillbaka och skrattande berättade vad hon hört från barnbordet.
Det pratades om att man nog kommer till himlen när man dör. Så sa någon av de små till en annan:
- Tänk om du kommer till helvetet då.
Varpå vår Lilleman svarade: Jag vill inte komma till helvetet. Då åker jag hellre till Madagaskar.
Allvarsam konversation i vårt eget kök häromdagen:
Lilleman: Tänk om du dör mamma.
Mamma: Ja, tänk om jag gör det. Men det har jag väl inte precis tänkt att göra än.
Lilleman: Nä. Fast det kan ju hända ändå. Men då har vi ju pappa. Och sen får vi ju träffas i himlen om ett tag.
Mamma: Ja, vi får ju det.
Lilleman: Såvida jag inte kommer till Madagaskar.
Det pratades om att man nog kommer till himlen när man dör. Så sa någon av de små till en annan:
- Tänk om du kommer till helvetet då.
Varpå vår Lilleman svarade: Jag vill inte komma till helvetet. Då åker jag hellre till Madagaskar.
Allvarsam konversation i vårt eget kök häromdagen:
Lilleman: Tänk om du dör mamma.
Mamma: Ja, tänk om jag gör det. Men det har jag väl inte precis tänkt att göra än.
Lilleman: Nä. Fast det kan ju hända ändå. Men då har vi ju pappa. Och sen får vi ju träffas i himlen om ett tag.
Mamma: Ja, vi får ju det.
Lilleman: Såvida jag inte kommer till Madagaskar.
Kan man söka läkare för avundsjuka?
Lillebror är vansinnig för att storasyster varit på McDonalds med mamma och fått en leksak och dessutom köpt en Kalle Anka-tidning med låtsasmobiltelefon.
Mamma: Ja, men lille gubben, det blir din tur en annan gång. Har man varit hos doktorn så kan man väl få gå på McDonalds och få en tidning?
Lillebror: UHÄÄÄÄÄÄÄÄÄH! Det är ORÄTTVIIIIIIST!
Storasyster (muttrar): Du kanske också behöver gå till doktorn. Du är ju sjuk. Aven-sjuk.
Mamma: Ja, men lille gubben, det blir din tur en annan gång. Har man varit hos doktorn så kan man väl få gå på McDonalds och få en tidning?
Lillebror: UHÄÄÄÄÄÄÄÄÄH! Det är ORÄTTVIIIIIIST!
Storasyster (muttrar): Du kanske också behöver gå till doktorn. Du är ju sjuk. Aven-sjuk.
Lilleman blev godkänd
Idag har sonen och jag varit på 5,5-årskontroll och därmed gjort vårt sista besök på BVC! Han var så duktig och skötte sig utmärkt. Men BVC-tanten fick sig några goda skratt.
Först vägdes han och vågen visade på 20,6 kilo. Sedan skulle han mätas:
Syster: Kom och ställ dig här så ska vi se hur stor du har blivit.
Lilleman: Jaja.
Syster: 117 centimeter är du.
Lilleman: Hur högt upp går den här mätgrejen?
Syster: Den går till 215 centimeter. Men så stor finns det ju ingen som är.
Lilleman: Där har du fel. För jag vet en som är större.
Syster: Vem då?
Lilleman: Nämligen Gud!
Sedan skulle den lille evangelisten rita en gubbe. Han fick papper och en svart penna och ritade snabbt och hafsigt ihop en gubbe med stor glad mun, en näsa, armar, ben och en svart kappa och en väldigt yvig frisyr.
Syster: Jaha, här har han munnen och här har han näsan. Är det inget som fattas tycker du?
Lilleman: Nä...
Syster: Borde han inte ha något mer i ansiktet?
Lilleman: Menar du ögon? Men dom har han ju under luggen! Han är långhårig, gubben, förstår du, så han måste gå och klippa sig för han ser ju ingenting!
Så skulle synen kollas. Lilleman läste upp alla bokstäverna så redigt, till och med den allra understa raden som jag inte såg ett dyft av. Sedan släckte syster lampan i "syntavlan". Det snappade Lilleman upp och promenerade fram och tände igen. Sedan utbrast han:
- Men hörru, det var ju en förskräckligt snygg tavla du har, med lampa i! Jag tycker vi ska ha den tänd!
Först vägdes han och vågen visade på 20,6 kilo. Sedan skulle han mätas:
Syster: Kom och ställ dig här så ska vi se hur stor du har blivit.
Lilleman: Jaja.
Syster: 117 centimeter är du.
Lilleman: Hur högt upp går den här mätgrejen?
Syster: Den går till 215 centimeter. Men så stor finns det ju ingen som är.
Lilleman: Där har du fel. För jag vet en som är större.
Syster: Vem då?
Lilleman: Nämligen Gud!
Sedan skulle den lille evangelisten rita en gubbe. Han fick papper och en svart penna och ritade snabbt och hafsigt ihop en gubbe med stor glad mun, en näsa, armar, ben och en svart kappa och en väldigt yvig frisyr.
Syster: Jaha, här har han munnen och här har han näsan. Är det inget som fattas tycker du?
Lilleman: Nä...
Syster: Borde han inte ha något mer i ansiktet?
Lilleman: Menar du ögon? Men dom har han ju under luggen! Han är långhårig, gubben, förstår du, så han måste gå och klippa sig för han ser ju ingenting!
Så skulle synen kollas. Lilleman läste upp alla bokstäverna så redigt, till och med den allra understa raden som jag inte såg ett dyft av. Sedan släckte syster lampan i "syntavlan". Det snappade Lilleman upp och promenerade fram och tände igen. Sedan utbrast han:
- Men hörru, det var ju en förskräckligt snygg tavla du har, med lampa i! Jag tycker vi ska ha den tänd!
...och en till....
Det går inte bra för sonen, tycker han. Det ena efter det andra blir galet. Först tappar han sin legobil på golvet så den går sönder. Sedan får han skorna på fel fot. Och så är jackan vrängd. Och när han äntligen kommer ut är trappan så hal att han nästan halkar. Återfår dock balansen, suckar och säger:
- Mamma...min lycka står inte i Guds händer.
- Mamma...min lycka står inte i Guds händer.
Skojigt från sonen
Lilleman, fem och ett halvt, är med på familjegudstjänst på första advent. Sin vana trogen kör han med sina bilar, liggandes under bänken under predikan. Så blir det dags för trosbekännelse och plötsligt visar han intresse för denna. Han flyger upp och ställer sig på bänken, nästan i jämnhöjd med mamma och fyller i några ord här och där så gott han kan. Sedan kommer det, med hög och klar stämma:
-...korsfäst, död och begraven, nederstigen till Österrike.
(Sedan skrattade hans mor hejdlöst resten av den trosbekännelsen...)
Lilleman, några dagar före första adventshelgen:
- Snart är det advent mamma. Jag vet varför man firar advent.
- Jaså? Och varför gör man det då?
- Det är för att man ska veta när det är dags att plocka fram julpysslet.
Lilleman ropar från badkaret:
-Mamma, jag puttrar.
Mamma som hört honom "koka kaffe" en stund tidigare ropar tillbaka:
- Ja, du puttrar.
Lilleman:
- Men mamma jag PUTTRAR.
Mamma:
- Ja, jag hör att du puttrar.
Lilleman en liten stund senare:
- Mamma, jag puttrar fortfarande.
Mamma:
- Mmmm, ja, jag hör det.
Lilleman:
- Mamma, snälla mamma, ta upp mig. Jag fryser.
Mamma:
- Fryser du? Då ska jag hjälpa dig upp.
Lilleman, med badkappan på, hackandes tänder:
- Mamma, ser du som jag puttrar?
Huttrar, menade han visst....
-...korsfäst, död och begraven, nederstigen till Österrike.
(Sedan skrattade hans mor hejdlöst resten av den trosbekännelsen...)
Lilleman, några dagar före första adventshelgen:
- Snart är det advent mamma. Jag vet varför man firar advent.
- Jaså? Och varför gör man det då?
- Det är för att man ska veta när det är dags att plocka fram julpysslet.
Lilleman ropar från badkaret:
-Mamma, jag puttrar.
Mamma som hört honom "koka kaffe" en stund tidigare ropar tillbaka:
- Ja, du puttrar.
Lilleman:
- Men mamma jag PUTTRAR.
Mamma:
- Ja, jag hör att du puttrar.
Lilleman en liten stund senare:
- Mamma, jag puttrar fortfarande.
Mamma:
- Mmmm, ja, jag hör det.
Lilleman:
- Mamma, snälla mamma, ta upp mig. Jag fryser.
Mamma:
- Fryser du? Då ska jag hjälpa dig upp.
Lilleman, med badkappan på, hackandes tänder:
- Mamma, ser du som jag puttrar?
Huttrar, menade han visst....
Från en liten mun
Majsan, snart sju: Om pappa kommer hem med en flickvän, då packar vi väl våra väskor och flyttar, du och jag va?
Mamma: Eh, jaha...skulle tro det, ja.
Tystnad. Sedan:
Majsan: Då kanske vi kan flytta hem till mormor. Så blir det inte så dyrt...
Mamma: Eh, jaha...skulle tro det, ja.
Tystnad. Sedan:
Majsan: Då kanske vi kan flytta hem till mormor. Så blir det inte så dyrt...
Lite skojigt...
Barnen sitter och äter mellanmål.
Lillebror: Jag tycker faktiskt inte så mycket om dig längre.
Storasyster: Nä, jag vet. Det är för att jag är liksom sådär lite modern.
Lillebror: Näää. Det är för att du har fult hår. Förresten så har du säkert löss också.
Lillebror har varit på musiklekis och övat inför familjegudstjänst. Det ska handla om bröllop.
- Vi ska spela tiater. F ska vara brudgubben. Och N ska vara...eh...brud...eh...brudgumman.
Lillebror sitter vid datorn och mamma säger att han inte får spela "slåsspel" utan bara Svamp-Bob-spel.
Lillebror (muttrar): Patetiskt...
Mamma: Va? Vad sa du?
Lillebror (högt): Jag sa att jag tycker det är PATETISKT att jag inte får spela vad jag vill.
Lillebror: Jag tycker faktiskt inte så mycket om dig längre.
Storasyster: Nä, jag vet. Det är för att jag är liksom sådär lite modern.
Lillebror: Näää. Det är för att du har fult hår. Förresten så har du säkert löss också.
Lillebror har varit på musiklekis och övat inför familjegudstjänst. Det ska handla om bröllop.
- Vi ska spela tiater. F ska vara brudgubben. Och N ska vara...eh...brud...eh...brudgumman.
Lillebror sitter vid datorn och mamma säger att han inte får spela "slåsspel" utan bara Svamp-Bob-spel.
Lillebror (muttrar): Patetiskt...
Mamma: Va? Vad sa du?
Lillebror (högt): Jag sa att jag tycker det är PATETISKT att jag inte får spela vad jag vill.
En kompromiss???
Dagisfröken M berättade när jag hämtade Lilleman igår att hon fått sig ett gott skratt. Det hade nämligen kommit på tal om Hassel och det faktum att vi skaffat kanin. Det gick ju rätt fort, vi hade inte ens funderat på att "bli med kanin" men så frågade vänner om vi ville överta deras och ja, så fick det bli. Lilleman hade dock en HELT annan version att delge M på dagis:
- Jo förstår du, det var så att mamma ville ha en bebis men det ville inte pappa. Och pappa ville ha en hund, men det ville inte mamma. Så det fick bli en kanin.
- Jo förstår du, det var så att mamma ville ha en bebis men det ville inte pappa. Och pappa ville ha en hund, men det ville inte mamma. Så det fick bli en kanin.
Av barn och dårar får man höra sanningen...
Diskussion mellan morfar och Lilleman. Lilleman, snart fem, har gele i håret och solglasögon - inomhus.
Lilleman: Jag har gele i huvet vettu. Då är man cool.
Morfar: Jaha, är man cool då? Jag är också cool.
Lilleman: Nä, du är inte cool. Du är bara gammal.
Morfar: Är jag gammal? Hur vet man det då?
Lilleman: Det ser man ju.
Morfar: Hur ser man det då?
Lilleman: För du ser rostig ut och har lockigt hår. Och så har du stora öron och konstiga kläder.
Lilleman: Jag har gele i huvet vettu. Då är man cool.
Morfar: Jaha, är man cool då? Jag är också cool.
Lilleman: Nä, du är inte cool. Du är bara gammal.
Morfar: Är jag gammal? Hur vet man det då?
Lilleman: Det ser man ju.
Morfar: Hur ser man det då?
Lilleman: För du ser rostig ut och har lockigt hår. Och så har du stora öron och konstiga kläder.
En Barnamun till G!
Att det här är roligt förstår nog bara min guidekompis G som kommer hit på besök i morgon. G är en av mina trogna bloggbesökare. Håll till godo!
Konversation mellan mor och dotter ikväll:
Mor: I morgon kommer G hit, hon som är guide som mamma!
Dotter: Vem är det?
Mor: Men du vet, G som är gift med han som gick till Nidaros.
Dotter: Han som INTE gick till Nidaros menar du väl. För han gick ju bara fram och tillbaka!
För att ni andra ska ha en chans så tarvar väl detta en förklaring. För två år sedan, när dottern var fyra och ett halvt, var hon och kusinerna skådisar vid en dramatiserad stadsvandring. Jag var 1400-talskvinna och rätt som det var kom G:s man, som också heter G, utklädd till pilgrim på väg till Nidaros. Enligt manus skulle han fråga mig efter vägen till Nidaros och sedan skulle han fråga ungarna om de ville följa med. Varpå de skulle svara: "Nej, det får vi inte för mamma". Det gick bra flera gånger. Men när typ sjätte gänget för dagen kom och pilgrimen G frågade om barnen skulle följa med så ropade dottern "Mamma får vi det?" Så jag svarade: "Men är du tokig unge, han ska ju ända till NIdaros, det ligger ju i Norge". Då ropar dottern glatt: "Men han går ju bara här fram och tillbaka!!!"
Gissa om 50 åhörare gapskrattade så att det tog flera minuter innan jag kunde göra mig hörd igen....
Leksugna pappan får vackert vänta tills i morgon...
Vår Lilleman är inte som andra barn. Istället för snuttefiltar och gosedjur vill han ha traktorer, grävskopor och diverse andra fordon med sig i sängen. "Får man ta en bil att gosa med" ropar han när han lagt sig. Och varför neka honom det? Han somnar ju så gott med bilarna i famnen. Det verkar dock inte särskilt bekvämt så vi brukar gå in och plocka bort dem när han somnat.
Likadant var det ikväll. När maken trodde lillemannen sov smög han in och tog bort diverse leksaker. Varpå Lilleman viskade:
- Nej nej, pappa. Vi får leka med dem i morgon!!
Likadant var det ikväll. När maken trodde lillemannen sov smög han in och tog bort diverse leksaker. Varpå Lilleman viskade:
- Nej nej, pappa. Vi får leka med dem i morgon!!
Någon som funderat på vart hälen tar vägen när man dör?
Lilleman har ritat en teckning till mamma. Det är två personer vid ett träd. De ser lite nere ut.
Lilleman: De är ledsna för doms farmor har dött.
Mamma: Jaha...har hon det...?
Lilleman: Ja, så de ska på förgravning.
Mamma: Jaa....vad ska de göra då, då?
Lilleman: De ska gräva ner tanten i en skattkista. Alltså hennes kropp. Men hälen flyger till himlen!
Ja, det där med sj-ljud är ju inte alltid så lätt.
Lilleman: De är ledsna för doms farmor har dött.
Mamma: Jaha...har hon det...?
Lilleman: Ja, så de ska på förgravning.
Mamma: Jaa....vad ska de göra då, då?
Lilleman: De ska gräva ner tanten i en skattkista. Alltså hennes kropp. Men hälen flyger till himlen!
Ja, det där med sj-ljud är ju inte alltid så lätt.
Melodifestivalsfunderingar
Dottern, sex år, tittar på Melodifestivalen. Det är finalkväll och helfestligt. Dottern undrar hur gammal man måste vara för att få sjunga och spela fiol i Melodifestivalen.
Så äntrar Caroline af Ugglas scenen. Dottern har svårt för både låten och Ugglas - vi har ju hört den i två tävlingar förut. Dottern sitter tyst och betraktar tv-rutan. Så utspelar sig följande dialog:
Dottern: Har hon sovit över i Melodifestivalen?
Mamma: Vadå menar du?
Dottern: Jamen, alltså...har hon sovit ÖVER där?
Mamma: Inte vet jag, hur menar du då?
Dottern: Ja men alltså, så hon inte kommer för sent!
Mamma: För sent?
Dottern: Ja, men hon ser ju ut som en sån som kommer för sent!
Jag skrattade så jag nästan ramlade i golvet. Ungar är underbara.
Så äntrar Caroline af Ugglas scenen. Dottern har svårt för både låten och Ugglas - vi har ju hört den i två tävlingar förut. Dottern sitter tyst och betraktar tv-rutan. Så utspelar sig följande dialog:
Dottern: Har hon sovit över i Melodifestivalen?
Mamma: Vadå menar du?
Dottern: Jamen, alltså...har hon sovit ÖVER där?
Mamma: Inte vet jag, hur menar du då?
Dottern: Ja men alltså, så hon inte kommer för sent!
Mamma: För sent?
Dottern: Ja, men hon ser ju ut som en sån som kommer för sent!
Jag skrattade så jag nästan ramlade i golvet. Ungar är underbara.
Vad är det i soppan?
Det serveras soppa med palsternacka till middag. Fyraårige sonen deklarerar sitt missnöje efter första portionen:
- Jag vill inte ha mer soppa. För jag tycker inte om almenacka...eller vad det hette.
- Jag vill inte ha mer soppa. För jag tycker inte om almenacka...eller vad det hette.
Var ligger egentligen Grönahög?
Frukostkonversation:
Fyraåring: Min kompis L har varit i Grönahög. Där finns det ett grönt hav som han har badat i.
Mamma: Jaså? Vet du, M på mitt jobb, han kommer från Grönahög. Han kanske också har badat i det där gröna havet.
Fyraåring: Mmmm. Vad pratar han för språk?
Mamma. Han pratar svenska.
Fyraåring: Det gör dom inte i Grönahög. Där pratar dom kinesiska. För det ligger i Grekland.
Fyraåring: Min kompis L har varit i Grönahög. Där finns det ett grönt hav som han har badat i.
Mamma: Jaså? Vet du, M på mitt jobb, han kommer från Grönahög. Han kanske också har badat i det där gröna havet.
Fyraåring: Mmmm. Vad pratar han för språk?
Mamma. Han pratar svenska.
Fyraåring: Det gör dom inte i Grönahög. Där pratar dom kinesiska. För det ligger i Grekland.
