Vår son är en hårt arbetande liten man
Nu åker vi dit för barnarbete. Men maken tog en underbar bildserie på sonen som häromdagen under stor koncentration hjälpte pappa i trädgården. Det skulle fyllas på macadam i de nya planteringarna. Då är det bra att ha en traktor till hjälp.
Lite bilder från fiollägret
Så var vi hemma och lägret är slut. Det avslutades storartat med konsert i Brahesalen med 156 stråkare på scenen. Plus lärare. Jag blev helt rörd när alla ungarna spelade Fransk folkvisa - det var violaster, cellister och ca 100 violinister. Dottern älskar att spela på konsert - det är så kul, för tänk vilken nytta hon kommer att ha av den erfarenheten. Hoppas att det naturliga förhållandet till publik håller i sig, vore ju skönt för henne att slippa scenskräck vid varenda skolredovisning framöver.
Några bilder från lägret. Först en på min favoritviolinist:
Man kan spela på varandras fioler:
Man kan också promenera iväg och gå ut och spela på en lång rad:
Om man är fiollärare kan man plötsligt få för sig att lägga sig ner i gröngräset mitt under stycket:
Och om läraren gör det, ja, då gör alla ungarna det också:
Avslutningskonserten hölls i Brahesalen:
Och som avslutning framfördes Fransk Folkvisa och Blinka lilla stjärna av alla 156 eleverna:
Några bilder från lägret. Först en på min favoritviolinist:
Man kan spela på varandras fioler:
Man kan också promenera iväg och gå ut och spela på en lång rad:
Om man är fiollärare kan man plötsligt få för sig att lägga sig ner i gröngräset mitt under stycket:
Och om läraren gör det, ja, då gör alla ungarna det också:
Avslutningskonserten hölls i Brahesalen:
Och som avslutning framfördes Fransk Folkvisa och Blinka lilla stjärna av alla 156 eleverna:
Hemma från lägret
Fast bara tillfälligt. Sista natten valde vi att sova hemma - inte dottern, hon är jättesur för att vi åkte hem - men jag kände att jag behövde sova i min egen säng. Ungar spelar fiol nätterna igenom och vi bor i ett lyhört elevhem i obekväma sängar. Dessutom var sista lektionen slut 15.40 och kvällsaktiviteten börjar 20.30 och det är för sent för min femåring.
Det har varit ett fantastiskt läger. Barnen har haft fem 40-minuterslektioner om dagen. Det låter helt hemskt och jag tyckte det lät förskräckligt när jag läste schemat. Men ungarna har fixat det superbra (bättre än vi föräldrar som är helt slutkörda). Häromdagen hade de teknikpass - de spelade a-durskalor i 40 minuter! Men med en fantastisk lärare tyckte ungarna det var jättekul och ville inte sluta. De spelade olika väder, det var snö och storm och hagel och sommarsol - fast det egentligen var ren och skär a-durskala. Sen fick föräldrarna kallas fram en och en och hålla för öronen och blunda medan de bestämde vilket väder de skulle spela. Mammorna och papporna fick gissa vad det var. Och vi föräldrar som halvsovit gissade förstås fel hela tiden till ungarnas stora förtjusning.
Lärarna är såå duktiga. Dottern spelar i yngsta gruppen med 5-8-åringar, de har en huvudlärare och så går de runt till olika lärare på de övriga passen. Alla lärarna är superbra på att handskas med de små barnen. Deras tålamod tar liksom aldrig slut. Själv skulle jag bli vansinnig efter att fem gånger ha sagt åt 18 ungar att inte spela medan man stämmer fiolerna. Men nä då, de säger ifrån lika vänligt och skojfriskt även 10:e gången. Det måste vara en speciell sorts människor som blir Suzukipedagoger. Dotterns huvudlärare lärde barnen noter igår genom att berätta en bildsaga om ett hyreshus med vaktmästaren Gustav Klav och hyresgästerna Ekorren, Apan, Duvan och Grodan. Plötsligt kunde alla ungarna rita ut E, A, D och G på notsystemet.
Dagens mest fascinerande upplevelse var en lektion med en fransk lärare. Ingen av ungarna begrep ett endaste ord av vad han sa men de härmade honom hela tiden. Han var hur kul som helst och ungarna följde honom slaviskt. Otroligt!
I morgon åker vi tillbaka för en sista lektion med huvudläraren och sedan följer genrep och avslutningskonsert.
Det har varit ett fantastiskt läger. Barnen har haft fem 40-minuterslektioner om dagen. Det låter helt hemskt och jag tyckte det lät förskräckligt när jag läste schemat. Men ungarna har fixat det superbra (bättre än vi föräldrar som är helt slutkörda). Häromdagen hade de teknikpass - de spelade a-durskalor i 40 minuter! Men med en fantastisk lärare tyckte ungarna det var jättekul och ville inte sluta. De spelade olika väder, det var snö och storm och hagel och sommarsol - fast det egentligen var ren och skär a-durskala. Sen fick föräldrarna kallas fram en och en och hålla för öronen och blunda medan de bestämde vilket väder de skulle spela. Mammorna och papporna fick gissa vad det var. Och vi föräldrar som halvsovit gissade förstås fel hela tiden till ungarnas stora förtjusning.
Lärarna är såå duktiga. Dottern spelar i yngsta gruppen med 5-8-åringar, de har en huvudlärare och så går de runt till olika lärare på de övriga passen. Alla lärarna är superbra på att handskas med de små barnen. Deras tålamod tar liksom aldrig slut. Själv skulle jag bli vansinnig efter att fem gånger ha sagt åt 18 ungar att inte spela medan man stämmer fiolerna. Men nä då, de säger ifrån lika vänligt och skojfriskt även 10:e gången. Det måste vara en speciell sorts människor som blir Suzukipedagoger. Dotterns huvudlärare lärde barnen noter igår genom att berätta en bildsaga om ett hyreshus med vaktmästaren Gustav Klav och hyresgästerna Ekorren, Apan, Duvan och Grodan. Plötsligt kunde alla ungarna rita ut E, A, D och G på notsystemet.
Dagens mest fascinerande upplevelse var en lektion med en fransk lärare. Ingen av ungarna begrep ett endaste ord av vad han sa men de härmade honom hela tiden. Han var hur kul som helst och ungarna följde honom slaviskt. Otroligt!
I morgon åker vi tillbaka för en sista lektion med huvudläraren och sedan följer genrep och avslutningskonsert.
Kalv på rymmen
När vi åkte hem från Mossebo igår tog vi en specialväg genom skogen, förbi några gårdar. Rätt som det var dök en liten kalv upp framför bilen - på vägen! De andra korna och kalvarna var i hagen intill, väldigt oroliga och råmande. Lillkalven hade lyckats ta sig ut och visste inte hur han skulle komma in igen. Maken gick och ringde på dörren till huset bredvid men där var ingen hemma. Sonen blev förtvivlad:
- Bonden var inte hemma. Hur gör vi nu? sa han.
Så jag ringde nummerupplysningen, uppgav gårdsnamnet som stod på en skylt och frågade om det fanns något mobilnummer till den adressen. Vips så kom mobilnumret på sms, maken ringde upp och tjejen som svarade ägde inte korna men skulle genast ringa ägaren. Teknikens under...
- Bonden var inte hemma. Hur gör vi nu? sa han.
Så jag ringde nummerupplysningen, uppgav gårdsnamnet som stod på en skylt och frågade om det fanns något mobilnummer till den adressen. Vips så kom mobilnumret på sms, maken ringde upp och tjejen som svarade ägde inte korna men skulle genast ringa ägaren. Teknikens under...
Utflykt till Mossebo Stom
I sommar tänkte vi beta av smultronställen i bygden. Idag bar det iväg till ett ställe som heter Mossebo Stom. Tyvärr var inte den vackra kyrkan öppen för guidning men vi fick en guidetur på själva stommen av en kunnig herre. Barnen fjäskade friskt för tanterna i caféet och fick hur många kakor som helst (efter att de fikat på hederligt sätt, sonen åt våfflor och dottern valde kladdkaka utan grädde).
Det var jättemysigt trots att det ösregnade. Jag passade på att fota både man och barn och alla blommor i den vackra trädgården.
Det var jättemysigt trots att det ösregnade. Jag passade på att fota både man och barn och alla blommor i den vackra trädgården.
Jag ÄR förvirrad
Nu är det återigen bevisat. Jag ÄR en förvirrad människa. När väskorna var packade och stod framför ytterdörren i hallen och maten stod i ugnen, redo att ställas fram på bordet fick jag för mig att jag skulle kolla infobrevet om fiollägret som jag fick i februari nån gång. Jag hade bara konstaterat att det inte stod så mycket mer än att det var samling klockan 14. Övriga programmet får vi väl på plats.
Då visar det sig att det står Välkommen på fiolläger MÅNDAGEN den 23 juni klockan 14. I morgon!!! Snopet! Dottern konstaterade bara att "Jaha, då har vi i alla fall packat i morgon". Och jag fick ett extra ledigt dygn här hemma. Det skadade ju inte, det heller!
Fiollägret har alltid börjat på en söndag. Det var väl det jag hade i huvudet. Att det sedan flyttats från midsommarveckan till veckan efter midsommar tänkte jag inte på. Förr var det alltid söndag-torsdag pga midsommarhelgen. Nu är det såklart måndag-fredag. Snurrpanna!
Då visar det sig att det står Välkommen på fiolläger MÅNDAGEN den 23 juni klockan 14. I morgon!!! Snopet! Dottern konstaterade bara att "Jaha, då har vi i alla fall packat i morgon". Och jag fick ett extra ledigt dygn här hemma. Det skadade ju inte, det heller!
Fiollägret har alltid börjat på en söndag. Det var väl det jag hade i huvudet. Att det sedan flyttats från midsommarveckan till veckan efter midsommar tänkte jag inte på. Förr var det alltid söndag-torsdag pga midsommarhelgen. Nu är det såklart måndag-fredag. Snurrpanna!
Nu drar vi!
Väskorna är packade och lunchen står snart på bordet. Sen åker vi! Dottern, felan och jag drar iväg en vecka - utan killar! (Ja, det är säkert en och annan kille på lägret men våra egna lämnar vi hemma).
Pappa och lilla E ska ha killvecka för sig själva hemma. Och vi ska spela fiol. Eller ja, dottern ska spela fiol och leka och träffa nya kompisar. Och jag får väl läsa, promenera och träffa nya mammor! Ska bli riktigt trevligt. Dotterns förväntningar är skyhöga, jag hoppas verkligen de infrias.
Vår midsommarflicka
Så här fin var dottern på midsommarafton. Det blev en blomsterkrans ändå - med fläta från sig själv och blommor från rabatten.
Midsommaren är över
...och vi firade med vanliga familjegänget. Kameran släpade jag inte med mig så det enda midsommarminne jag har förevigat är dotterns frisyr. För första gången sen hon föddes hade jag inte gjort blomsterkransar - så istället flätade vi hennes hår och fäste det runt huvudet som en krans och stack i blommor. Blomsterkrans som blomsterkrans. Men tro inte för den skull att jag orkat köra över bilderna från kameran.
Jag har förresten jobbat hela dagen, så jag har åtminstone något att skylla på. Var i medeltidsslottet igen. Det ösregnade och blåste småspik och ändå kom det hur mycket folk som helst. Typ 250 pers eller nåt - vilket innebär 50-60 personer i nästan varje grupp. Den yngsta jag hade idag var tre veckor, den äldste var 92 år! Men det var kul som vanligt. Fast regnet och blåsten kunde kvitta. Jag gick i linneklänning, ullklänning utanpå och sedan en yllecape ovanpå alltsammans och kylan trängde ändå genom märg och ben. Jag var helt genomfrusen när jag kom hem och låg nästan en timme i skållhett vatten i bubbelbadkaret. Det var skönt och välbehövligt!
Midsommarafton
Jag sitter och tittar ut genom fönstret. Det ösregnar och blåser halv storm. Svensk sommar i sin prydo!
Midsommar...smaka på ordet. Det låter som det skulle betyda "mitt i sommaren" eller något. Snarare känns det väl som den korrekta innebörden är "efter sommaren". För sommar har vi ju tveklöst redan haft. Är det hösten som har kommit? Blev det inte mer det här året heller?
Jag har köpt mig en ny klänning - eller ja, två faktiskt! Likadana, fast i olika färger och mönster. Båda är tunna och med smala axelband, en i färgglatt blommigt och en i svart-vitt. Ingen av dem känns riktigt rätt idag. Vi ska samlas med kompisgänget klockan 15 och göra midsommarstång i vännernas trädgård. (Jag frågade lite lustigt vem som skulle spela dragspel till dansen och fick till svar att det är det enda kravet de har på mig i år. Nu tycks de tro att jag ska framföra Ålefeskarns vals... Så SYND att jag inte äger något dragspel.)
Jag var hos frissan i veckan och hon påpekade så riktigt:
- Jaha, det blir väl som vanligt. Man har köpt sig en ny flashig klänning till midsommarfesten och på midsommaraftons förmiddag tittar man ut och konstaterar att det blir jeans, tröja och gummistövlar i år igen.
Midsommar...smaka på ordet. Det låter som det skulle betyda "mitt i sommaren" eller något. Snarare känns det väl som den korrekta innebörden är "efter sommaren". För sommar har vi ju tveklöst redan haft. Är det hösten som har kommit? Blev det inte mer det här året heller?
Jag har köpt mig en ny klänning - eller ja, två faktiskt! Likadana, fast i olika färger och mönster. Båda är tunna och med smala axelband, en i färgglatt blommigt och en i svart-vitt. Ingen av dem känns riktigt rätt idag. Vi ska samlas med kompisgänget klockan 15 och göra midsommarstång i vännernas trädgård. (Jag frågade lite lustigt vem som skulle spela dragspel till dansen och fick till svar att det är det enda kravet de har på mig i år. Nu tycks de tro att jag ska framföra Ålefeskarns vals... Så SYND att jag inte äger något dragspel.)
Jag var hos frissan i veckan och hon påpekade så riktigt:
- Jaha, det blir väl som vanligt. Man har köpt sig en ny flashig klänning till midsommarfesten och på midsommaraftons förmiddag tittar man ut och konstaterar att det blir jeans, tröja och gummistövlar i år igen.
Semester!
Så var det semester. Jag gick på semester halv tolv idag. Och tio minuter senare klev jag in på nästa jobb. Guidar i medeltidsslottet både idag och på lördag så det känns inte riktigt som semester än - fast ändå gör det det. Guidejobbet är ju bara vid sidan om och känns egentligen mer som fritidssysselsättning än jobb.
På söndag åker dottern och jag iväg på fiolläger en vecka. Hon längtar sååå. Har pratat i två veckor om vad hon ska ha med sig, när hon ska få packa, om det finns godis och glass att handla där, vilka barn som kan tänkas vara där av de fiolungar hon känner landet runt och så vidare.
Idag gick hon för övrigt sista dagen på dagis. Snyft! Ja, hon tyckte inte det var så ledsamt, hon börjar ju skolan snart. Men mamma hade lite jobbigt... Sin sista dag före åtta veckors sommarlov firade barnen och dagiskompisarna med att åka till ett äldreboende och sjunga för de gamla. Med midsommarkransar i håret (som en fröken suttit och gjort!) sjöng de sommarvisor och barnsånger. Och dottern spelade fiol. Hon framförde Tant Rhody, Blinka lilla stjärna och Alla fåglar kommit re´n för gamlingarna och var förstås mycket stolt över detta. Synd att jag inte kunde vara med och bevittna denna händelse...
På söndag åker dottern och jag iväg på fiolläger en vecka. Hon längtar sååå. Har pratat i två veckor om vad hon ska ha med sig, när hon ska få packa, om det finns godis och glass att handla där, vilka barn som kan tänkas vara där av de fiolungar hon känner landet runt och så vidare.
Idag gick hon för övrigt sista dagen på dagis. Snyft! Ja, hon tyckte inte det var så ledsamt, hon börjar ju skolan snart. Men mamma hade lite jobbigt... Sin sista dag före åtta veckors sommarlov firade barnen och dagiskompisarna med att åka till ett äldreboende och sjunga för de gamla. Med midsommarkransar i håret (som en fröken suttit och gjort!) sjöng de sommarvisor och barnsånger. Och dottern spelade fiol. Hon framförde Tant Rhody, Blinka lilla stjärna och Alla fåglar kommit re´n för gamlingarna och var förstås mycket stolt över detta. Synd att jag inte kunde vara med och bevittna denna händelse...
Så var EM-sagan slut
Jahapp. Nähäpp. Det blev inget svenskt guld. Den här gången heller.
Jag kan tycka att det är lite komiskt hur vi svenskar ALLTID tror att Sverige ska vinna. Förväntningarna är alltid enorma inför vad det än är - fotbolls-VM, hockey-VM (ja, okej, där har vi ju haft en del att hämta), vinter-OS, Eurovision Song Contest. Alltid är vi "favorittippade", vi har "aldrig haft ett sådant topplag" och så vidare. Och sen blir hela gamla Svedala chockat när Sverige hamnar på en skitplacering.
I EM gick vi inte ens till slutspel. Vem hade trott nåt annat?? Ja, uppenbarligen ganska många. Nu ska väl detta analyseras i veckor framöver.
Själv undrar jag när jag får träffa min kollega igen. Han är där nere med Camp Sweden-gänget. Och han sa att han kommer hem när Sverige har tagit EM-guld. Det lär ju betyda att det dröjer åtminstone fyra år tills vi ser röken av honom.
Jag kan tycka att det är lite komiskt hur vi svenskar ALLTID tror att Sverige ska vinna. Förväntningarna är alltid enorma inför vad det än är - fotbolls-VM, hockey-VM (ja, okej, där har vi ju haft en del att hämta), vinter-OS, Eurovision Song Contest. Alltid är vi "favorittippade", vi har "aldrig haft ett sådant topplag" och så vidare. Och sen blir hela gamla Svedala chockat när Sverige hamnar på en skitplacering.
I EM gick vi inte ens till slutspel. Vem hade trott nåt annat?? Ja, uppenbarligen ganska många. Nu ska väl detta analyseras i veckor framöver.
Själv undrar jag när jag får träffa min kollega igen. Han är där nere med Camp Sweden-gänget. Och han sa att han kommer hem när Sverige har tagit EM-guld. Det lär ju betyda att det dröjer åtminstone fyra år tills vi ser röken av honom.
Konfirmander på besök
Ikväll fick vi besök av två konfirmander. Det ingick i konfaundervisningen att besöka oss. Ja, inte så att alla konfirmander måste komma hem till oss för att få bli konfirmerade, men i sommarkonfaläsningen är faktiskt ett moment att besöka familjer i församlingen. Det är 52 konfirmander i år så 26 familjer fick brev från kyrkoherden häromveckan där det meddelades att vi kommer att bli kontaktade. Vi "fick" två glada tjejer - inte helt okända för övrigt, den enas mamma och jag har sjungit i samma kör sen innan hon föddes. (Och nu är hon konfirmand, hur gammal är jag egentligen?)
Det är kul att se hur konfaundervisningen förändrats. Inte för att jag är SÅÅ gammal att jag blev utsatt för förhör, men mycket har hänt bara sen "min" tid. Vi pratade en del om det. Idag vill konfaledarna gärna att man ställer frågor, diskuterar och argumenterar så mycket som möjligt, helst. När maken gick och läste gick alla i hans årskull på konfaläsning. De flesta var där för att mamma lovat dem en moped. Maken var där för att ställa frågor. Prästen var gammaldags och fixade inte frågorna - och tydligen inte svaren heller. Så maken hoppade av alltihop. (Och kompisarna reagerade för övrigt med frågan "Varför slutar du? Ska du inte ha nån moped?")
Det är roligt att se hur frimodiga konfirmanderna är - och får vara - nuförtiden!
Det är kul att se hur konfaundervisningen förändrats. Inte för att jag är SÅÅ gammal att jag blev utsatt för förhör, men mycket har hänt bara sen "min" tid. Vi pratade en del om det. Idag vill konfaledarna gärna att man ställer frågor, diskuterar och argumenterar så mycket som möjligt, helst. När maken gick och läste gick alla i hans årskull på konfaläsning. De flesta var där för att mamma lovat dem en moped. Maken var där för att ställa frågor. Prästen var gammaldags och fixade inte frågorna - och tydligen inte svaren heller. Så maken hoppade av alltihop. (Och kompisarna reagerade för övrigt med frågan "Varför slutar du? Ska du inte ha nån moped?")
Det är roligt att se hur frimodiga konfirmanderna är - och får vara - nuförtiden!
Nyinköp från Cult Design
Jag var i favvoaffären idag och handlade upp två av mina tre presentkort. Det blev cult-grejer såklart. Här är några av dem:
Pioner!
Pionerna blommar för fullt. Och Aalto-vasen som stått i ett skåp sedan tulpanperioden fick komma fram igen och pryda hallen. Jag älskar blommor!
Wraps ikväll!
Jag blev så sugen på nåt mexikanskt ikväll. Det fick bli S:s smarriga enchiladas med kyckling, paprika, äpple och annat gottigt inuti.
Sötaste söta
Lilla E hade dambesök häromdagen. De kröp under ett täcke och satte sig i varsin fåtölj och kollade på film. Hand i hand. Myspys! Maken var bara tvungen att ta en bild.
Huvudvärk...
...har jag ikväll igen. Det kom krypande i eftermiddags och ville inte ge sig trots smärre tablettmissbruk. Jag fick ringa återbud till körfesten. Salladen som jag lovat ta med fick maken svänga förbi med hos tjejerna. Hemma låg jag och blundade. Jag tror faktiskt jag ska gå och kolla synen för jag ser knappt! Kanske är det därför jag har ont i huvudet. Möjligen har jag nu blivit så gammal att synen äntligen vänt och håller på att gå från nästan blind till bättre ledsyn. Kanske...
Jag hade sista bussturen före sommaren idag. Nästa är inte förrän i början av september. Och tror ni inte att min värsta mardröm besannades. Jag har undrat om det någonsin skulle hända att jag kom med en buss till ett ställe och de inte väntade oss. Just detta hände idag. Vi skulle börja med lunch, jag blev upphämtad på vanliga stället och så åkte vi till matstället. Där stod kökschefens man och såg förvirrad ut och sa "Kommer ni i dag?". Frun hade råkat ut för en olycka och befann sig på akuten och i den allmänna röran hade de väl missat att bussen skulle komma klockan 13. Där stod vi, jag och en hungrig buss resenärer från Göteborg. Klockan var tio över ett och nästa besök, en mil från stan, var inbokat halv tre. Tjusigt! Blev till att snabbringa nummerupplysningen, be dem sms:a numret till en restaurang på vägen till nästa besöksmål, ringa dit, snällt be dem fixa ett långbord, få på resenärerna igen och åka iväg. Som tur var ordnade det upp sig, vi fick supergod mat och snabb service och gled in på gårdsplanen två minuter i halv tre vid nästa besöksmål. Nån gång ska vara den första.
Jag hade sista bussturen före sommaren idag. Nästa är inte förrän i början av september. Och tror ni inte att min värsta mardröm besannades. Jag har undrat om det någonsin skulle hända att jag kom med en buss till ett ställe och de inte väntade oss. Just detta hände idag. Vi skulle börja med lunch, jag blev upphämtad på vanliga stället och så åkte vi till matstället. Där stod kökschefens man och såg förvirrad ut och sa "Kommer ni i dag?". Frun hade råkat ut för en olycka och befann sig på akuten och i den allmänna röran hade de väl missat att bussen skulle komma klockan 13. Där stod vi, jag och en hungrig buss resenärer från Göteborg. Klockan var tio över ett och nästa besök, en mil från stan, var inbokat halv tre. Tjusigt! Blev till att snabbringa nummerupplysningen, be dem sms:a numret till en restaurang på vägen till nästa besöksmål, ringa dit, snällt be dem fixa ett långbord, få på resenärerna igen och åka iväg. Som tur var ordnade det upp sig, vi fick supergod mat och snabb service och gled in på gårdsplanen två minuter i halv tre vid nästa besöksmål. Nån gång ska vara den första.
Jag har upptäckt en ny värld
Jag har fått dille på bönor och kikärter och sånt. Tycker det är supergott! Maken har fått för sig att han är allergisk mot kikärter (för han blev så dålig av det när han var på charterresa för 15 år sen, men vem som helst begriper att det inte var kikärterna han blev dålig av...) Nu är han dock botad. Han har vägrat att äta det i de nio år som jag känt honom men jag smugglade ner mixade kikärter i en röra häromdagen och han överlevde. Tyckte rentav det var riktigt gott. Detsamma tyckte han om matvetesalladen jag gjorde häromdagen.
Nu har jag köpt hem en säck kikärter som ska blötläggas, kokas och frysas enligt konstens alla regler. Köpte tahini också så jag kan göra egen hummus. Jag hittade massor av recept på www.risenta.se så nu drömmer jag om falaffel. Men jag kanske får ta det lite vackert, för äktenskapets skull. Man ska inte utmana ödet.
Undrens tid är inte förbi
Jag har varit på ett 45 minuters step-pass. Minsann! Kommer iväg ungefär var tredje månad vilket innebär att jag alltid kommer den sista gången de kör samma koreografi. Vilket i SIN tur innebär att alla kan allting utom jag. Så jag trasslar in mig i mina ben, flåsar omkring och kliver fel och ramlar av brädan och håller allmänt på att bryta ihjäl mig. Men kul är det! (Det tycker säkert dom andra också, men det kan man väl bjuda på)
- Varför är du så röd i ansiktet? undrade sonen när jag kom hem. Det kan man ju fråga sig.
Nu ska jag dammsuga hemmet. Och sen ska jag baske mig ha ett glas vin.
- Varför är du så röd i ansiktet? undrade sonen när jag kom hem. Det kan man ju fråga sig.
Nu ska jag dammsuga hemmet. Och sen ska jag baske mig ha ett glas vin.
Somrig mumsig sallad
Det är såååå gott med olika sallader. Jag har fått fullständig dille på Zetas burkar med gott innehåll som bönor av olika slag och - som i dag - matvete på durum!
Salladen för dagen, som vi åt till kycklingfile och tzatziki, bestod av spenatblad, skivade jordgubbar, tärnad gurka och durummatvete. Så gott och fräscht!
Stråkkonsert på dagis
Igår var det stråkkonsert på en förskola strax utanför stan. Två fiolkompisar, E och M, går där och skulle spela för sina dagiskompisar och fröknar. Vi blev tillfrågade om vi kunde följa med och eftersom jag var ledig igår gjorde vi slag i saken. De fyra violinisterna spelade ett dussintal stycken, kompis E spelade till och med Idas sommarvisa som solostycke, kompad av mamma C på gitarr! Alla barnen var jätteduktiga och fick sååå mycket applåder. Och lite intresse väckte vi nog bland blivande Suzukielever. En mamma på besök tog med sig anmälningskort hem för att anmäla sin 3,5-åring.
Kvällsgott!
Fick ett tips på nätet häromdagen på en kalorisnål "dipsås" till frukt. Man rör ihop mager kesella med lite Funlight. Låter mysko men blev jättegott! Som jordgubbskesella fast magrare. Supergott att doppa jordgubbar i. Mums!
Dags att avlägga examen
Så var det dags för examensprov för "avgångseleverna" på dagis. I slutet av nästa vecka (HJÄLP) slutar dottern på sitt älskade dagis. Jag gråter bara jag tänker på det. Tur att lilleman går kvar ett par år till.
Ikväll var det dags för hajk. Övernattning i vindskydd. Sju små "avgångselever" och två fröknar tågade iväg in i skogen med packning i form av ryggsäck, sovsäck och liggunderlag. Vår lilla höna var en av dem. Undrar om de har somnat än...
Med kompis S.
Hela gänget på väg ut i skogen.
Ikväll var det dags för hajk. Övernattning i vindskydd. Sju små "avgångselever" och två fröknar tågade iväg in i skogen med packning i form av ryggsäck, sovsäck och liggunderlag. Vår lilla höna var en av dem. Undrar om de har somnat än...
Med kompis S.
Hela gänget på väg ut i skogen.
En dag vid kanalen
Kanonväder idag också! Vi tog en tur till svärisarnas husvagn precis vid inloppet till Dalslands kanal. Det är såå vackert vid kanalen! Barnen plaskade i vattnet vid farmors och farfars brygga.
Dottern kastade "macka" i vattnet såklart
Sonen fick provköra farfars fyrhjuling
Och så tog vi alla en tur med farfars "färja". Han har byggt ett schabrak att frakta ut husvagnen på - den måste fraktas ut på vattnet, nämligen. Det är som en jättestor brygga med motor på. Den körde vi kanal med! Fast vi slussade inte..haha...
Dottern kastade "macka" i vattnet såklart
Sonen fick provköra farfars fyrhjuling
Och så tog vi alla en tur med farfars "färja". Han har byggt ett schabrak att frakta ut husvagnen på - den måste fraktas ut på vattnet, nämligen. Det är som en jättestor brygga med motor på. Den körde vi kanal med! Fast vi slussade inte..haha...
Vår egen lilla Madick
Vår egen Madicken stod förstås i första ledet för att ta emot kusin S. Och poserade lite framför kameran samtidigt.
Kusin S har tagit studenten
Så har även kusin nummer 2 lämnat gymnasiet. Kusin S i Dalsland lämnade Öppna programmet (han har lyckats mixa ihop samhäll, natur och ekonomi i nån sorts specialvariant).
Här är vår stilige student. Stort grattis till examen och de jättefina betygen!
Och småkusinerna passade förstås på att provåka vrålåket, kusinfamiljens Cadillac som fick komma ut och lufta sig, dagen till ära:
Här är vår stilige student. Stort grattis till examen och de jättefina betygen!
Och småkusinerna passade förstås på att provåka vrålåket, kusinfamiljens Cadillac som fick komma ut och lufta sig, dagen till ära:
Avslutning i kyrkan
I onsdags kväll var det familjekväll i en av kyrkorna utanför stan. Barnens dagis och barngrupper hade avslutning och det började sååå fint! Till tonerna av Peterson-Bergers "Intåg i sommarhagen" på orgel tågade ett 40-tal sommarklädda ungar in med blombuketter som fyllde lika många tomma vattenfyllda vaser på altaret. Man blev tårögd. Sedan följde sommarpsalmer och flera sånger som barnen sjöng. Efteråt var det tipspromenad, smörgåsfika i gröngräset utanför kyrkan och popcornraket (går till så att man poppar popcorn på stormkök och lyfter av locket - till allmän förtjusning).
Naturstig vid sommarkyrkan
I söndags var det premiär för sommarkyrkan. Mamma, barnen och jag åkte dit och fick skrabbelurer och pinnbröd. Barnen hann också gå naturstig innan vi gick in i kyrkan och lyssnade på barnkören.
Vilken picknick!
I söndags bar det iväg på picknick. Dottern hade bokat in ridutlykt med en lånad häst och en kompis och dennas pappa så hon kunde inte följa med. Men mamma packade ner resterna från buffén kvällen innan och så åkte sonen, maken och jag med henne och pappa till favoritpicknickstället. Så ljuvligt härligt och gott!
Hemma från Dalsland
Så var vi hemma från en tur till Dalsland. Bloggen har flyttats så jag har inte kunnat komma in på några dagar, därför ligger jag hjälplöst efter med bloggandet. Men håll ut! Bilder kommer! Jag ska bara tömma kameran först...
Blomsterbarn
Dottern, lilla E och lilla A var blomsterflickor och blomsterpojke igår. Jag stod på balkongen med kameran. Visst är dom fina!
Inflyttningsfest med buffé igen!
Så var det dags för buffé igen. Mor och far hade inflyttningsfest i sin nya våning och hade bjudit ihop lite släkt och vänner och grannar och allt vad det var. Jag fick hedersuppdraget att laga maten sånär som på bröd och potatisfrittata som mamma fixade. Det blev lite medelhavsinspirerade rätter. På bordet denna gång hade vi
Lime- och honungsmarinerade kycklingspett
Rosmarinkryddade färsspett
Potatisfrittata
Pastasallad med pecorino
Grekiska minipajer
Tortillastubbar med kyckling och chevre
Kalkonskivor och lufttorkad skinka
Bönsallad med champinjoner och färsk sparris
Melonsallad med oliver och fetaost
Sweet chilicreme
Tzatziki
Rosenbröd och olika ostar
Lime- och honungsmarinerade kycklingspett
Rosmarinkryddade färsspett
Potatisfrittata
Pastasallad med pecorino
Grekiska minipajer
Tortillastubbar med kyckling och chevre
Kalkonskivor och lufttorkad skinka
Bönsallad med champinjoner och färsk sparris
Melonsallad med oliver och fetaost
Sweet chilicreme
Tzatziki
Rosenbröd och olika ostar
Mamma och Mu och Kråkan
Igår hade vi besök av Mamma Mu och Kråkan. Mamma Mu promenerade omkring på vår uteplats här på framsidan i sällskap av Kråkan som hade fått på sig solglasögon och såg allmänt tuff ut. Han gapade "Ryck mig i fjädern" åt allt som Mamma Mu föreslog.
