Ikväll fick vi besök av två konfirmander. Det ingick i konfaundervisningen att besöka oss. Ja, inte så att alla konfirmander måste komma hem till oss för att få bli konfirmerade, men i sommarkonfaläsningen är faktiskt ett moment att besöka familjer i församlingen. Det är 52 konfirmander i år så 26 familjer fick brev från kyrkoherden häromveckan där det meddelades att vi kommer att bli kontaktade. Vi "fick" två glada tjejer - inte helt okända för övrigt, den enas mamma och jag har sjungit i samma kör sen innan hon föddes. (Och nu är hon konfirmand, hur gammal är jag egentligen?)

Det är kul att se hur konfaundervisningen förändrats. Inte för att jag är SÅÅ gammal att jag blev utsatt för förhör, men mycket har hänt bara sen "min" tid. Vi pratade en del om det. Idag vill konfaledarna gärna att man ställer frågor, diskuterar och argumenterar så mycket som möjligt, helst. När maken gick och läste gick alla i hans årskull på konfaläsning. De flesta var där för att mamma lovat dem en moped. Maken var där för att ställa frågor. Prästen var gammaldags och fixade inte frågorna - och tydligen inte svaren heller. Så maken hoppade av alltihop. (Och kompisarna reagerade för övrigt med frågan "Varför slutar du? Ska du inte ha nån moped?")

Det är roligt att se hur frimodiga konfirmanderna är - och får vara - nuförtiden!