Vi vaknade upp i Chicago - eller ja, på ett hotell strax utanför, vid flygplatsen. Hotellets skyttel skjutsade oss till pendeltåget och så åkte vi först pendel och sedan buss till Navy Pier. Vi hade träffat på flera Chicagobor under vår resa och alla sa att har man en dag i Chicago så ska man definitivt åka dit. 

Vi hade en härlig dag i solskenet. Barnen ville åka pariserhjulet och maken vägrade förstås. Men jag, som också är höjdrädd, såg trots allt min chans att få se en del av stan så jag tog mod till mig. 

När vi lämnat båten tog vi taxi till flygplatsen i Fort Lauderdale och flög till Chicago. När vi kom fram och hade tagit oss till hotellet var det dags att gå ut odh äta middag. Det är faktiskt den enda bild jag har från den dagen. 

Sista dagen på båten hade maken fått för sig att han skulle vinna en ny kryssning på bingo. Det gjorde han inte, men han vann faktiskt 50 dollar.

Sista middagen hos våra goa servitörer Abel och Jefferson.

Sedan gjorde zombien entré på scen! Har dock ingen bild från själva föreställningen eftersom jag istället filmade den.

Den här dagen gjorde vi oss i ordning för ännu en stranddag - denna dag på ön Cozumel i Mexico. Nu blev det tyvärr inte så. Vi åkte förbi ön och kapten Liz (från Danmark!) meddelade i högtalarna att hon dessvärre fått ställa in besöket där. Strömmarna var alldeles för starka för att kunna gå in där och såkerheten sätts ju främst. Vi var extra glada för vår fantastiska dag i Honduras i det läget. 

Trist - men det får man ibland räkna med. Det har hänt förr. När vi skulle gå iland i Tunisien på en Medelhavskryssning för ett antal år sedan var det likadant. Shit happens, helt enkelt. Det blev en extra båtdag.

Och så en del "poolande" förstås. 

Och när vi kom till hytten hängde en apa där!

En helt fantastisk dag! Vi landsteg på ön Roatan utanför Honduras vid tiotiden. 

Stranden var verkligen en riktig paradisstrand - helt underbar! Vit sand och turkosblått vatten, palmer överallt och mangoträd i mängder. Rena rama drömmen!

Majsan passade på att få håret flätat i skuggan under en palm. Samtidigt fick jag massage på en solsäng under samma palm, av ett rekorderligt fruntimmer med rejäla nypor. 20 dollar för en 45-minuters helkroppsmassage. Såååå skönt!


Tillbaka i hamnen var det underhållning och musik överallt. 



Lilla skutan: Vision of the Seas.

Denna dag var en "sea day", vi skulle alltså tillbringa hela dagen till havs. Folk frågar ofta om det inte blir tråkigt - men knappast på en båt med 11 däck och anpassad för att aktivera 3200 personer! Den här dagen blev det dock främst poolhäng, även om vi gick en och annan långpromenad på båten också.

Lilleman valde hummersoppa till förrätt. 


Maken trivdes i restaurangen. 

När vi kom till hytten för att lägga oss hade vår hyttvärd och städare Anton fixat en sådan här liten gynnare, som satt och kollade på tv. 

Så var det dags att lämna Orlando och köra söderut till Fort Lauderdale. Det blev en tankningspaus på vägen och barnen passade på att ta ett litet mellanmål. 

Incheckningen på båten gick jättesmidigt. Vi fick en jättefin hytt. Har haft utsideshytt på våra tre tidigare kryssningar men tog nu istället en lite större insideshytt. Mycket bättre - det där stackars fönstret tittar man ju ändå aldrig ut igenom och det var skönt att ha lite mer plats för fyra personer och alla väskor och grejer. 

Då var det sail-away-party på pooldäck. Tjo och tjim!


Ett karibiskt band spelade.

På kvällen fixade Majsan till sig för middag.




Sedan somnade vi gott, vaggade av havets vågor.

Kvällen tillbringades på Romanos Macaroni Grill. 

För övrigt var det packning som gällde denna dag. Det skulle bära iväg tidigt följande dag.

Detta fick bli en slö dag vid poolen. Barnen hittar nya vänner överallt och tränar sin engelska hela tiden. Idag träffade dock Lilleman för första gången hittills några svenska killar. 

Men i 35-gradig värme står man inte ut hela dagen - eller ja, man fixar inte den starka solen helt enkelt! Så det blev en tur till PartyCity där Lilleman köpte godis och Majsan handlade grejer till kommande födelsedagsfest, samt några peruker.

Väldigt sen lunch blev det på Cheesecake Factory. 

Den låg i ett tjusigt mall där vi tillbringade några timmar, bland annat på Abercrombie Kids där ungarna köpte en hel kasse kläder.

Hemma provade Majsan sin nya look.

Det som blev en god tvåa på favorittopplistan i Florida var Wild Florida Airboats, en som vi förstod det ganska ny liten vildmarkspark invid en sjö/träskmark. Det var väl inte Everglades direkt men så nära vi kunde komma i vår del av Florida. 

Vi hade bokat en timmes båttur med "airboat" och sedan ingick också besök i den lilla parken. Lugnt och skönt, inte mycket folk alls och fantastiska naturupplevelser. Här var vi långt ifrån plastfigurer och folkmassor! Resan från hotellet tog 45 minuter.

Vi gick ombord på en liten airboat tillsammans med ett par andra familjer (det fanns plats för 12 personer plus kapten). Så tog vi på hörlurar och så gick det i en vindlande och svindlande färd genom Floridas natur. Vi såg massor av fåglar och växter, där fanns näckrosor i mängder. Då och då stängde kapten av fartvidundret och så gled vi fram helt stilla - och såg faktiskt också några alligatorer!

När kapten frågade om någon ville provsitta så var Lilleman inte sen att nappa:

Parken hade mängder av djur. Här är några av flygfäna...

Uppmuntrande skylt...

Höjdpunkten för Lilleman var förstås att han fick hålla i en alligator - som fanns i parken och som djurskötarna tejpade igen munnen på, fast det bara var en bebis. Han heter Barney. Den fullvuxna hannen i parken var nästan 4 meter lång och vägde över 400 kilo. Den fick man INTE kela med...

På vägen hem gjorde vi några shoppingstopp och stannade också för lunch på IHOP - International house of pancakes - som barnen fått för sig att de ville gå till. Lilleman beställde chokladpannkakor. Smakade mest kakao och bakpulver. Msjsan åt upp sin sandwich i ett nafs och ville sedan också ha pannkaka. Hon har avskytt pankisar sen hon föddes men hade nu en ide om att amerikanska fluffiga pannkakor var godare. Men det var de inte, insåg hon. Jaja, man får ju aldrig veta nåt om man inte provar!

Det blev en heldag i en park igen. Denna gång på Seaworld. Jag besökte Seaworld i San Diego i höstas odh var överförjust. Orlando gjorde ingen besviken heller. Denna park gick faktiskt upp i topp på favorittopplistan hos alla i familjen. Fantastiska shower, förhållandevis lugnt och skönt och inte alls den hysteriska känslan och köandet som på Magic Kingdom. 

Först var vi på showen med delfiner, fåglar och akrobater - så maffigt och tjusigt!

Sedan blev det Shamu-showen, det vill säga den med späckhuggarna.






Vi hann ockdså med sjölejonshowen och en inomhusshow med massor av hundar och katter, en gris och en råtta!

Msjsan blev infångad av en haj....


I väntan på Shamu!

Ska man göra ett enda parkbesök i Orlando är hela familjen överens  om att det är Seaworld man ska gå till!

Efter den ansträngande dagen på Disney bestämde vi oss för att faktiskt stryka Universal från schemat (De har två parker, vi hade seriöst ett tag övervägt att ta båda två eftersom vi inte kunde bestämma oss...). Eftersom man tröttnar på köandet redan efter ett par timmar känns det helt enkelt inte värt det att lägga 3000-4000 kronor per park i entréer och matkostnader. Ungarna protesterade inte ens mot beslutet...

Så onsdagen tillbringades vid poolen - så länge vi orkade med det i värmen. Det blev pool, lunch i lägenheten och sedan lite mer bad.

Det fick bli en tur till shoppingområdet Down Town Disney. Ett svindyrt och helt obeskrivbart ställe där de har det mesta som man kan sätta Musse Pigg-öron på...

På T-Rex kunde man äta i en restaurang där det stod gigantiska dinosaurier överallt. Med jämna mellanrum blev det mörkt och då började dinosaurierna att röra sig. Rätt coolt - men låååång kö. Vi provade att boka bord för en annan kväll men det gick inte. De gillar köer i den här delstaten, tydligen. 

Majsan och Lilleman upptäckte att man kunde köpa ett "dinoskal" som sedan fylldes med fluff, syddes ihop och adopterades av det barn som skulle ha gosedjuret. De valde varsin och fick dem sedan fyllda. 

Man fick själv pilla in dinosauriens hjärta innan den syddes ihop helt.


Sedan skulle dinon ha kläder också. 

När man fått klart med adoptionshandlingar och namn på dinon och allting så fick man den packad i en reselåda med hål för huvud och svans. Nu har alltså Pinky och Fred flyttat hem till oss - i en korg som också köptes med...


Så kom vi till Lego och där var det mesta gjort av - just det - Lego!

Och så fanns det en gigantisk prinsessaffär. Där fanns ALLT som prinsessor behöver. Man kunde till exempel välja en av femtioelva olika Disney-prinsessklänningar och sedan ställa sig i kö till en beauty salon, där prinsessorna sminkades och fick håret fixat. Den ena sessan efter den andra klev ut ur denna mycket märkliga skönhetssalong. Majsan nöjde sig med att posera ihop med en plastprinsessa. 

Sedan var vi i julafffären - en jätteaffär med bara julgrejer. 

Efter denna ganska långa utflykt bar det iväg hem till poolen igen. Sedan gick vi till ett steakhouse för maken och dottern ville absolut ha steak.

Första hela dagen i Orlando gick vi på Disneys Magic Kingdom. Disney har ju fyra parker här och denna var den som barnen valde. Vi har ju varit på Disneyland Paris tidigare och det var då inte mycket att ha. Detta var bättre. Men det är ju så hysteriskt mycket folk. 

Majsan fick även dansa med några gubbar som jag inte ens vet namnet på. 

Vi åkte givetvis en massa attraktioner också - men köerna var 1-1,5 timmar per attraktion. Som tur är så har de en fastpassfunktion så att man kan ställa sig i kö digitalt för tre attraktioner och så får man en tidsangivelse där man har en timme på sig att utnyttja den. Våra tre utvalda attraktioner valde vi när vi kom in halv tio och fick tiderna  15.15, 17.25 och 18.45. Och för övrigt var det alltså bara att ställa sig i kö i den 35-gradiga värmen och stekande solen!

Majssan svalkade sig med Musse-glass.

Och Lilleman käkade klubba.

Vi avslutade med Space Mountain och kastades rätt ut i rymden i en faslig fart. Det var kul men roligast var nog Splash Mountain, som Flumeride fast mycket längre och mycket roligare och med en massa uppbyggda miljöer mellan "forsränningarna".

Efter den sista fastpassattraktionen (som var Space Mountain) var både vi och barnen helt slut så de bad att få åka hem till poolen istället. 

Så gav vi oss iväg mot Orlando där vi skulle stanna i en hel vecka. Vi stannade vid välkomstcentret för att plocka på oss lite broschyrer och ta lite bilder!

Staden heter St Augustine och är hur fin och mysig som helst. Där stannade vi några timmar, gick runt och tog det lugnt och tittade i alla små butiker och vid fortet vid havet.

Lilleman hade med sig sin undervattenskamera och lyckades hitta ett fiskstim som måste förevigas. 

USA:s äldsta skolhus.

Sedan blev det lunch - sandwich och de godaste pommes frites jag någonsin ätit. 

Vi gjorde också ett besök i katedralen. Församlingen grundades redan 1565. 

Sedan däckade barnen i bilen!

Vi checkade in vid halv sex-tiden på Blue Tree Resort där vi hyrt en lägenhet. Superfint ställe. Vi fick en rymlig lägenhet på 103 kvadrameter med vardagsrum, välutrustat kök, ett sovrum och badrum till oss och ett sovrum och bad till barnen. Dessutom finns spa, fyra poolområden, minigolf, barnklubb och alla möjliga andra aktiviteter. 

På kvällen gick vi på Rons Macaroni Grill, en restaurangkedja som inte känns så mycket "kedja" faktiskt. God mat, inga konstigheter. Jag beställde pasta och fick så mycket mat att det fick bli doggy bag till Majsans stora förtjusning. 

Efter frukost åkte vi så vidare. Ända sedan TV-serien "Savannah" gick på tv på 90-talet har jag velat åka till den staden. 

På Lillemans "lista" fanns "kaffe på Starbucks" så det betade vi av på vägen. Han tog en iskaffe med diverse smaskiga smaker i. Majsan tog en jordgubbssmoothie.

Vi gick en promenad i staden och Lilleman köpte förstås godis i en godisaffär där allt var så sött att ingen annan i familjen kunde äta det. Den här skylten hängde i butiken:




Lilleman hittade också alligatorklo i burk och alligatortand i halsband som förstås köptes med hem!

Besöket blev väl sådär. Alla var lite griniga efter ännu en dag i bilen och så var det 34 grader varmt och en förskräckligt hög luftfuktighet så alla, framförallt Majsan, höll på att få fullkomligt spel i värmen. Tala om att barnen blev glada när det stod klart att man fick bada i fontänen på torget. Så det gjorde de...

På kvällen gick vi till en restaurang med tjusigt namn! Mat och service var dock inte lika tjusigt. Vi fick en totalt oengagerad servitör och fick dessutom vänta nästan en timme på maten. Som inte var särskilt god heller för den delen. Blev inte mycket dricks där inte...

Lillemans behållning av restaurangbesöket var ödlan som gjorde oss sällskap på växterna intill oss på uteserveringen. 

Så lämnade vi Inwood för den här gången. Maken och barnen tyckte dock att det var så lugnt och skönt där och att alla var så trevliga att de gärna åker dit igen. Inte mig emot!

Den här dagen hade vi 6,5 timmar i bilen framför oss. Det blev några shoppingstopp på vägen och så åt vi lunch på Applebee´s - en kedja med förvånansvärt bra mat!

Närmast till hands för middag låg Chili´s så det blev mexikanskt igen.

Barnen hade varit supertålmodiga i bilen så de fick beställa efterrätt. En cheesecake och en varm chocolate chip cookie med glass och chokladsirap fick det bli...

Den sista dagen i Inwood blev det besök på min gamla skola. Det var dock inte riktigt som förr eftersom min high shool nu hade blivit middle school istället. Eftersom man inte kan trava omkring hursomhelst på en amerikansk skola så anmälde vi oss på expeditionen. Damen där ropade ut i högtalarna efter någon som kunde visa oss runt och självaste rektorn dök upp. En jättetrevlig man som tog sig tid att visa oss runt överallt och verkade tycka att det var jättekul att vi kommit på besök!

Nya high school låg på andra sidan vägen och skylten hade flyttats över dit så naturligtvis tog jag några bilder där också.

Jag hade en lunchdate med Leah och Shawn och familjen var mer intresserad av att gå på bio än att höra gamla high school-minnen så jag dumpade av dem på 3d-bio. 

Vi tog en dricka hos dem och min gamla klasskompis Kristie som är kusin med Bev kom över en sväng. Sedan bjöd de oss på italiensk restaurang innan vi åkte till dem igen för kaffe och mer prat! Nu MÅSTE de komma till Sverige.

Den här dagen skulle vi äntligen åka "hem" till mina gamla trakter, Inwood i West Virginia.

Ett av Lillemans stora och viktiga önskemål var att äta munkar på Dunkin Donuts - var han nu fått det ifrån för jag tror aldrig jag satt min fot där. Men han ser mycket på tv...

Jaja, det är klart att han skulle få munkar!

Det närmar sig...

Så fort vi checkat in ville min gamla high-school-bästis Leah att vi skulle komma över. Det blev ett kärt återseende. Har inte träffat henne heller på 21 år, då jag åkte tillbaka för att hälsa på, två år efter graduation.

Vi grillade (Läs: Maken grillade) supergoda hamburgare och Leah hade bakat en jättegod Key Lime Cake.

Själv packade jag ihop det sista och såg till att barnen bar med sig sina hoodtröjor - men jag råkade tydligen titta bort ett ögonblick för när kom ner i lobbyn var Lillemans tröja borta! Jag åkte upp igen och kollade korridoren och rummet men ingen tröja! När jag kom ner igen kom en från hotellpersonalen och undrade vad jag letade efter. Han följde med upp och letade igen. Vi hittade ingen tröja men eftersom den var gammal, för liten och dessutom lite trasig så sa jag att de inte behövde skicka den när de erbjöd sig att göra det om den dök upp. 

En halvtimme senare kom killen med tröjan. Han hade kopplat in säkerhetsavdelningen som backat hisskamerorna och konstaterat att Lilleman inte hade tröjan med sig i hissen och sedan hade städerskan hittat den nertryckt bakom bagagestället. Och DÅ kom Lilleman plötsligt på att han nog tryckt ner den där innan vi lämnade rummet.... Haha, ja, det blir ju en historia att berätta för barnbarnen i alla fall. 
Vi lämnade New York och stannade förstås på Majsans nya favorittillhåll - hon hade lyckats snoka upp New Jerseys största mall med över 200 butiker. Det blev storhandling av body mists och en del annat på Victoria´s sedret.

Nästa stopp var Philadelphia. Vi checkade in på hotellet och åkte direkt in till stan för att besöka Independence Hall och Liberty Bell. Och jodå, vi hittade dem.

Sedan promenerade vi till Franklin Square där alla köpte supergooood milkshake. 


Kvällen tillbringades sedan vid poolen med en trevlig familj från North Carolina. Vi gjorde det lätt för oss och gick över parkeringen till RubyTuesday för middag.

Denna dag var det dags för Lillemans stora önskan att gå i uppfyllelse. Han skulle äntligen få se Frihetsgudinnan på nära håll. Att åka ut till Liberty Island hade vi redan bestämt oss för att skippa, köerna är sanslösa även till det första däcket och för att ta sig upp i "pannbandet" måste man boka biljett flera månader innan. Dessutom har jag varit uppe i det och vet att det är olidligt hett, spiraltrappa sista låååånga biten och att utsikten är värdelös. 

Så vi tog en båttur med Circle Line, en 2,5-timmars Full Island Cruise runt hela Manhattan. Jättefin tur var det om än LIIITE lång för barnen. Men ska man runt ön så tar det ju den tid det tar...

Majsan var dock INTE lika intresserad som brorsan, som synes. (jag har dock fått hennes tillåtelse att lägga ut denna bild, som hon skrattade gott åt senare på eftermiddagen)

Efter att ha vilat en stund på hotellrummet blev barnen rastlösa och vi fick hitta på något. Nu hamnade vi på Discovery, som utger sig för att vara "mer än ett museum". Det visade sig att det fanns tre olika utställningar och passet gällde för en av dem, så vi tog ett snabbt beslut om att gå på något som hette "The art of the bricks" och handlade om Lego. Det var jättehäftigt - en konstnär som gjort kända konstverk och en hel del annat - av Lego!

Innan vi gick fick vi skriva våra namn på varsin liten legobit som vi byggde upp på en vägg. Dessa ska senare användas till en skulptur i nästa utställning. Kul grej!

Denna dag vaknade jag klockan fyra på morgonen! Och klockan fem var resten av familjen vaken. Men då hade vi ju också somnat tidigt, barnen klockan sju och vi vuxna klockan åtta!

Lilleman zoomade in Frihetsgudinnan och var förstås lycklig över det!

Majsan njöt också av utsikten och kände igen en hel del byggnader från ovan.


Efter besöket där hade vi tid över innan nästa aktivitet så vi tog en New York Skyride. Vi hade hört innan att det inte var mycket att ha men när nu tiden fanns och det ingick i det New York-pass som vi hade köpt så kunde vi ju lika gärna testa. Det är alltså en tur där man sitter i en lokal ungefär som på ett nöjesfält men sån där säkerhetsribba fastklämd över magen. Sedan hoppar det och skuttar och far medan man på en bioduk får uppleva en helikoptertur över och genom New York. Tog väl 20 minuter. Banen tyckte det var jättekul och visst var det väl okej, med tanke på att vi inte behövde betala för det. Men hade vi nu KÖPT biljetter så hade det kostat 150 dollar för familjen - helt hutlöst! DET var det verkligen inte värt.

Sedan fick vi se stora kända tågstationen Grand Central Terminal också för nästa grej var en matvandring som vi hade bokat in oss på hemifrån. Det ingick också i passet, annars är det väl tveksamt om vi hade gått med. Kostade nämligen 49 dollar för bara guiden (per person) och sedan fick man ju köpa maten själv på varje ställe.

Vi gick till sex olika matställen på denna Food On Foot Tour och beställde in mat som vi förstås sedan delade på. Första stoppet var ett dumplingsställe. Det hade barnen aldrig ätit och de blev helt överförtjusta och tyckte det var jättegott. Nästa ställe var riktig New York.pizza. Vi delade på två slicer - en vanlig Margerithavariant och en helt gudomlig kronärtskockspizza.


Sedan blev barnen jätteglada för fjärde stoppet var ett cupcakesställe och där föll förslaget att dela en på fyra personer inte i god jord...

Sedan var vi på ett jättelustigt ställe där de bara hade varmkorv av alla de slag. Vi testade en corn dog och en variant med bacon, salladslök, ananas och teriyakisås! faktiskt oväntat gott.

Efter den 3,5 timmar långa matvandringen genom East Village var det dags för Majsans stora önskan: Madame Tussauds. Och nog fick hon träffa stjärnor. One Direction som hon hade sett fram emot att bli fotograferad med var dock i Japan just nu, men hon träffade på andra storheter. 

Det blev tidig kväll igen och middagen intogs på Planet Hollywood. 

Så var då äntligen semestern här och vi kom iväg på vår drömsemester efter en slitsam vår med mycket arbete och lite ledighet. Dagen började tidigt. Klockan tre gick vi upp. Lite frukost fick det bli på Landvetter precis framför Majsans favoritaffär!

Vi flög till Bryssel med Brussels Airlines och sedan vidare med United Airlines till Newark. Jätteskönt att slippa JFK denna gång! Från flygplatsen gick det jättesmidigt att ta sig in till stan. Vi gick till en bussterminal några minuter från ankomsthallen, köpte tågbiljetter i en automat, klev på en gratisbuss till tågstationen och sedan på tåget in till stan. Det tog oss till NewYork Penn. Därutanför var detg lång taxikö och vi insåg att hotellet ju bara låg sex kvarter bort så vi promenerade dit på tio minuter.

Vårt hotell, Marriott Courtyard Times Square South, låg mitt i smeten, 50 meter från Broadway. Det var jättebra för det var faktiskt gångavstånd till mycket av det vi ville se!

Det fick bli en snabb stadspromenad så fort vi checkat in. Kända film-  och sagofigurer går omkring överallt kring Times Square men de vill förstås ha betalt för att man ska fotograferas med dem, så det fick bli en bild, annars kunde vi lätt gjort åt hela reskassan där!

På Långfredagens morgon vaknade barnen, som tillbringade påsklovet hos farmor och farmor, av att deras nyinflyttade katt (ja, hon flyttade in hos mina svärföräldrar eftersom ägaren flyttat från byn och lämnat katten kvar!) födde ungar i en papperskasse i deras sovrum! Det var ju OMÖJLIGT att säga nej till varsin kattunge när de till och med fått bevittna den stora stund då de kom till världen. Så två kattpojkar kommer att flytta hem till oss i sommar. Får vi lov att presentera Josef och Jesaja. Och deras förtjusande systrar Vitnos och Smulan! De var på dagen fyra veckor när bilderna togs.