Nu har det varit tyst ett tag igen. Det beror på dels mycket jobb - och framförallt på semester mitt i alltsammans! Vi firade tioårig bröllopsdag, maken och jag, och bestämde oss för att lämna barnen hos mormor och morfar och dra till Italien en vecka. Plötsligt har det blivit så att vi åkt till Italien två gånger om året - det är som ett gift! Men ett väldigt trevligt sådant, förstås.

Vi reste med flyg till Rom denna gång och tog tåget från flygplatsen till Grosseto (Rom har vi varit i flera gånger vid det här laget så vi stod över denna gång)

Det går väldigt smidigt att åka tåg i Italien. Det är enkelt, billigt och tågen kommer och går i tid. Det kanske man inte kan tro men Trenitalia är MYCKET bättre än SJ på att hålla tiderna! Tider kollas lätt på www.trenitalia.com och där kan man också förboka biljetter om man vill! Dessa går förstås också bra att köpa i biljettluckan. Då får man oftast en "fri" biljett utan tidsangivelser, som det står "convalidare" på och då är det viktigt att stoppa dem i valideringsmaskinen (en gul eller grön mojäng i anslutning till spåren).

I Grosseto bodde vi precis vid tågstationen och fick hjälp av en underbar receptionist med karta till centrum (10 minuters promenad), stadens historia och restaurangtips!


Alla italienska städer har en intressant kyrka. Grosseto är inget undantag!

Vi åt gott efter receptionistens rekommendation och hamnade på en riktigt rustik och äkta toskansk restaurang på en liten bakgata. Billigt, rejält, enkelt och hemlagat!

Dagen därpå hann vi med ytterligare en stadspromenad innan vi åkte vidare med tåg till Siena, också i Toscana och i det berömda Chiantiområdet. Det är en medeltidsstad som drabbades hårt av Digerdöden på 1300-talet då 2/3 av befolkningen dog. Så planerna på att göra katedralen till kristenhetens allra största gick därmed om intet. Man kom dock hyfsat långt ändå...


Fantastiska katedralen i Siena. Inte så stor som det var tänkt men maffig ändå!


Predikstolen.

God mat och glad make återfanns även i Siena!

Tredje dagen började ett par minuters promenad från hotellet. Det var dags för Lillemans ena stora mål med resan: Tower of London. Vi började med att fota Towern från hotellet.



Sedan gick vi in och försåg oss med en audioguide. Här fanns ingen barnvandring och engelskan var ganska svår så vi tog en och översatte till barnen.



Lilleman var jätteintresserad av allt, särskilt i White Tower (där försökte vi smita ut i förväg men det gick han inte med på för det var några rustningar som vi inte hade tittat på).

Efter Towern tog vi båten på Themsen bort till Westminster Pier för att infria Lillemans andra stora önskan: att få se Big Ben.



På vägen dit såg vi också London Eye - svindyrt och jättelång kö så det får nog bli en annan gång...de båda höjdrädda föräldrarna var inte överförtjusta i idén att bege sig upp där.



Så gick vi till Westminster Abbey. Där hade de en annan variant på barnvandring med en folder och karta och en massa mysterier och frågeställningar att lösa. Barnen löste uppgifterna efter bästa förmåga - det var ju på engelska så ibland svarade de på svenska när det var för svårt. Sedan lämnade de in papperen i shopen och fick varsin jättestor chokladmedalj med guldhölje!




Sedan var alla hungriga så det fick bli publunch igen! Barnen var på bättre humör än det ser ut, faktiskt!



Efter lunch blev det promenad till Buckingham Palace. Drottningen var hemma som synes och när Majsan fick se att flaggan var hissad blev hon så här glad:



Sedan gick vi på Harrods! Jättekul att gå och titta på allt SJUKT dyrt och tjusigt! Roligast var husdjursavdelningen - en hel våning - med allt man kan tänka sig till husdjur.

Så tog vi tunnelbanan till Piccadilly Circus. Och tog en bild såklart...



Sedan gick vi till Hamley´s - leksaksaffären med sex våningar. Där blev vi kvar läääänge. Drottningen var också där, faktiskt.



Barnen hade sparat julklappspengar och månadspengar och hade en mindre förmögenhet att handla för, så det tog lång tid att välja bland allt! Till slut kom vi i alla fall därifrån och skulle ta tunnelbanan från Oxford Circus hade vi tänkt. Problemet var att det hade tusentals andra tänkt också. Det var fullkomligt smockfullt med folk precis överallt och världens kö ner i trappan till tunnelbanan! Helt förfärligt att gå där med två barn som vi höll krampaktigt i, så vi satte oss på en buss istället som råkade komma förbi. Det var ett lyckokast för den var nästan tom och ungarna ville gå upp på "övervåningen". Där var vi mol allena och bänkade oss längst fram. Sedan satt vi där i kvällningen och tittade ner på alla horder av människor som rörde sig på gator och torg! En riktig höjdarupplevelse tyckte barnen som ju dessutom fick åka dubbeldeckare!

Kvällen avslutades på restaurang nära hotellet.

För 3,5 år sedan ville maken och jag åka till Vasamuseet, främst för att vi inte varit på det "nya" museet. Det var väl inte så jätteintressant och barnen var 4 och 5 år och hade knappast något utbyte alls av det hela.

Denna gång var det Lilleman som envist insisterade på att han ville se Vasaskeppet. Sagt och gjort, vi åkte dit utan några högre förväntningar. Detta var på söndagen och då var maken färdigtentad och kunde också följa med!

Men det visade sig bli resans höjdpunkt. Lilleman var fullkomligt fascinerad och ville knappt gå därifrån. Det föll sig också lägligt att de hade en barnguidning som vi anmälde oss till när vi kom. Precis när vi anlänt startade också Filmen om Vasa i stora biosalongen. Det var en jättebra och precis lagom lång film som berättade Vasas historia. Lilleman, som direkt när han klev innanför dörren utbrast "Jag måste ta reda på varför hon sjönk" fick svar på den frågan och många andra genom att titta på filmen.

Efter filmvisningen var det lagom att gå till barnguidningen. Ett antal barn i 6-10-årsåldern i sällskap av föräldrar gick med guiden Viktor runt i museet. Visningen hette "Saker från havets botten" och vi fick lära oss massor om båten, om kungen Gustav II Adolf, om lasten och om dom som var med på båten. Guidningen avslutades med att barnen själva fick leta efter saker från Vasaskeppet. Utrustade med cyklop och pannlampa gick de in två och två bakom ett svart stort skynke och fick känna sig fram i håligheter i "skeppet" (målat på väggen). Ut kom de sedan med sina fynd och så gällde det att analysera fyndet och komma fram till om det verkligen kunde tillhöra vraket. En del kom ut med decilitermått och plastburkar - skräp helt enkelt. Lilleman hade fått med sig ett silverfat från 1600-talet och Majsan fick en del av en gammal supkopp i keramik! Det var en jätterolig guidning som familjen kommer att minnas länge. Besöket fick avslutas i shopen för Lilleman ville absolut ha med sig ett litet flaskskepp med Vasa i miniatyr hem! Detta lilla skepp fick också följa med till skolan på måndagen där Lilleman höll en liten miniföreläsning om Vasa och hennes öde.


Vasa. Sjönk 1628, bärgades av Anders Franzén 1961 efter 333 år på havets botten.


En av "besättningsmännen".


Lilleman var fullkomligt fascinerad.


Dags för dykarteamet att ge sig ner på havets botten.

I helgen som gick var vi på familjeweekend i Stockholm. På fredagen gick vi i Gamla Stan och på Götgatan och tittade lite i affärer och shoppade litegrann. På kvällen var vi på libanesisk restaurang - en höjdarupplevelse inte minst för lilleman som verkligen älskade maten!

På lördagen skulle stackars maken tenta en kurs som han gått, så han satt instängd hela dagen. Således gjorde barnen och jag stan på egen hand. Det började på Historiska museet. Det var verkligen en härlig upplevelse att gå på museum med två historieintresserade barn i lågstadieålder. De fullkomligt slukade allting och var helt fascinerade. Jättekul!

Vi kom lite innan museet öppnade så vi hann med ett besök i Oscarskyrkan innan. Klockan 11 hängde vi på låset och när vi gått runt därinne i två timmar (och bland annat sett Guldrummet med Mönekragen!) så gick vi på en barnguidning om Birkaflickan Disa, där vi fick se hennes skelett, lära oss om vad arkeologer kan få fram av skelettfynd och höra om hur de gör när de rekonstruerar hur människor kan ha sett ut med hjälp av kraniet och modern teknik!


Majsan blev Vikingaflicka.


Man fick lyssna till spännande berättelser om Birka.


...och Lilleman var arkeolog och grävde efter fynd.


Efter utgrävningarna fick man svara på frågor om sin forskning!


Och vi hittade också själva målet för vårt besök: Bredgårdsmannen!


Ett glassbreak är aldrig fel!