Lilleman, fem och ett halvt, är med på familjegudstjänst på första advent. Sin vana trogen kör han med sina bilar, liggandes under bänken under predikan. Så blir det dags för trosbekännelse och plötsligt visar han intresse för denna. Han flyger upp och ställer sig på bänken, nästan i jämnhöjd med mamma och fyller i några ord här och där så gott han kan. Sedan kommer det, med hög och klar stämma:
-...korsfäst, död och begraven, nederstigen till Österrike.
(Sedan skrattade hans mor hejdlöst resten av den trosbekännelsen...)


Lilleman, några dagar före första adventshelgen:
- Snart är det advent mamma. Jag vet varför man firar advent.
- Jaså? Och varför gör man det då?
- Det är för att man ska veta när det är dags att plocka fram julpysslet.


Lilleman ropar från badkaret:
-Mamma, jag puttrar.
Mamma som hört honom "koka kaffe" en stund tidigare ropar tillbaka:
- Ja, du puttrar.
Lilleman:
- Men mamma jag PUTTRAR.
Mamma:
- Ja, jag hör att du puttrar.
Lilleman en liten stund senare:
- Mamma, jag puttrar fortfarande.
Mamma:
- Mmmm, ja, jag hör det.
Lilleman:
- Mamma, snälla mamma, ta upp mig. Jag fryser.
Mamma:
- Fryser du? Då ska jag hjälpa dig upp.
Lilleman, med badkappan på, hackandes tänder:
- Mamma, ser du som jag puttrar?

Huttrar, menade han visst....