Dagisfröken M berättade när jag hämtade Lilleman igår att hon fått sig ett gott skratt. Det hade nämligen kommit på tal om Hassel och det faktum att vi skaffat kanin. Det gick ju rätt fort, vi hade inte ens funderat på att "bli med kanin" men så frågade vänner om vi ville överta deras och ja, så fick det bli. Lilleman hade dock en HELT annan version att delge M på dagis:

- Jo förstår du, det var så att mamma ville ha en bebis men det ville inte pappa. Och pappa ville ha en hund, men det ville inte mamma. Så det fick bli en kanin.