Idag har sonen och jag varit på 5,5-årskontroll och därmed gjort vårt sista besök på BVC! Han var så duktig och skötte sig utmärkt. Men BVC-tanten fick sig några goda skratt.

Först vägdes han och vågen visade på 20,6 kilo. Sedan skulle han mätas:

Syster: Kom och ställ dig här så ska vi se hur stor du har blivit.
Lilleman: Jaja.
Syster: 117 centimeter är du.
Lilleman: Hur högt upp går den här mätgrejen?
Syster: Den går till 215 centimeter. Men så stor finns det ju ingen som är.
Lilleman: Där har du fel. För jag vet en som är större.
Syster: Vem då?
Lilleman: Nämligen Gud!

Sedan skulle den lille evangelisten rita en gubbe. Han fick papper och en svart penna och ritade snabbt och hafsigt ihop en gubbe med stor glad mun, en näsa, armar, ben och en svart kappa och en väldigt yvig frisyr.
Syster: Jaha, här har han munnen och här har han näsan. Är det inget som fattas tycker du?
Lilleman: Nä...
Syster: Borde han inte ha något mer i ansiktet?
Lilleman: Menar du ögon? Men dom har han ju under luggen! Han är långhårig, gubben, förstår du, så han måste gå och klippa sig för han ser ju ingenting!

Så skulle synen kollas. Lilleman läste upp alla bokstäverna så redigt, till och med den allra understa raden som jag inte såg ett dyft av. Sedan släckte syster lampan i "syntavlan". Det snappade Lilleman upp och promenerade fram och tände igen. Sedan utbrast han:
- Men hörru, det var ju en förskräckligt snygg tavla du har, med lampa i! Jag tycker vi ska ha den tänd!