Jag har fortfarande inte köpt några Cult Design-grejer (eller vuxenlego som en del kallar det). Men nu såg jag ett så snyggt skyltfönster i stan häromdagen att jag bara MÅSTE ha en byggsats med vårfärger.

   

Vi har flyttat hemifrån lite... Hem till mina stackars föräldrar som får dras med oss. Under tiden bor hantverkare i vårt hus. Förhoppningsvis ska detta resultera i två fina badrum. Nån gång...

Återkommer med bilder.

Jag var på Rum21 häromdagen. Dit skulle jag inte ha gått. Vips så kom jag på en massa saker som jag behöver till mitt hem. Som till exempel gråa tabletter från Designhouse Stockholm. Köpte dem inte, dock. Köpte istället en nödvändig pryl från Stelton som present till min man:

Vi blev bjudna till två små damer på kalas häromkvällen. Den ena lilla sessan hade fyllt fem och den andra hade blivit åtta år. Detta tarvade förstås rosa, flärdfulla paket.

  



 

Jag har upptäckt ljudböcker. Det tog sin tid. Men lagom tills det efter elva månader började bli lite trist att köra en halvtimme till jobbet morgon och eftermiddag var mamma på biblioteket i syfte att låna ljudböcker till pappa. Hur det var så råkade hon få se att en bok som hon stod på kö för att få låna som vanlig pappersbok fanns som ljudbok. Hon lånade hem den och blev fast. "Det vore något för dig som sitter i bilen en timme om dagen" sa mamma. Jag trodde att jag skulle tänka på annat och inte kunna hänga med i handlingen, men hur det nu var så var sonen och jag på biblioteket häromveckan och hem kom jag med två ljudböcker. Nu är jag fast! Det är suveränt att använda tiden i bilen till litteratur! Jag som aldrig hinner läsa vanliga böcker. Och det går plötsligt fort att köra till jobbet - ibland måste jag till och med sitta kvar på parkeringen för att lyssna färdigt på kapitlet. Det är svårt att sluta mitt i något spännande!

Hjälp, vilken dag. Först möte med en av prästerna om gårdagkvällens möte, sedan personalmöte. Sedan planeringsmöte och direkt därefter snabbproduktion av två handouts som måste iväg med prästen. Sedan lunch med en journalist från Stockholm som rest ner för att skriva om vår prästgård. Sedan praoade jag hela eftermiddagen och kvällen med vår diakon - först samtal och sedan hembesök. Ska skriva om diakoni i tidningen.

När jag kom hem, trött som en olycka och fylld av intryck, inte minst av diakonens meningsfulla men tunga arbete (undra på att hon går på arbetshandledning för att fixa jobbet mentalt) hade maken bakat focaccia och gjort tomat- och vitlöksröra. Sååå härligt att sjunka ner i soffan med en bit nybakad ljummen focaccia med den väldoftande röran.

...gjorde vi ikväll. Och enklaste. Hacka en lök. Bryn den i en halv matsked smör i en kastrull. Tillsätt 7,5 dl vatten och två grönsaksbuljongtärningar. Låt koka upp. Häll i 500 gram fryst broccoli. Koka 5-6 minuter. Mixa med stavmixer. Tillsätt en förpackning Kelda ostsås och låt koka upp. Salta och peppra. SÅÅ gott och mättande och ljuvligt det var!

Igår kväll rensade jag ur badrummet på övervåningen - detta på order av min man, trots att det är en vecka kvar tills hantverkarna. Jag fick behålla några badlakan och varsin necessär (det är ju trevligt om vi kan få borsta tänderna den närmaste veckan, åtminstone) i skåpet.

Resultatet blev - förutom diverse korgar med sådant som ska sparas till nya badrummet - en och en halv kasse skräp. Gamla krämer som jag nån gång inbillat mig att jag absolut behövde och som gick ut 2006. Halva flaskor ansiktsvatten som inte gått åt därför att jag hittat en ny ännu bättre sort. Prover på parfymer och ögoncremer i mängder som jag fått med mig hem i lilla påsen från parfymeriet. Och en uppsjö av saker som det finns två av - för att jag har gått på något erbjudande från Yves Rocher där man får två när man beställer en jättebilligt. Jag måste sluta med sånt. Inte har jag blivit ett dyft vackrare heller. Bara fattigare.

Lagom tills nervsammanbrottet över två utrivna badrum och hantverkare och skräp överallt väntas komma, så åker jag bort. Snälla favvobästamamman bjuder mig nämligen på spa! Vi ska till Varbergs Kurort! Och bli ompysslade och badade och skrubbade och masserade och supersnygga. (Eller åtminstone dom första fyra). Detta som tack för att jag hjälpte till att styla deras hus inför försäljningen.

Nån mer som behöver få sitt hus stylat?? Hihi....

...sa Kalle Kruse när apan sket. Som min farmor brukar säga.

På måndag kommer nämligen hantverkarna. Då blir vi utan toaletter i tre-fyra veckor. Är det nån som vill hysa oss så tar vi tacksam emot boende en natt här och där. Vi kan laga mat. Det enda vi kräver i övrigt är en sovplats och en toa och kanske en dusch.

Det här ska bli intressant...

Nu är jag så irriterad att jag håller på att gå av på mitten. Förbaskade jäkla KLM rent ut sagt.

Jag skulle åka till Kenya nästa fredag. Trodde jag. Och femton till som skulle med. Men snåla, envetna pucko-KLM låter oss inte boka om biljetterna. Jo, från 25 januari till 31 januari, var det sagt förra veckan. Stor idé, liksom. Som om friden lägger sig över landet på de sex dagarna. Vi har nu ringt och skrivit och bråkat och härjat och hänvisat till IATA:s internationella bestämmelser som faktiskt säger att man ska få pengarna tillbaka eller fri ombokning vid såna här händelser som är omöjliga att påverka eller förutse. Och det kan man väl kalla det som händer i Kenya?!

Hur som helst, idag skulle vi få nytt besked. De som bestämmer där nere i Amsterdam skulle anta en ny policy. Nu har vi fått veta den. Och det var som vi dessvärre misstänkte när det gäller detta omöjliga bolag. Vi får boka om fram till sista februari. WOW! En hel månad... Vi hade velat få pengarna tillbaka eller åtminstone boka om hela året så vi kunde bokat resan i höst istället. Då hade man åtminstone vetat att det INTE blir i vår. Nu har vi alltså att bestämma, senast nästa fredag, om vi vill boka om till 29 februari. Problemet är att nuvarande policy fastslår att vi bara får boka om EN gång. Så bokar vi om nästa fredag och det sedan kommer en ny policy med ytterligare en månads förskjutning veckan därpå, så kan vi som det ser ut nu inte boka om igen. Vi får inte pengarna tillbaka. Och åker vi trots att UD avråder (för att slippa bli av med 7000 spänn på ingenting) så gäller inte våra försäkringar. Händer det något där nere får vi inte ut ett öre, ej heller någon hjälp från ambassaden.

Maken och jag har bokat tre hotellnätter och tåg till Stockholm den där första helgen i mars. Ska vi avboka det? Eller ska vi inte???

Vad trött jag blir. Och den som svarar i telefon hänvisar bara till policyn och säger att det har dom som bestämmer bestämt. ÅHHHHH!

Nästa gång jag ska boka flygbiljett nånstans i världen så INTE blir det med KLM.

Jag var helt slut igår. Supertrött och frusen hela eftermiddagen. Trodde influensan var på gång, allra minst. Kämpade mig igenom en stilla måltid med maken vid åttasnåret när båda barnen somnat. Kvart i nio gick jag och hängde upp tvätten. Sen lade jag mig i sängen. Tänkte börja på en  ny bok. Men insåg att jag inte ens orkade välja nån ur hyllan. Somnade strax efter nio.

Maken slet mig ur sängen halv nio och tyckte det vore trevligt om jag åt frukost med resten av familjen. Då var jag fortfarande halvt om halvt medvetslös. Men nu känns det bättre. Sitter och surfar med en kopp kaffe. Nyss vinkade jag av make och dotter som åkte till ishallen igen. Tösen fick blodad tand igår och åkte idag iväg med målsättningen att åka utan stöd. Hon har en obegriplig balans, den ungen. Cyklade obehindrat vid tre och ett halvt. Så nog borde vi räknat ut att hon kunde åka skridskor också. Själv försökte jag lära mig i femton år innan jag slutligen gav upp. Frusna tår och ont i anklarna är mina bestående minnen av att kava runt på ett isbelagt område.

Så sonen och jag är hemma. Det där med skridskor var inte riktigt hans kopp te. Inte min heller.

Kenya förföljer mig. Jag blir tokig. Igår hade vi möte med resegänget. Och kom fram till att UD inte lär dra tillbaka sin avrådan. KLM verkar inte vilja ersätta våra biljetter. 7000 spänn åt skogen! Skitkul. Dessutom lämnar de olika besked till alla som ringer deras infodesk.

Som om det inte var nog - och att alla människor frågar och "vet bäst" om hur vi ska göra - så var jag och lilleman på biblioteket idag. Jag lånade två cd-böcker (tänkte testa att lyssna på böcker nu när jag kör bil en timme om dagen) och lilleman kom ut från barnrummet med tre böcker. En hette "Mama Panyas pannkakor - en berättelse från Kenya". Så nu har vi läst den framlänges och baklänges och lärt oss säga hej och tack och välkommen på swahili. Till ingen nytta, verkar det som.

Till på köpet var tredje resmålet i favvoprogrammet På Spåret just Nairobi. Då kunde jag inte hålla tårarna tillbaka längre. Fy, vad tråkigt det känns nu. Jag kommer aldrig att få uppleva Afrika. Om jag inte tar en charterresa till Egypten eller Tunisien. Och det var ju liksom inte det jag ville...

Idag SKA odisciplinerade lata vabbmamman försöka få följande avklarat:

- Röja upp all skit som ligger och dräller överallt

- Tvätta tre maskiner

- Städa undan julen (nu får det vara bra för den här gången, va)

- spela spel med mina barn

- skriva ut brevet till fadderbarnet i Zimbabwe och ge barnen i uppdrag att rita varsin teckning till vår lille Vuzumuzi.

- öva fiol med barnen (nu är kopporna borta från fingrarna så nu vill dottern spela igen)

- sortera och göra något vettigt med alla urvuxna kläder som ligger här och där och på olika ställen i olika högar i olika rum i vårt hus. Gäller för övrigt även mina egna urvuxna kläder...slutar man aldrig växa?

Igår hade vi byggmöte med hantverkarna. Inför det mötet hade vi tittat ut kakel och gjort en noggrann budget. Vi bestämde oss för att avvakta lite med tvättstugan och se vart det tar vägen med badrummen. Det är ju omöjligt att veta vad det exakt landar på i slutkostnad. Men dyrt blir det.

Vi kör båda badrummen samtidigt. Det lär väl innebära att vi får flytta nånstans några veckor eftersom vi blir utan toa ett tag. Men det löser sig nog. Som det ser ut blir Kenyaresan inställd och i så fall åker maken bort en del. I vilket fall är vi ju bara tre personer i familjen under större delen av byggtiden så då är det ju lite lättare att inkvartera oss nånstans (läs: hos mor och far).

Men det blir nog bra när det är färdigt.

Så pinsamt! Det är som dagisfröken M säger: när första barnet kommer ut ur magen kommer det dåliga samvetet som ett brev på posten.

Ingen av ungarna har fått några nya vattkoppor på hela helgen. Vi gick igenom dem noga både lördag och söndag. Och jag tänkte väl för ett ögonblick att jag kanske skulle stanna hemma på måndagen för säkerhets skull. Men så tänkte jag att jag kan ju inte stanna hemma och vabba på samhällets bekostnad när barnen är friska. Det kändes inte bra. Dåligt samvete. Borde jobba. Så ungarna åkte till dagis och jag till jobbet. Och dagisfröken som tog emot sa att inte kan det vara någon fara när kopporna är torra och inga nya har tillkommit på ett par dagar.

Mormor hämtade på dagis på eftermiddagen och när jag kom hem till henne meddelade hon att K har två nya koppor. Jag hade kört en vattenkoppsunge till dagis. Dåligt samvete lik förbaskat.

Så idag är jag hemma. I morgon också, åtminstone. Sen får vi se.

Det såg länge mörkt ut för barnen som fick en snowracer i julklapp. Den stod omonterad i sin kartong i garaget. Men nu är snön här. Två utfärder i backen har det redan blivit.

Dottern har fått ärva mormors gamla brudslöja. Hon hittade den på vinden men ville inte slänga den och inte heller spara den. Så tösen fick den. Brudklänning hade hon nämligen redan i sin utklädningsgarderob. Nu skrider hon omkring som brud och letar efter någon att gifta sig med.

Det går ju bra för oss i den här familjen.

1. Vi skulle åkt till Teneriffa i december. Men pappas saltomortal satte stopp för det - han skulle ju åkt med. Resan inställd.

2. Barnen vaknade på nyårsdagens förmiddag med vattenkoppor. Inte så farligt i och för sig för det måste dom ju få nån gång. Men det är ju aldrig kul med sjuka barn.

3. Pappa fick åka akut in till sjukhuset med ambulans i onsdags kväll. Rejäl lunginflammation.

4. UD avråder folk från att åka till Kenya dit jag ska om tre veckor. Resan kanske inställd.

5. Vi hade ordnat barnvakt idag för att sticka och handla allt vi behöver till renoveringen. Byggfirman har hört av sig och de kan komma redan om ett par veckor. Bygghandeln stängd för inventering. Jippi.

Nu undrar vi förstås alla vad som ska hända i april. Då ska vi nämligen göra ett nytt försök att åka utomlands. Undrar vad som sätter stopp för den resan.

2008 firades in ordentligt. En fantastiskt trevlig tillställning hos och med vännerna blev det. Kvällen gick så fort så ingen vet vart den tog vägen. Vi hade delat upp matuppgifterna liksom i fjol och det är ett lyckokast. Alla lägger ner tid och energi på "sina" rätter. Så vad sägs om fyra sorters snittar till drinken och tolvslaget, en förrätt bestående av en läcker antipastotallrik med allsköns godsaker, oxfilé med en helt ljuvlig potatiskaka med mozzarrella, samt rödvinsås och sedan en gudomlig fudgekaka med grädde och hallonsås. Såå gott! Barnen åt i köket och fick en egen häftig igelkott till förrätt!
Vid tolvslaget rusade alla ut och tittade på egna och andras raketer. Skumpa och snittar fick följa med ut.
Det är en så rolig tradition att fira nyår med vännerna och alla barnen. Våra ungar höll igång till klockan två. Så kul att barnen är med hela vägen.

Helgen mellan jul och nyår åkte vi till farmor och farfar i Dalsland och firade jul med den släkten (fast farmor och farfar var med oss redan på julafton). Vi passade på att hälsa på makens mormor och stanna till vid vår vackra bröllopskyrka där makens släkt är begravd. Barnen lade blommor vid graven och tyckte att det var roligt att se kyrkan som de hittills bara sett på video (som de minns i alla fall).

Jag insåg när jag äntligen kom till skott och körde över bilder från kameran att det var väldigt länge sedan jag bloggade. Jul har det varit och de traditionella tomtebilderna fanns såklart i kameran. Vi hade varit så snälla så tomten kom i år med. Hela släkten tryckte in sig på mammas och pappas nedervåning så att sängbundne pappa också kunde vara med.