Bättre sent än aldrig: vi har firat lucia i den här familjen också. Vi har bara inte fått ändan ur vagnen och lagt ut dem på bloggen förrän nästan en vecka senare.

I torsdags inföll Luciadagen. Vi parkerade på dagis kvart över sju - med barnen påbyltade med thermobyxor, täckjackor, vantar, mössor och så luciakläderna utanpå alltihop. På vårt dagis som är ett utedagis till stor del firas lucia traditionellt ute på logen. Strax efter halv åtta satt vi föräldrar där, uppradade och knäpptysta och glögg- och pepparkaksdoften låg som en krusning i luften. Och så hörde vi späda barnröster och käcka frökenröster: "Ute är mörkt och kallt, i alla husen lysa nu överallt de tända ljusen. Då kommer någon där, jag vet nog vem det är. Sankta Lucia. Sankta Lucia."

Och ja, där kom hon. Inte bara en, utan flera stycken lucior, följda av andra små Michelingubbar med pepparkakskläder, tärnklänningar och stjärngosseskrudar trädda utanpå overallerna. Vi bjöds på vacker sång och ljuständning. Sååå mysigt.