Inte nog med att barnen gick och handlade och fixade lunch till sin sjuka mamma - de köpte present i affären också. Stolta kom de hem med en liten gåva: en jättefin liten italiensk kokbok med supersmarriga recept. Jag blev sååå överraskad och sååå jätteglad. Jag har världens goaste ungar.

Igår var skolan stängd. Och det var ju tur för mig, för barnen var hemma hela dagen och tog hand om sin sjuka mamma. Jag var lite fundersam över lunchen och visste inte hur jag skulle orka stå vid spisen men då sa barnen "Har du lite pengar, mamma, så fixar vi maten". Så travade de underbara små liven iväg till mataffären som ligger ett par hundra meter härifrån, kom hem med Mamma Scans köttbullar och vispgrädde. De skulle ha vaniljvisp men hittade ingen!

Lilleman plockade äpplen i trädgården och gjorde pajdeg. Majsan skalade äpplen, fick lite hjälp av mamman att skära dem i skivor ch fixade sedan pajen på egen hand. Det vispades grädde, kokade spaghetti med lila karamellfärg i vattnet (!) och stektes köttbullar. Så fick mamman den här fina lunchen serverad:



Jag kan meddela att det var jättegott! Både huvudrätt och efterrätt!

Kockarna in action:

Lunginflammation!
Det är nog ändå bland det värsta jag varit med om hittills. Ja, jag brukar ju helt enkelt aldrig vara särskilt sjuk, så jag har väl inte så mycket att jämföra med.

När vi kom hem från Sardinien mådde jag bra och hade varit feberfri ett par dagar. Lite hosta hade jag ju, men inte värre än vid en vanlig förkylning på övergående. Så jag åkte på ett jobbmöte och trodde att jag skulle fixa ett möte till på eftermiddagen. Det var bara det att på väg dit (fem mil hemifrån) fick jag svårt att andas. Jag parkerade vid ortens vårdcentral och när jag väl kom in där kunde jag varken prata eller andas särskilt bra, så damen i "luckan" fick in mig snabbt som ögat i ett akutrum och ner på en säng där. Plötsligt var fyra sköterskor och en läkare sysselsatta med mig. Läkaren konstaterade astmaanfall och lunginflammation. Jag fick inhalera diverse astmamediciner som gjorde mig jättedålig, jag började skaka så jag hoppade i sängen. Nåväl, till slut var jag i alla fall bättre och kunde hämtas av maken som körde direkt till apoteket för att hämta medicin.

Ett par dagar senare blev det dags för nytt läkarbesök - det blev inte bättre så lungröntgen fick göras. Jag fick ytterligare en medicin men tydligen är det så här taskigt att ha lunginflammation. Jag orkar INGENTING. Går jag från sängen ut till hallen blir jag svimfärdig och tokandfådd. Har aldrig varit med om att man kan bli så här kraftlös! Det går bra att halvsitta i sängen eller soffan, men minsta lilla grej gör mig helt slut. Och det är ju inte precis min grej att vara still, om man säger så. Alltså är det här förmodligen en nyttig erfarenhet. På något sätt...

Ja, sonen fyllde ju år i juli men då är det meningslöst att ha kalas, för då är ingen hemma. Inte ens vi själva, vanligtvis!

Så igår eftermiddag var det dags. Vi slog till på en fredagseftermiddag för första gången och det visade sig vara bra för alla i klassen utom en kom - och den familjens barn går aldrig på kalas så egentligen var det ju full uppslutning! Jubilaren tog emot och öppnade fina presenter. Så var det lekar och flaggbomber i trädgården (kaninerna fick bekänna färg - nio ungar var i hagen samtidigt och klappade dem!). Det var superfint väder för en gångs skull så det hade nästan varit straffbart att inte vara ute.

Tårta och saft stod förstås på programmet och så skattjakt med ledtrådar som så småningom ledde fram till godisgömman.

Det var Gormiti-tema, enligt sonens önskemål, så dukning, godispåsar och tårta fick gå i den linjen...

Nu är det verkligen höst. Det blåser och regnar och blir liksom aldrig riktigt ljust ute. Halt har det blivit också efter allt regnande. Det märkte inte minst vår Lilleman i måndags när han halkade på några löv på skolgården, ramlade och slog huvudet i en sten. Samtalet från skolan till min mobil löd "Han har ramlat och slagit i huvudet i en sten och svimmat av, så vi väntar på ambulansen". Hoppsan! Jag brukar vara ganska cool, men när man hör orden "svimmat av" och "ambulans" i samma mening så är man ju inte så cool längre. Jag kastade mig ut genom dörren och körde alldeles för fort ner till skolan. Då hade han dock vaknat till och ambulansen hade meddelat att det gick fortare om vi själva körde honom till vårdcentralen som ju ligger några hundra meter från skolan.

Men väl hos läkaren var Lilleman hur pigg som helst. Alla värden var normala och reaktionerna också. Sedan kunde han inte för sitt liv begripa varför han måste hålla sig i stillhet i två dagar!

Nu är han tillbaka i skolan och såvitt vi vet så mår han bra. Ju längre tiden går utan huvudvärk och illamående, desto mer kan vi väl slappna av.

Idag bjöd vi som reste till Israel i våras in övriga församlingsbor till en eftermiddag i Jesu fotspår, där man fick besöka de platser som vi besökte på vår resa. Första stationen var i Nasaret, där deltagarna mötte Maria och ängeln.



Nästa station var Herdarnas äng, där man fick korv och bröd vid elden (ja, herdarna hade visst utökat sin verksamhet genom att öppna korvmoj!). Tyvärr finns inte bilder på allt för själv stod jag på en egen station och maken blev tydligen så till sig av alla aktiviteter att han glömde fota det mesta!

Tredje stationen var stallet, där en mycket förvånad värdshusvärd stod och berättade om ett par som fått en liten bebis och om vise män från Österland som varit på besök. Han kunde dock inte begripa vart den lilla familjen tagit vägen - de hade försvunnit så hastigt att det nästan verkade som att de hade flytt från något...



Så hamnade man på bröllopsfest i Kana - där Jesus hade varit och gjort vattnet till vin! Det fanns mängder kvar av både vin och godsaker som nötter och frukt så deltagarna bjöds att smaka!

Rätt som det var dök Sackaios också upp i handlingen! Han satt i ett träd (ja, det var Lilleman som mycket stolt och berömvärt spelade denna roll) och ropade till alla förbipasserande att han satt och väntade på Jesus.



Det blev också ett besök i "Jesu skola" där man fick i uppgift att rita det hemliga tecknet i sanden.

Nästa station var stranden vid Gennesarets sjö och där bad jag deltagarna om hjälp att para ihop rätt bibelrubrik med rätt berättelse, symboliserad av sju olika saker som låg på marken.

Därefter var det båtrace på Gennesarets sjö!



Sista stationen var Jerusalem och dit fick alla barn rida in på åsnor. Riktiga! Det hade ju varit väldigt kul att ha en bild på det...men det bidde visst ingen!

Så blev det fika i Prästgården med bildspel från den "riktiga" resan och sedan var det aftonbön i kyrkan. Slut för idag, tack för idag!

Idag har vi varit runt och besökt alla tänkbara besöksmål inför de nya bussturerna. Dagen bjöd på flera positiva överraskningar. Det kommer att bli jättefina bussturer med massor av historia, kultur, spännande berättelser och livsöden, god mat och gott fika, trevliga gårdsbutiker och intressanta människor.

När maken var i Turkiet förra veckan hade dottern en beställning. Hon ville väldigt gärna ha en klänning från Turkiet. Maken kom hem med denna tunika som dottern älskade från första stund. Som synes tycker hon också att det är väldigt roligt att bli fotograferad när hon visar kläder...

Upptäckte att jag hade bilderna från Majsans lägerskola kvar i kameran! Klassen åkte till Ekehagens forntidsby och spenderade ett dygn som stenåldersmänniskor. På programmet stod bland annat matlagning (i kokgrop och över eld), tillverkning av skinnpåsar och flintapilar och inte minst övernattning i hydda, vid en öppen eld!

Ja, nu är det dålig fart på bloggen igen. Två nya jobbprojekt och en man som reser är inte lysande att kombinera med barn som har läxor och aktiviteter.

I måndags körde vi en provtur för att testa en av de nya bussmodulerna i grannkommunen. Det blev på temat Medeltiden - även om vi gjorde avstickare till 17- och 1800-tal också. 29 personer blev vi på bussen förutom chauffören och det hela får väl beskrivas som lyckat! Folk verkade nöjda och glada, vi fixade guidningarna hyfsat trots att en hel del var helt nytt och tiderna stämde i princip på minuten! Jätteroligt! Nu är vi taggade att fortsätta. I morgon blir det möte med turistchefen om hur vi går vidare.

Och på fredag blir det styrgruppsmöte och pressinfo om kyrkprojektet (hjälp!!). Men jag har kommit igång och det känns bra. Vi får se vad det blir av det hela i slutändan. Förutsättningar finns åtminstone. Nästan 150 kyrkor handlar det om!

Nu är det roligt! På något sätt känns det skönt att rutinerna är igång och flyter på som vanligt.

Maken har varit i Tyskland i veckan. Det blir en del resande för honom i höst och det tar rätt hårt på mina krafter - det var enkelt när barnen var små och inte hade något "eget liv" om man säger så. Men nu ska det förhöras läxor och packas väskor och skjutsas till träningar och kompisar och planeras hit och dit. Det finns verkligen en anledning till att det behövs TVÅ föräldrar. Någon har tänkt till där, redan från början.

Det är sååå skönt att kunna jobba hemifrån. Nu har jag inlett ett nytt projekt som innebär en förstudie. Jag ska ägna hösten åt att ta reda på om det finns möjligheter att utveckla kyrkorna i bygden som ett besöksmål på olika sätt. Jag har börjat komma igång så smått och det är riktigt roligt!

Och så är det förstås de vanliga uppdragen från olika församlingar. Idag var jag en sväng på mitt gamla jobb. Kul!

Dottern är på stenåldersläger i forntidsbyn med klassen. Det var spänning i bilen när jag skjutsade dit henne och två klasskompisar. Ska bli kul att höra henne berätta när hon kommer hem i morgon.

Maken är i Tyskland. Så som vanligt när han är borta lyxar vi till det - vi som blir kvar här hemma i tristessen och vardagen! Regeln är att när pappa är borta får barnen välja en önskeaktivitet och en restaurang som vi ska äta middag på. Idag stod simhallen på programmet. Vi spenderade hela eftermiddagen där. En kompis till Majsan följde också med.

Kvällen tillbringade vi (en del av den i alla fall) på den lokala Thairestaurangen som barnen valt för kvällen. Tyvärr har de tydligen bytt ägare och det var inte alls bra. Den som vi varit så nöjda med förut. Riktigt dåligt var det så nästa gång får det bli något annat. Vi var ensamma på restaurangen också - man förstår varför.

Idag tog vår guidelärare alla oss guider och lite annat löst folk på en resa i Arns fotspår. Det har jag alltid velat åka, så det var ju jättespännande. Ojojoj, vad mycket spännande det finns att titta på i Skaraborg. Nu hann vi inte med allt på en dag förstås, men mycket fick vi se och höra om ändå.

Första stoppet blev Konditori Nordpolen i Vara, där vi fick gott fika och höra historien om André och hans expedition.



Sedan åkte vi vidare till Skara domkyrka. Där har jag ju varit ett antal gånger men det var förstås intressant ändå.

En jättelik menorah i Skara domkyrka (ja, en av två faktiskt)


Krigsguden Mars finns också där!


Så for vi vidare till Husaby kyrka. Det var ju i Husaby som Olof Skötkonung döptes 1008.



Stilige tempelriddaren guidade hela dagen, här utanför Husaby kyrka:


Man tror att detta är Olof Skötkonungs grav.


Och när vi nu var i Husaby måste vi ju besöka källan också!



Middag åt vi på Kinnekullegården - vilket ställe, vilken mat! Vi blev proppmätta och det fanns hur mycket gott som helst på buffén!

Sedan åkte vi vidare till nästa kyrka, nämligen Varnhems klosterkyrka och omgivningar. Där guidades vi till fiolackompanjenmang för det stundade vigsel och musikanterna övade i folkdräkt! Tjusigt! Sedan fick vi skynda ut igen när alla bröllopsgästerna kom. Men en rejäl promenad på det gamla klosterområdet och museet hanns med.



Avslutningsvis åkte vi till Löfvings ateljé - också ett mycket trevligt ställe där Göran Löfving ställer ut sina fantastiska naturmålningar och också serverar både kaffe och mat! Där fikade vi och fick en liten guidad tur i konsthallarna. Men där var det fotoförbud, så några bilder därifrån har jag inte!

Jag bestämde mig för att överraska barnen med något riktigt gott efter första skoldagen. Att terminen har börjat måste ju firas! Och ja - barnen var faktiskt glada och hade längtat efter att få börja skolan igen. Majsan blev inte direkt ledsnare när hon fick veta att man rivstartar med lägerskola i en riktig stenåldersby nästa vecka! Nu är hon livrädd att jag ska anmäla mig som frivillig förälder. "Du ska INTE följa med", deklarerade hon. Jaja, jag stannar väl hemma då...

Fikat blev i alla fall uppskattat. Det serverades äppelcupcakes och cake pops. Gott!