Nu är det verkligen höst. Det blåser och regnar och blir liksom aldrig riktigt ljust ute. Halt har det blivit också efter allt regnande. Det märkte inte minst vår Lilleman i måndags när han halkade på några löv på skolgården, ramlade och slog huvudet i en sten. Samtalet från skolan till min mobil löd "Han har ramlat och slagit i huvudet i en sten och svimmat av, så vi väntar på ambulansen". Hoppsan! Jag brukar vara ganska cool, men när man hör orden "svimmat av" och "ambulans" i samma mening så är man ju inte så cool längre. Jag kastade mig ut genom dörren och körde alldeles för fort ner till skolan. Då hade han dock vaknat till och ambulansen hade meddelat att det gick fortare om vi själva körde honom till vårdcentralen som ju ligger några hundra meter från skolan.

Men väl hos läkaren var Lilleman hur pigg som helst. Alla värden var normala och reaktionerna också. Sedan kunde han inte för sitt liv begripa varför han måste hålla sig i stillhet i två dagar!

Nu är han tillbaka i skolan och såvitt vi vet så mår han bra. Ju längre tiden går utan huvudvärk och illamående, desto mer kan vi väl slappna av.