Bänkad och redo! Årets högtid är här!

Ja, jag vet, jag är urtöntig. Men så länge folk kan sitta i veckor framför tv:n fram i sommar och glo på 22 karlar i förlossningsstrumpor som springer efter en och samma boll, så kan väl jag få se på Eurovision Song Contest. EM som EM.

Maken tror stenhårt på att Charlotte vinner ikväll. Det gör tyvärr inte jag. Hade det varit för 10 år sen hade det varit solklart. Men nu har vi alla dessa östländer som röstar på varann. Men jag tror att hon hamnar på topp tio. Sjua kanske! Förhoppningsvis har jag fel.

1. Kaffefika med kompisen A på en solig uteservering - hastigt och oplanerat. A bjöd på ställets specialare med choklad och vaniljstång och grejer. Sååå smaskigt.

2. Magnolia. Jag shoppade loss och vill montera och använda mina nya stämplar NU.

3. Kväll på balkongen. Maken och jag var hos fiskbilen och köpte färska räkor och scampispett. Åh så gott.

Bästa mamman hade ju köpt presentkort på bland annat favvoscrapaffären Magnolia till mig i födelsedagspresent. Gissa om jag gick loss där idag! Åkte till storstan för att återlämna kameraladdaren som jag pinsamt nog glömt att lämna tillbaka till superbästa A som var snäll nog att låna ut sin kamera när det krisade förra veckan. Som tack för detta glömde jag kvar laddaren i min väska så nu har stackaren varit utan fungerande kamera i en vecka. Och vad gör bästa A då, när jag kommer rusande genom stan med laddaren i högsta hugg? HON bjuder MIG på supergod kaffedrink på en uteservering. Tack vännen!!!

Sedan blev det alltså ett lååångt besök på Magnolia. Köpte några nya stämplar, en massa papper och lite annat smått och gott. Makens systerson tar studenten snart så jag var tvungen att ha en studentstämpel till min samling.

Maken är hemkommen och familjen är åter samlad. Barnen var trötta och hungriga och fick varsin grillad macka framför Bolibompa. Själva tänkte vi äta färska räkor och grillade scampispett på balkongen lite senare. Och njuta av att sommaren faktiskt är här - man vet ju inte hur länge den stannar.

Så....då har jag sagt upp lokaltidningen. Ja, inte den jättelokala (som egentligen lämnar en hel del övrigt att önska men den är åtminstone lokal) utan den större så kallade regiontidningen. Som för övrigt länge varit skitkass på att hålla ett regionperspektiv utan haft fokus enbart på den större staden i området. Men det har liksom inte blivit av att säga upp den för nånstans tog det ändå emot.

Men nu skulle de köra en stor satsning på barnfamiljer och det tyckte jag lät jättekul. Man gick ut och sökte barnfamiljer till en panel och fick tydligen många svar, för man sa sig ha "många att välja på". Vad gör man då? Jo, man väljer nio familjer från stora staden och EN från den minsta av de kringliggande kommunerna. Från de fyra övriga halvstora kommunerna i spridningsområdet fanns inte en familj. Har svårt att tro att man inte fick en enda sökande - och var det nu så går det väl att handplocka folk. Jag hade liksom nästan utgått ifrån att man skulle ha typ fem från stora staden och en från varje av de övriga fem, så jag slog upp tidningen, nyfiken på att se vilken familj som representerade min stad. Men icke.

"Ring och säg upp skiten. Dom vill ju inte ha prenumeranter från de övriga städerna, det är ju uppenbart" sa maken i telefon. Och banne mig, det gjorde jag. Damen i telefon var såå trevlig och önskade mig välkommen tillbaka. Hon frågade varför och när jag svarade hann jag bara halvvägs innan hon uppgivet sa "Jaaa du, du är inte den första som säger detta..." Och henne kunde jag ju inte skälla på, för det var ju inte hennes fel.

Så nu är jag, gammal journalist, utan riktig tidning. Vad ska jag läsa nu då? Får väl skramla till en GP-prenumeration.

Vilken god Kenyakyckling det blev! Jag justerade receptet litegrann efter vad kylskåpet och skafferiet erbjöd och receptet blev således följande:

Fräs en gul hackad lök och två hackade vitlöksklyftor i lite olja i en traktörpanna med lock. Tillsätt en tesked vardera av salt, socker, ingefära och curry. Lägg i fyra kycklingfileer som delats på längden i några avlånga bitar. Fräs dem runt om några minuter. Häll över en burk kokosmjölk, 2 msk chilisås, rivet skal av en halv citron och en hönsbuljongtärning. Lägg på locket och låt koka i 20 minuter. Red ev. av med Maizena. Servera med ris och en sallad (vi åt sallad av bladspenat, röd paprika och halverade vindruvor).

Sååå gott!

1. Jag hämtade tidningen och nya foldern på tryckeriet. Blev jättefint - fast de hade tryckt på fel papper. Det var jag lite sur på. Men annars såg det så bra ut så.

2. Stråkkonsert. Det är så härligt med alla spelglada barn. Och det låter faktiskt FINT - vilket kanske är svårt att tro om 40 ungar med varsin fiol.

3. Masala-te från Kenya. Gjorde en STOR balja när barnen somnat och kröp upp soffan. Gott!

Ikväll var det stråkkonsert på Musikskolan. Lilleman var med och gjorde sin andra stora konsert i sitt snart fyraåriga liv. Nyklippt och uppklädd stod han så fint och spelade med på lös E-sträng. Gullepojken! Synd att kameran inte kommit hem från verkstaden. Dottern däremot har rutin på det här med konsert - ikväll spelade hon med i elva musikstycken! Alla barn var jätteduktiga förstås och det firades redan innan konserten med ett stort tårtkalas.

När vi väl kom hem skulle barnen äta lite kvällsmat och efter många om och men kom de i säng - supertrötta. De somnade på två minuter. Tur att vi har sovmorgon i morgon.

Kolla vad coolt! Parfymerat kolsvart toapapper!
- Det MÅSTE vi köpa. Det passar ju på vårat badrum, utbrast dottern förtjust.
Vad tycks?




Mer skojigt, till exempel blingade öronproppar, marschmallowdoftande diskmedel och blommiga hammare finns på www.fluffbabes.com

Jag har tagit mig runt på provtur idag medelst buss. Vi åkte runt i bygden och testade en ny tur som vi ska försöka lära oss. Eftersom vi ändå skulle ut med alla guiderna så passade vi på att gå ut även till andra som kanske ville köpa in sig på resan. Jag bjöd med mig mina föräldrar. Första anhalten var ett släktforskarcentrum. Nu är päronen jättenyfikna och vill åka dit på en helkväll i höst. Tja, det är ju kul. Vi kan kolla efter mammas utvandrade Amerikasläktingar i databasen.

Haltar gör jag. Ont har jag i knäet. Det känns som om det ska ramla isär så fort jag rör mig. Pappa kom hit igår morse och lindade det för att staga upp det lite. Känns helt gingligt. Det är väl så det är att bli gammal. Var ju synd att jag inte skulle kunna gå efter 35.... Att jag skulle ramla sönder i delar redan nu.

I morse ska jag tjata mig ner till vårdcentralen (har jag nu lovat mamma, pappa, svärföräldrarna och makens faster som är sjuksköterska). De har ställt diagnoser, allt ifrån utdragna ledband eller korsband till att knäskålen kanske har flyttat sig! Lät ju skönt... Fast det ser UT som om den sitter där den ska. Men det känns inte riktigt så.

Så var man fyllda 35 och här linkar jag runt som en gammal kärring. Inte trodde jag ålderdom flög på så fort.

Gårdagen började med uppvaktning på sängen av make och barn. Sedan kom svärföräldrar och makens faster lagom till lunch. På eftermiddagen var vi på fotoutställning och sedan fikade vi hos mamma och pappa som stolta visade upp sin lägenhet och den fantastiska sjöutsikten. När vi kom hem väntade brorsan med familj med mera uppvaktning och på kvällen hade vi middag här hemma. Jag fick massor av fina presenter - inte trodde jag att det var så märkvärdigt att fylla 35. Det hade jag inte riktigt fattat. Men nu sitter jag här med TRE presentkort hos favvoinredningsbutiken, ett presentkort på Rum 21 och ett på Magnolia. Stackars stackars mig, hehe. Dessutom fick jag bland annat badlakan och tvålpumpflaska till svartvita badrummet (bilder kommer när kameran återvänder). Och brodern med familj uppvaktade med en Amarone och ett superkul spel om mat och dryck, vett och etikett som vi spelade sent i går kväll. Jag vann, hihi!! (fast dom andra kanske körde läggmatch för att jag fyllde år, vem vet...)

Jag har fördärvat mitt knä. Har aldrig haft ont i något knä i hela mitt liv. Men idag small det.

Jag satt ute och hade planterat blommor i krukor. Gick dit med vattenkannan. Hur det var så satte jag mig på huk och fixade lite med blommorna. Sedan reste jag mig upp. PANG! Det small i knät så det rungade i huvudet. Och svartnade för ögonen. Sedan small det igen och liksom gick tillbaka. Jag lyckades sätta mig ner och började stortjuta. Det gjorde så fruktansvärt ont. Ungarna kom rusande och skulle först ringa efter ambulans och sedan efter maken. Så kom mamma ut på balkongen och lilla E gastade "Mamma har slagit sönder benet", varpå mamma blev alldeles uppjagad av oro och kom nerrusande.

Nu känns det som om knäet skulle hoppa ur led vilken sekund som helst och jag vågar knappt röra mig. Det småvärker hela tiden och nu ligger jag och irriterar mig på att vi varken har knäskydd eller elastiska bindor i detta hushåll. Det har liksom aldrig behövts. Nu vågar jag ju knappt somna! Tänk om jag vrider till mig i sömnen. Ajajaj.

I tisdags satt jag och slötittade på Desperate Housewives och såg hur Bree flyttade in hos Susan och tog hand om hela hemmet. Jag bad en stilla bön att det skulle dyka upp en Bree även i mitt liv. Och minsann!! In flyttade hon inte, men nog dök min ömma moder upp igår, plötsligen hemkommen från sommarboendet. Igår ägnade hon dagen åt att baka och fylla min frys med olika sorters bröd, det var grova hålkakor, grova frallor, ljusa frallor och baguetter! Dessutom strök och manglade hon all min tvätt. Och idag dök hon upp igen, städade hela huset och satte sedan igång att rensa i trädgården. Tack!!!

Alltså...en vän efterlyste städhjälp på sin blogg. Det behöver vi också. Eller snarare röjningshjälp (fast du A, som är en fena på det kanske kan ta en sväng hit också?? Nähä, inte det...)

Här ser ut, både invändigt och utanpå. I helgen fyller jag tydligen år och då kommer mina föräldrar och makens föräldrar och dessutom trevligt nog också en faster till honom på besök. Fastern har aldrig varit i vårt hus och är jättenyfiken på hur det ser ut (och dessutom är hon SUPERDUKTIG på inredning) så nu finns ju viss risk för att man skäms ihjäl här framåt lunchtid på lördag... Innan gästerna anländer skulle jag således vilja göra följande:

1. Städa hela huset.
2. Få bort tre miljoner maskrosor samt all mossa i gräsmattan
3. Röja förråd och garage (vilket inte är slutfört än)
4. Stryka två stora korgar kläder
5. Mangla ett par dukar (jo, jag har fått mammas gamla mangel men hur många tror att jag vet hur den funkar?)
6. Skaffa fram elva stora växter till nya planteringen på framsidan.
7. Få belysningen i planteringen (den ligger i garaget)
8. Måla om vindskivorna och resten av huset, t.ex balkongen och garagedörren som vi aldrig hann klart för två år sen.
9. Måla om och byta dörr på lekstugan.
10. Byta fönster i kök och hall.
11. Röja bort allt skräp på baksidan och göra någon form av uteplats.
12. Få upp hängstolen som jag fick i 30-årspresent och som aldrig kommit upp sen vi flyttade till detta hus.
13. Plantera vackra blommor i krukor som står staplade här och var.
14. Köpa badrumslampor och nya utelampor.
15. Tapetsera om lekrummet och hallen samt måla om i köket.
16. Köra en jordfräs genom det så kallade trädgårdslandet (numera enbart hemvist för kirskål) och så trevliga prunkande örter och grönsaker där som helst ska ha kommit upp till på lördag, såklart.

Till detta ska tilläggas att jag lyckats boka upp mig varje kväll denna vecka. Igår var jag på tjejträff. Ikväll ska jag jobba med ett guideuppdrag. Imorgon är det föräldramöte på dagis. Och på torsdag ska alla gudstjänstgrupper träffas och prata och äta lite. Tjoho!

Vi har i alla fall börjat arbetet med att maken och sonen just åkte ner till stan för att inhandla en ny dammsugare. Den gamla har lagt av. Den fick väl nog av att se skiten. Istället har vi ett tag haft en antik liten senapsgul historia som mina föräldrar köpte när de var nygifta för 36 år sedan.

Det är lite irriterande att man egentligen skulle behöva sova sisådär 6-7 timmar per natt. Tänk så mycket tid som på det viset bara går till spillo.

Maken fick åka på fiolgrupp med dottern idag. Jag skulle nämligen till en kollegas lusthus. Vi tjejer på jobbet hade gjort miniknytis och satt och pladdrade i lusthuset tills klockan blev sen. Gott och trevligt var det! Och så blev jag uppvaktad IGEN - denna gång med en "hjärtan på tråd" i en ursnygg hög Cult-kruka. Jag blir helt bortskämd. Men det är ju kul att få presenter, det måste jag tillstå...

Sitter och surfar på balkongen. Trädgårdsmöblerna på framsidans terrass står på garageinfaten - oljade för andra gången. Solen skiner, björkarna vajar med sin skira grönska, man och son är hos min bror och hjälper till med altanprojektet, dottern är hos en kompis och jag sitter och njuter med ett glas ananasjuice. (Och tänker inte på att trädgården lämnar en hel del övrigt att önska och att många måsten egentligen tornar upp sig).

Kvällarna är underbara. Vi har kvällssol på balkongen och igår kväll invigde vi våra nya fina gråa filtar med stjärnor (som jag inte kan föreviga eftersom jag skickat kameran på reparation). Maken skulle laga maten, jag ställde mig och gjorde pasta, mitt i pastastrimlandet ringde en kollega som jag hastigt och lustigt bjöd över på middag. Maken svängde ihop kycklingpasta med tomatsallad med pestovinegrette och massor av vitlök. Vi åt på balkongen, barnen lade sig, kylan kom och vi tände myggljus och svepte in oss i filtarna. Och där satt vi tills långt in på natten innan vi till slut fick flytta in. Man får inte så många sådana kvällar på ett år.

Nu oroar jag mig bara för att detta är den sommar vi får. Var det inte väldigt fint i maj förra året också? Och hur blev det sedan? Regn, regn och regn. Nej, så vill jag inte tänka...

Dags igen. Inte svårt i vårvädret.

1. Uppvaktad på jobbet. Och det blev verkligen en överraskning. De påstod att jag fyller år nästa vecka. Hade inte riktigt koll på att det redan är mitten av maj då, så jag blev jätteförvånad. Så blev jag sjungen och hurrad för och fick present. En fin vårig grön lykta som jag ska ha på min balkong. Eller möjligen under balkongen där jag har kommit på att jag nog ska ha min gunga. Får se. Fin var den i alla fall! Så gulligt av dom.

2. Tidningen kom äntligen iväg till tryckeriet. Det var väl på håret men jag fick iväg den. Fast alla hade gått när jag kom dit men dörren var öppen så jag lade den på C:s skrivbord och skrev en lapp.

3. Promenad på Prästvägen. Vi guider fick en guidad tur av mannen som gjort i ordning alltihop och fortfarande jobbar med den. I sol och med den späda skira grönskan omkring oss där i skogen. Mitt på sträckan fikade vi i en glänta. Underbart... Tre timmar var vi ute och avslutade i solnedgången.

Min bästis Kameran är intagen för vård på kamerasjukhuset. Ja, inte objektiven, bara huset fick transporteras iväg via en fotograf i stan. Men vad ska jag med två objektiv till? Jag känner mig halv. Som att jag har lämnat ifrån mig mitt barn.
Kameran tålde inte av Kenya helt enkelt. Eller jo, men det kom in nån skit så jag hade 20 svarta fläckar på varje bild. Som i och för sig gick och mixtra bort i Photoshop men hur jobbigt är inte det...