Helg vid havet
Så var det premiär i stugan då. Ja, inte i vår egen (så när som en snabb tur för vädring av dynor och madrasser och lite allmän koll) utan i föräldrarnas. Där samlades vi nästan allihop, först mamma, pappa, min familj och brorsans töser. Sedan kom hans sambo ner i går. Det var bara brodern själv som saknades.
En tur till Varberg stod på programmet i fredags, bland annat till en scrapaffär! På hemvägen blev det fika i kollegan Å:s nya superfina stuga i Träslövsläge. Och i lördags åkte vi till Varberg igen för lite jippo i stan. Det skulle vara MC-kortege klockan 11. Vi stod på plats tio i. Och väntade. Och väntade. Och väntade. Och tröttnade (efter 40 minuter). Och gick därifrån. Och fick ballonger till barnen. Och köade en liten stund till en studsmatta men kön var flera timmar lång. Så vi gick tillbaka till kortegeplatsen. Och väntade en stund till. Och till slut kom dom, till sonens stora förtjusning. Han satt på mina axlar och stirrade med vidöppen mun. Jag roade mig med att räkna motorcyklarna, i brist på bättre sysselsättning. 402 stycken var det. Rätt häftigt faktiskt!
Idag var det hemfärd. Dottern är sjuk så jag måste vabba i morgon. Vilket innebär att jag fick stressa till jobbet idag. Fast jag skulle ändå dit om än tre timmar senare. Först mässa och sedan fest i Prästgården! Grekisk buffe, hur gott som helst, pärontårta till efterrätt och trevligt umgänge. Fast jag skippade desserten och gick tillbaka till kontoret för att fortsätta jobba.
En tur till Varberg stod på programmet i fredags, bland annat till en scrapaffär! På hemvägen blev det fika i kollegan Å:s nya superfina stuga i Träslövsläge. Och i lördags åkte vi till Varberg igen för lite jippo i stan. Det skulle vara MC-kortege klockan 11. Vi stod på plats tio i. Och väntade. Och väntade. Och väntade. Och tröttnade (efter 40 minuter). Och gick därifrån. Och fick ballonger till barnen. Och köade en liten stund till en studsmatta men kön var flera timmar lång. Så vi gick tillbaka till kortegeplatsen. Och väntade en stund till. Och till slut kom dom, till sonens stora förtjusning. Han satt på mina axlar och stirrade med vidöppen mun. Jag roade mig med att räkna motorcyklarna, i brist på bättre sysselsättning. 402 stycken var det. Rätt häftigt faktiskt!
Idag var det hemfärd. Dottern är sjuk så jag måste vabba i morgon. Vilket innebär att jag fick stressa till jobbet idag. Fast jag skulle ändå dit om än tre timmar senare. Först mässa och sedan fest i Prästgården! Grekisk buffe, hur gott som helst, pärontårta till efterrätt och trevligt umgänge. Fast jag skippade desserten och gick tillbaka till kontoret för att fortsätta jobba.
Friluftsgudstjänst med bullfest
Som traditionen bjuder var det friluftsgudstjänst i utekyrkan nära dagis idag på Kristi Himmelfärdsdagen. Barnens dagis medverkade med sång. Det var uppehållsväder och fint hela tiden och efteråt blev det bullfest i skogen. Mysigt!
Första balkongmiddagen
Barnen slocknade strax efter sju i förrgår kväll. De hade ätit korv och bröd eftersom de inte kunde vääääänta på middagen. Så maken och jag åt själva. Och soligt och fint var det så det blev färsk pasta med en jättegod sås med kräftstjärtar på balkongen. Ljuvligt!
Ny karriär på gång
I morgon ska jag vara dagisfröken. Jag har tagit ledigt från jobbet och ska vara med barnen på dagis på förmiddagen. Nu låter det kanske knepigt att ta ledigt och ändå åka med ungarna till dagis och stanna där!
Skälet är att det ska vara Afrikadag. Så jag ska helt enkelt ta med lite grejer och assistera fröken M som var med i Kenya. Nu har jag gjort ett bildspel - M har fixat videokanon och duk så det ska bli "bio".
Och så får vi väl sjunga och dansa jambo och bära ungarna i sjal på ryggen, eller nåt! A i köket har lovat fixa kyckling, ris och chapati. Gotti!!!
Skälet är att det ska vara Afrikadag. Så jag ska helt enkelt ta med lite grejer och assistera fröken M som var med i Kenya. Nu har jag gjort ett bildspel - M har fixat videokanon och duk så det ska bli "bio".
Och så får vi väl sjunga och dansa jambo och bära ungarna i sjal på ryggen, eller nåt! A i köket har lovat fixa kyckling, ris och chapati. Gotti!!!
Minnet är bra men kort
Nog för att jag kan vara bra förvirrad ibland. Men det är ändå maken som står för dagens demens hemma hos oss. Jag hade fått tid hos massören eftersom mina axlar var helt paj och superstela och den enda tiden som fanns var idag klockan fem. Det krockade i och för sig med dotterns fiollektion men eftersom det var grupplektion idag så kunde ju lika gärna maken gå dit. Sagt och gjort, han skrev in det i kalendern så sent som igår kväll och vi pratade om det i telefon i förmiddags. Han slutade tidigare för att kunna lösa detta och jag sa hejdå till familjen och åkte till massören tio i fem. En halvtimme senare skulle de infinna sig på musikskolan. När jag sedan kom hem och vi åt middag frågade jag hur det gått på fiolen. Då har karln GLÖMT att åka dit!!! Jag säger då det. På onsdag är det vanlig lektion. Då är det jag som får sitta där och skämmas...
Positivt tänkande
Visst är det kul med positiva människor. Kompis Å ser sällan svårigheter. Idag när vi övade inför sommarens musikgudstjänster och det som vanligt drog åt folkmusikhållet kläckte hon ur sig:
- Och så kan du väl ta med dig fiolen och dra en polska eller nåt!
- Fiolen?? Men jag kan ju inte spela fiol.
- Nä, det kan du ju förstås inte. Men skit i det. Det är la ingen som vet...
Hahaha. Nä, men det skulle dom nog snart bli varse. Jag har i och för sig en fela som jag spelar lite på för att barnen spelar. Men femåriga dottern spelar MYCKET bättre än jag.
- Och så kan du väl ta med dig fiolen och dra en polska eller nåt!
- Fiolen?? Men jag kan ju inte spela fiol.
- Nä, det kan du ju förstås inte. Men skit i det. Det är la ingen som vet...
Hahaha. Nä, men det skulle dom nog snart bli varse. Jag har i och för sig en fela som jag spelar lite på för att barnen spelar. Men femåriga dottern spelar MYCKET bättre än jag.
Dagens tre bästa
Av någon anledning är det mycket lättare att komma på tre bra saker en solig vårdag än en gråblaskig januarieftermiddag.
1. Sång med Å. Vi övade hemma hos henne i eftermiddags. Det är så kul! Vi är inbokade på tre ställen i sommar och behöver lite ny repertoar.
2. Massage. Var länge sedan jag var där. Och stackars K slet halvt ihjäl sig med min stela rygg. Vad vore jag utan henne?? Sjukskriven, antagligen.
3. Solsken. Så underbart. Vi fikade ute idag igen, efter jobbet fast klockan var nästan halv fem och det snart var middagsdags.
1. Sång med Å. Vi övade hemma hos henne i eftermiddags. Det är så kul! Vi är inbokade på tre ställen i sommar och behöver lite ny repertoar.
2. Massage. Var länge sedan jag var där. Och stackars K slet halvt ihjäl sig med min stela rygg. Vad vore jag utan henne?? Sjukskriven, antagligen.
3. Solsken. Så underbart. Vi fikade ute idag igen, efter jobbet fast klockan var nästan halv fem och det snart var middagsdags.
Drömma går ju
Tänk att ha en sån här i trädgården. Tja, har man 30 000 över så... Finns hos Home in Harmony.
Blomsterprakt i trädgården
Jag var tvungen att gå en sväng med kameran i trädgården. Så vackert det är i rabatterna nu.
Första utefikat
Idag kom trädgårdsmöblerna ut. Ja, de ska slipas och oljas förstås men när de nu ändå stod där och solen sken och kaffet var färdigt och vi bakade gott igår så...
Vi tog en paus från trädgårds- och garagejobbande och njöt i solen.
Vi tog en paus från trädgårds- och garagejobbande och njöt i solen.
Idag blev mycket gjort
9.40 stod mina föräldrar i dörren, arbetsklädda. Mamma putsade fönster och hjälpte till att röja i vårt hemska garage och pappa tog ett tag i trädgården och åkte till soptippen tillsammans med maken. Tala om att både stora bilen och släpkärran blev överfulla med bråte. Sååå skönt att bli av med skiten. Garaget börjar likna garage och jag blev så inspirerad att jag började sortera och organisera i förrådet också.
Sedan lagade maken god middag till oss allihop och efter det satt karlarna framför fotbollsTV:n medan mamma och jag slog oss ner i varsin vilstol på balkongen med ett glas rött.
Nu ska jag ta ett bubbelbad och supermassera mina ömma leder i hörnbadkaret. Och sedan får jag väl lägga in bilderna från dagen. Men det orkar jag inte just nu.
Sedan lagade maken god middag till oss allihop och efter det satt karlarna framför fotbollsTV:n medan mamma och jag slog oss ner i varsin vilstol på balkongen med ett glas rött.
Nu ska jag ta ett bubbelbad och supermassera mina ömma leder i hörnbadkaret. Och sedan får jag väl lägga in bilderna från dagen. Men det orkar jag inte just nu.
Vilken vecka vi haft!
Ja, vädret altså. Det gör ju vem som helst som barn på nytt. Allt blir lättare. Det är LJUST och soligt när man går upp på morgonen och lika fint på kvällen.
Fredagen firades med att jag åkte och köpte penseer och jord. Får se om de kan komma i krukorna i morgon, har tänkt fixa lite i trädgården då. Sedan bakade barnen och jag två sorters kakor. Lilleman sa "Kan vi inte baka nåt gott att fika på?" och så fick det bli. Vaniljmuffins med vit chokladkräm och strössel, samt apelsinsnitt med nougat och nötkross blev det.
Nu är det fredagsmys framför TV:n som gäller. Tänk så skönt det kan vara att sitta och dega i en soffa...
Fredagen firades med att jag åkte och köpte penseer och jord. Får se om de kan komma i krukorna i morgon, har tänkt fixa lite i trädgården då. Sedan bakade barnen och jag två sorters kakor. Lilleman sa "Kan vi inte baka nåt gott att fika på?" och så fick det bli. Vaniljmuffins med vit chokladkräm och strössel, samt apelsinsnitt med nougat och nötkross blev det.
Nu är det fredagsmys framför TV:n som gäller. Tänk så skönt det kan vara att sitta och dega i en soffa...
Begravningsförberedelse
Idag hade vi samtal om farmors begravning. Det var mamma, pappa, min ena faster och jag. Och så prästen. Det blev två timmar av både skratt och gråt. Mest skratt faktiskt. Prästen fick en hel del till sitt griftetal. Han sa när vi skildes åt att det lär bli en ljus begravning även om det är ledsamt. Och precis så ville nog farmor haft det.
Jag är nöjd över att jag får sjunga båda mina sånger före avskedet, så att jag kan vara med på det fullt ut utan att behöva tänka på att jag sjunga direkt efteråt. Det hade nog inte blivit så vackert... Farmor hade önskat sig "Där rosor aldrig dör". Sedan fick jag välja en sång själv och det blir "I gott bevar", en så otroligt vacker sång som avslutar "Kristina från Duvemåla". Det blir nog bra. Och SEN kan jag böla....
Jag är nöjd över att jag får sjunga båda mina sånger före avskedet, så att jag kan vara med på det fullt ut utan att behöva tänka på att jag sjunga direkt efteråt. Det hade nog inte blivit så vackert... Farmor hade önskat sig "Där rosor aldrig dör". Sedan fick jag välja en sång själv och det blir "I gott bevar", en så otroligt vacker sång som avslutar "Kristina från Duvemåla". Det blir nog bra. Och SEN kan jag böla....
Våren är här!
Några vårtecken som inte går att ta miste på:
1. Vitsippor överallt.
2. Tulpanerna blommar i trädgården
3. Påskliljorna blommar i trädgården
4. Jag har fått börja dammsuga hallen dagligen på grund av grus
5. Jag har haft två maskiner tvätt uthängda idag
6. Jag har plockat undan overaller och vinterkängor
7. Jag har letat fram lite vårskor och vårjackor
8. Sonen hävdar att det fortfarande är ljust halv åtta och därför behöver man inte lägga sig.
9. Jag får panik för att balkongen är så ful
10. Jag har fått ett skriande behov av att inhandla nya växter till trädgården
1. Vitsippor överallt.
2. Tulpanerna blommar i trädgården
3. Påskliljorna blommar i trädgården
4. Jag har fått börja dammsuga hallen dagligen på grund av grus
5. Jag har haft två maskiner tvätt uthängda idag
6. Jag har plockat undan overaller och vinterkängor
7. Jag har letat fram lite vårskor och vårjackor
8. Sonen hävdar att det fortfarande är ljust halv åtta och därför behöver man inte lägga sig.
9. Jag får panik för att balkongen är så ful
10. Jag har fått ett skriande behov av att inhandla nya växter till trädgården
Safari!
När vi kommit tillbaka till Voi var det dags för en av resans höjdpunkter: safari! Vi trodde aldrig att vi skulle få äran att se så många vilda djur. Jag har väl 200 bilder på elefanter eller något, men jag ska inte tråka ut er. Här kommer ett urval av afrikanska djur:
Besök i massaibyn Wangala
På vägen från Mombasa tillbaka till Voi besökte vi massaibyn Wangala. Där levde några hundra människor (de verkade inte veta själva hur många de var) i ett eget samhälle bland djuren. De hade egen skola och levde på naturen och på att visa byn och sälja hantverk till turister.
Hövdingen själv satt under ett tak och vi fick gå in och titta på honom. Han har nio fruar och är pappa till hela byn, i princip. Ja, utom till sina barn och barnbarns respektive förstås. Typ "Tomten är far till alla barnen".
Barn fanns det gott om i byn, också klädda i lesos och smycken.
De visade oss den typiska massaidansen som väl inte kan liknas vid mycket annat. Sina höga hopp demonstrerade de också.
Den här lilla godingen hade jag gärna tagit med mig hem. Hon har en rund liten ring på varje kind och det är helt enkelt en utsmyckning som görs genom att man brännmärker dem med glödande rör. För att de ska vara fina. Det är mycket man inte förstår här i världen...
Vi fick också besöka deras skola och barnen sjöng för oss.
Hövdingen själv satt under ett tak och vi fick gå in och titta på honom. Han har nio fruar och är pappa till hela byn, i princip. Ja, utom till sina barn och barnbarns respektive förstås. Typ "Tomten är far till alla barnen".
Barn fanns det gott om i byn, också klädda i lesos och smycken.
De visade oss den typiska massaidansen som väl inte kan liknas vid mycket annat. Sina höga hopp demonstrerade de också.
Den här lilla godingen hade jag gärna tagit med mig hem. Hon har en rund liten ring på varje kind och det är helt enkelt en utsmyckning som görs genom att man brännmärker dem med glödande rör. För att de ska vara fina. Det är mycket man inte förstår här i världen...
Vi fick också besöka deras skola och barnen sjöng för oss.
Bland palmer i Mombasa
Efter ett par inledande dagar i Voi tog vi ett "break" och begav oss ner till Mombasa och Indiska Oceanen. Det var en klar kontrast mot misären i byarna. Fast egentligen var det kanske inte mycket bättre där. "Limpojkar" i tioårsåldern, med limflaskan i handen och tom blick, krafsade på rutan i stan så fort minibussen stannade vid en vägkorsning. Och vi kunde inte ge dem ett öre, eftersom vi insåg att varenda shilling skulle gå till mer lim. Det dövar hungern och ångesten. Fruktansvärt.
På grund av stridigheterna i samband med valet har de knappt sett en turist i området heller. Det var vårt gäng och några till på hotellet. Försäljarna på stranden har nog inte haft det så fett de senaste månaderna. Kändes inte bra att pruta alltför mycket när vi handlade.
Men visst var det härligt i Mombasa. Att få bada i Indiska Oceanens 29-gradiga vatten och snorkla i en lagun formad som afrikanska kontinenten kan inte mätas med mycket annat...
På grund av stridigheterna i samband med valet har de knappt sett en turist i området heller. Det var vårt gäng och några till på hotellet. Försäljarna på stranden har nog inte haft det så fett de senaste månaderna. Kändes inte bra att pruta alltför mycket när vi handlade.
Men visst var det härligt i Mombasa. Att få bada i Indiska Oceanens 29-gradiga vatten och snorkla i en lagun formad som afrikanska kontinenten kan inte mätas med mycket annat...
Lite berättelser från Kenya
Som utlovat kommer här några bilder från Kenyaresan. Det är svårt att beskriva de upplevelserna i text och bild - egentligen omöjligt. Men här kommer några smakprov.
Efter att ha landat i Nairobi på lördagmorgonen reste vi till Voi - en resa som tog nästan hela dagen. På söndagmorgonen åkte vi till den lilla byn Mgeno för att fira gudstjänst. Resan tog nästan två timmar för vägarna i Kenya är ett kapitel för sig. Dessutom skulle vi ha med en cykel som en av tjejerna samlat pengar till.
Som sagt....vart tog vägen vägen? Vi är ju på en åker å åker...
Och hur ska det gå med cykeln?
Så här ser typiska kenyanska hus ut på landsbygden - byggda av pinnar, röd lera och koskit!
Till på köpet kom det en massa dromedarer på "vägen" till kyrkan
En mamma på väg till kyrkan med barnen
Vilket mottagande vi fick! Hela församlingen stod utanför och sjöng och dansade och var överlyckliga för att vi kom! Vi blev helt rörda och tårögda.
Efter gudstjänsten vankades mat. Vi fick också träffa en aidssjuk liten pojke (som fyller fyra i juni) och hans svårt sjuka 27-åriga mamma som befann sig i sjukdomens sista stadium. Av hänsyn till dem känns det inte rätt att lägga ut bilder på dem här, men ni kan ju själva tänka er...
Det visade sig också att man i Mgeno öppnat en alldeles ny förskola! Sju barn var inskrivna och av en händelse hade en utbildad förskollärare flyttat till byn för att egentligen bli jordbrukare. Men nu jobbar hon som volontär med förskolan. De har ingenting alls, utan lånar lite grejer från förskolan i Voi. Jag hade fått med mig 500 kronor från väninnan T som själv är förskollärare att använda till något lämpligt. Och vad kunde vara lämpligare än att skänka hennes pengar till den nya förskolan. Så här glad blev förskolläraren Serah då, som genast bjöd hem mig till sitt hus. Baksidan (som syns bakom henne) hade precis rasat ihop vid ett häftigt regnoväder.
Mer om resan kommer! I nästa avsnitt: bland palmer i Mombasa.
Egen middag för både vuxna och barn
Ikväll fick alla äta parvis. Mormor och morfar åt buffen. Jag och maken slog på stort i a la carte-restaurangen. Och barnen var på Magic Dinner. Vi lämnade in dem i Miniland 18.30. En halvtimme senare tågade den lilla skaran förbi restaurangen där vi satt - baklänges, med sina namn skrivna baklänges på pannband och med tröjorna bak och fram. Det var baklängesmiddag på gång, men först väntade barnshow med de tre björnarna. Efter 45 minuters show och minidisco bänkade sig de små i restaurangen där glassen förstås serverades först - och sedan pizzan. Under tiden avnjöt mor och far en härlig middag och gott vin i lugn och ro. Ving vet verkligen vad de gör!!!
Snart väntar vardagen
I morgon åker vi hem. Då är det vardag igen efter tre veckors semester med allt annat än vardagsbestyr.
Det största som händer när vi kommer hem är väl farmors begravning. Ja, lilla farmor somnade in i sitt 96:e levnadsår när jag var i Kenya. Jag hann ta farväl av henne innan jag åkte och trodde inte att jag skulle få se henne igen. Så blev det inte heller. Frisk in i det sista somnade hon in en onsdagkväll i sin säng med ljusa minnen från sitt liv. Hon var så nöjd med allting, sa till mig i påskhelgen att nu hade hon levt ett lyckligt liv, var så glad åt allt hon fått uppleva men nu fick det räcka. Hon hade skrivit ner precis hur hon ville ha sin begravning. Jag ska sjunga. Hur jag nu ska fixa det, men det får väl gå på något sätt. Vi ska träffa prästen på tisdag kväll, en av mina kära kollegor. Han träffade farmor varje vecka den sista tiden och växlade alltid några ord med henne.
Och sen är det väl förhoppningsvis VÅR när vi kommer hem. Jag trodde inte mina ögon när vi landade på Landvetter efter Kenyaresan och det var snö överallt! Rena chocken! Tur jag fick åka till Teneriffa dagen därpå. Men nu får det väl vara bra, ändå. Va??
Det största som händer när vi kommer hem är väl farmors begravning. Ja, lilla farmor somnade in i sitt 96:e levnadsår när jag var i Kenya. Jag hann ta farväl av henne innan jag åkte och trodde inte att jag skulle få se henne igen. Så blev det inte heller. Frisk in i det sista somnade hon in en onsdagkväll i sin säng med ljusa minnen från sitt liv. Hon var så nöjd med allting, sa till mig i påskhelgen att nu hade hon levt ett lyckligt liv, var så glad åt allt hon fått uppleva men nu fick det räcka. Hon hade skrivit ner precis hur hon ville ha sin begravning. Jag ska sjunga. Hur jag nu ska fixa det, men det får väl gå på något sätt. Vi ska träffa prästen på tisdag kväll, en av mina kära kollegor. Han träffade farmor varje vecka den sista tiden och växlade alltid några ord med henne.
Och sen är det väl förhoppningsvis VÅR när vi kommer hem. Jag trodde inte mina ögon när vi landade på Landvetter efter Kenyaresan och det var snö överallt! Rena chocken! Tur jag fick åka till Teneriffa dagen därpå. Men nu får det väl vara bra, ändå. Va??
