Då ska vi se:

Timoteij går vidare till nästa omgång.
Likaså Top Cats.
Ulrik Munther går också vidare.
David Lindgren kanske.
Och förhoppningsvis Sonja.

Men det var en fruktansvärt ljummen sketomgång...

Då kör vi igen. Efter förra veckan kan det ju bara bli bättre, tycker man.

1. Ulrik Munther: "Soldiers"
Nioåringen bredvid mig i soffan tycker förstås att det här är jättebra. Det tycker inte jag. Halvljummet, halvdant. Det blir ju inget av det. Men landets småflickor lär antagligen rösta muntre Ulrik till övre halvan ändå.

2. Top Cats: "Baby doll"
Nu blir det lite sådär Boppers-käckt. Brylkrämsband finns det folk som gillar. Jag hör inte till dem. Om första låten var för småflickorna så är det här väl för 50+arna. Nej, nu får snart den här festivalen börja på riktigt, tycker jag.

3. Sonja Aldén: "I din himmel"
Åh, vad bra. Så fint! Så jättefint! Sonja har levererat några bröllopshits. Kan man gissa att den här kommer att sjungas på en och annan begravning framöver. Nu är det dock alltid svårt med ballader i den här tävlingen. Jag tror inte Sonja går vidare. Folk begriper inte sånt här. Och det är väl lika bra för det skulle inte turkar och tyskar och balter i ESC begripa heller...

4. Andreas Lundstedt: "Aldrig aldrig"
Ännu en sån här låt som ingen kommer att minnas om en vecka. Tyvärr.

5. Timoteij: "Stormande hav"
Jag var ganska övertygad om att de här tjejerna hade gått långt i ESC förra gången. Det är något med deras balkanklingande folkliga sväng, trots allt. De här går vidare.

6. David Lindgren: "Shout it out"
Nu är det dancedisco. Fram med stepup-brädor och stroboskop. Ett schysst framträdande. En okej låt. Hyfsad med tanke på övriga startfältet. Men det räcker ju inte så långt.

7. Mimi Oh: "Det går för långsamt"
Nämen, nu hällde Björkman ut en påse engelsk konfekt på scenen. Nähä, det var visst Mimi Oh och hennes dansare som äntrade estraden. Ännu en låt att arkivera under "Bortglömda inom en vecka". Ajöken, Mimi!

8. Di Leva: "Ge aldrig upp"
Nej, men Di Leva. Allt låter likadant. Fint och fredligt om kärlek. I kaftan. Allt är precis som vanligt. Och roligare än så blir det inte heller.

En fantastisk dag i slalombacken blev det idag. Skolan hade friluftsdag och jag hjälpte till att skjutsa och hämta barn. Tog med kameran och förevigade årets första åk.



Lilleman tog sig tid att hjälpa kompisen att förstå sig på det här med slalom.

Igår åkte vi hemifrån tidigt. Pappan och sonen till hockeyturnering i Nittorp, mamman och dottern till frukost med Lotta Backman. Det var jättebra och intressant och berörande - får ni möjlighet att lyssna till henne så ta chansen!


Majsan och Buster Bamse trivdes på frukostmöte.

Sedan åkte vi direkt till Nittorp och fick se sista matchen av de tre som Lilleman spelade. Han började ju med hockey för några månader sedan och hade än så länge inte gjort några officiella mål. I sista matchen ledde motståndarna med 1-0 i halva matchen. Sedan kvitterade vår Lilleman! Och blev tydligen så upplivad av det att han gjorde ett mål till av bara farten. Så matchen slutade 2-1. "Jag gjorde så vi vann" var hans lyckliga kommentar efteråt.



Efter hockey och snabblunch åkte vi och lämpade av båda barnen på barnkörläger. På kvällen gick vi ut och åt en sedan länge planerad restaurangmiddag med några kompisar. Supergott och mycket trevligt! Sedan blev det som ni redan förstått melodifestival för hela slanten!

Yes!!!! Det finns hopp! Loreen är i final. Frågan är om hon inte sopar hem hela skiten i Globen...

Sean Banan och Thorsten till Andra Chansen.

Nu då?

Dead by April samåker med Loreen till Globen.

Haha, ja, jag gissade LITE för nära mina egna förhoppningar. Tyvärr kom de duktiga tjejerna i Abalone Dots näst sist. Visar att folk fortfarande röstar som fyllon... Enda trösten är att Monikern kom allra sist.

Ny gissning:
Loreen MÅSTE gå till final
Sen kanske Dead by April
Och så Flink och bananen till Andra Chansen då...

Då ska vi se!

Thorsten Flink är vidare! Där ser man...
Afrodite - dem glömde jag totalt bort i min gissning!
Sean Bananen är också vidare.
Loreen - självklart.
Death by April.

Vi firade kvällen på finrestaurang men det var så fullbokat att vi fick ta ett bord redan halv sex. Jaja, inte gjorde det mig något. Vi kom hem två minuter i Mello! Mätta och belåtna och redo att sätta tänderna (eller öronen) i tävlingsbidragen. Nu får vi se!

1. Sean Banan: "Sean den förste banan"
Men käre Franciskus, vad är detta? Har jag fått på Bolibompa nu? Var är fjärrkontrollen? Det här kan vi ju under inga omständigheter skicka vidare till någon final, ens i Sverige. Trallvänligt är det ju, låten sätter sig som klister. Men det hjälper inte. Landets lågstadieungar lär väl dessvärre rösta på skiten så fingrarna blöder. Tur att mina barn är på barnkörläger och inte påverkar vår telefonräkning åtminstone...där förlorade bananen några röster.

2. Abalone Dots: "På väg"
Men det här är bra! Det här är riktigt bra! Så softlyssnat och älvlikt vackert och folkligt och snyggt på samma gång. Extra plus för nyckelharpan såklart. Hoppas verkligen att svenska folket nu begriper att de ska rösta på dessa flickor. Låten blir ju bättre och bättre ju längre tiden går. Till och med Carolafläkten går igång på det här.

3. The Moniker: "I want to be Chris Isaac - this is just the beginning".
Det här måste vara den konstigaste titeln hittills i denna tävlings historia. Kanske också den längsta. Men så är också den här monikern en oerhört märklig person med ett oerhört märkligt scenspråk. Lite, lite, har Monikern tonat ner den tyska umpa-bumpa-stilen från förra året. Och det svänger ju trallvänligt. Helt dåligt är det inte. Men inte helt bra heller. Och måste allt vara så...ja...KONSTIGT?

4. Afrodite: "The boy can´t dance"
Ja, här svänger det. Det är tryck i brudarna. Som tre pastellpastiller ser de ut. Fast inte mycket skiljer låten och stilen från förra gången de vann. Förmodligen tänkte de "Varför ändra på ett vinnande koncept". Nu är det ju bara det att det har gått tio år. Det känns åtminstone Melodifestival och inte "konstigt" som annars tycks vara temat för i år. Brudarna går vidare.

5. Dead by April: "Mystery"
Ja, om tävlingen handlar om att blanda olika stilar så blir det Christer Björkman som vinner i år. Nu fortsätter Konstighetsfestivalen med mysko tatuerade ynglingar. Det börjar ganska bra och finstämt och förvånande snyggt. Sen hoppar nån metal-nisse in och vrålar en stund. Sen återvänder hoppet för ett ögonblick. Och överröstas av metal-nissen. Och så håller det på. Hade inte metal-nissen varit med så hade den här låten varit riktigt bra ju. Vem släppte in honom?

6. Marie Serneholt: "Salt & Pepper"
Njae, det här motsvarade inte förväntningarna. Det insåg kanske Marie redan innan eftersom hon drog på sig en guldfärgad kroppsstrumpa som inte lämnar något åt slumpen. Stirrar folk tillräckligt mycket på den sparkdräkten så kanske de glömmer bort och lyssna på låten...det är nog det Marie får hoppas på ikväll. Men med tanke på det övriga startfältet så kan det bli Andra Chansen ändå. Och ser man till publikens jubel så kan det kanske gå ännu längre.

7. Thorsten Flinck: "Jag reser mig igen"
Nu blir det ännu konstigare för nu kommer Mr Konstig själv. Men karln har trots allt en spännande röst. Han kan sjunga, det är inte tu tal om saken. Något påminner om Rikard Wolff. En otroligt ovanlig visa i en melodifestival. Den känns fullständigt malplacerad, men det är inte dåligt alls! Som inslag i en teaterpjäs hade den varit klockren. Här blir det LITE konstigt. Och på så vis hör den kanske trots allt hemma i denna deltävling...

8. Loreen: "Euphoria"
Now we´re talking. Det här är ju bra! Och Loreens dramatiska framförande i kombination med bra röst gör detta till en riktigt tuff konkurrent. Vidare. Without a doubt.

Häromdagen gick Mimmi Pigg på kalas! Söt va!

Häromkvällen var det Lillemans tur att vara pucköverlämnare på A-lagets hemmamatch. Det är en STOR och viktig uppgift må ni tro. Utan pucköverlämnare - ingen match!!!

När Lillemans namn ropades ut i högtalarna av speakern tittade alla på läktarna mot isen, där vår Lilleman skred över hela rinken - först fram till huvuddomaren för att överlämna matchpucken. Och sedan vidare till hemma-målvakten för att slå några "lycka-till-slag" med sin klubba på hans benskydd. Och så tillbaka över hela isen igen!

Majsan behövde städa sitt rum och passade på när kusin A var hemma och lekte. De kom nämligen på att de skulle leka städerskor. På med förkläde och huckle och sedan satte de igång, beväpnade med allsköns trasor, skurborstar, hinkar och dammsugare.

När rummet väl var färdigstädat tyckte de att det blev så fint att de ställde till med nyinvigning. Vi bjöds in skriftligen och lillbrorsan fick äran att klippa bandet. De hade gjort skinksnittar och dukat upp tillsammans med vatten i vinglas. Tjusigt ska det vara...




Ny inredningsdetalj: pyjamas och morgonrock upphängda i taket och nån sorts påtad garngirlang längs hela väggen.

Ja, nu har det gått ett par veckor nästan, men kameran följde med på 12-årskalas. Stora E fyllde år och bjöd släkten till middag!.

Så här såg vårt grattiskort ut:



Systrarna fick ett gemensamt paket från farmor och farfar eftersom de inte är hemma när lilla A fyller år och passade på att gratta båda tjejerna samtidigt.



Gäster tar plats...


Morbror busade med lilleman

Så var det 2012! Som Majsan sa när vi åkte hem från nyårsfesten i natt: "Det här året borde gå väldigt långsamt med tanke på hur fort 2011 gick". Och det kan man ju hålla med om. Det var sommar och sedan blev det plötsligt jul!

2011 firades ut i goda vänners lag - samma gäng som vanligt! Vi hade delat upp matlagningen så att vi stod för förrätten, värdinnan för huvudrätten och två andra par för dessert, respektive 12-slagstilltugg. Gott och trevligt!

Stämningen var avslappnad:



Majsans gudmor var kvällens värdinna:



Maten var god och stämningen på topp. Vi var 14 personer i år. (Det har varierat lite med åren eftersom ungdomarna flyttar lite hit och dit och inte alltid är med och skålar med föräldrarna...)






Vid 12-slaget var vi beredda!





Fyrverkerier hade vi inga egna - men vi tittade på andras!



Istället skickade vi upp 20 brinnande lyktor till den svarta natthimlen. Jättefint!

Idag fyllde vår äldsta kanin Hassel tre år. Detta hade noga planerats och omtalats av Majsan den senaste veckan, så självklart skulle det firas. Med chokladtårta till människorna i familjen och med särskilt kaninsmaskens till kaninerna. Jag vet inte var Majsan får allting ifrån, men idag gjorde hon godisbollar till gnagarna i familjen. Typ chokladbollar, fast kaninanpassade.

Recept lagom till två firande kaniner:
1 grovriven morot
2 knäckebröd
några russin
några kaninchokladgodisar
lite vatten

Blanda alltsammans och gegga ihop med händerna till bollar, stora som pingisbollar ungefär.

Brorsan fick äran att bära ut delikatesserna till jubilaren och hans brutta:



Och ja, det föll Hassel väl i smaken. Kan tillägga att Joshi var fullt upptagen med att tvätta sig när gotterna serverades, men när hon väl var färdig smaskade hon också i sig. En stund senare fanns inte en smula kvar.

Majsan fick vit chokladmask och badconfetti i julklapp och detta var ju tvunget att testas snarast möjligt! Så redan på juldagen kröp Majsan och kusin A ner i badet. Med gurka och allt!

Oj, i julhelgen har det varit ganska tomt med besökare härinne! Men innan dess var det massor av folk här. Glöm inte att skriva en liten hälsning. Det går bra att vara anonym om man vill men det är trevligt med en liten kommentar emellanåt!

Är det något av tipsen i kalendern ni gillat? Något som ni provat? Skriv gärna i kommentarsfältet och berätta!

Igår firade vi jul med hela släkten hemma hos oss. Det hela började med julspel i kyrkan. Barn- och ungdomskörerna medverkade och var jätteduktiga. Vår lilla Majsa sjöng solo i den smockfulla kyrkan så farmor grät och föräldrarna var omåttligt stolta över dotterns fina insats.

Sedan tog vi det väldigt lugnt - fixade färdigt lite av maten och vilade innan brorsan med blivande fru och mina föräldrar droppade in. Svärföräldrarna var ju redan på plats. Så kollade några på Kalle Anka och andra satt och pratade i köket. Efter Kalle kom brorsdöttrarna som firat jul med sin mamma på dagen. Så dukade vi upp ett härligt julbord som alla bidragit till med olika maträtter. Ungarna kunde knappt hejda sig innan julklappsutdelningen och tyckte vi vuxna åt fruktansvärt länge och långsamt.

Men så var det äntligen dags för klapparna. Någon extern tomte har vi inte längre utan barnen turades om att ta på sig tomteluva och dela ut paket. Vi delar alltid ut ett paket i taget, läser upp rim, sedan får den som ska ha paketet gissa och därefter öppna medan alla tittar på. Så julklappsutdelningen tar låååång tid. Man får se till att dra ut på det roliga.

Sedan blev det ostbricka och julgodis och när jag skjutsat hem släkten åkte jag och övade inför julnattsmässan. Maken anslöt i kyrkan och vi var inte hemma förrän klockan var nästan halv två.

Bilder från julfirandet:



Lilleman gillar Kalle Anka.


Vår egen hovfotograf gick runt med sin egen kamera och fotade mer än mamma...


Förväntan ligger i luften...


Alla fyra var tända.


Det var adventsstjärnor till och med i glasen!


Vissa tröttnade halvvägs in i julklappsutdelningen.

Två bilder blev det från skolans lussefirande - en på varje barn. Tyvärr råder det numera foto- och filmförbud så vi har inte ens bilder på luciatåget till familjealbumet eller någon film att visa för farmor och farfar i Dalsland. Trist!

Jaja, vid fikat efteråt lyckades jag i alla fall bränna av två bilder på mina egna barn innan  de tog av lussekläderna.

Min nya bekantskap Pia firar 100 000 besökare på sin superfina blogg Atelje Skogslyckan. Och hon firar rejält: med vinstregn över sina läsare! Självklart är jag med och tävlar.

Kanske har ni sett Pia figurera i lite tidningar på sistone - hennes och makens hem blev nämligen nyligen utsett till Sveriges charmigaste. Och alla som varit inne i det huset är väl benägna att hålla med. De bor nämligen sååå vackert!

Igår hade Majsan barnkalas. Redan förra året gick det upp för henne att Nobeldagen i årskulle infalla på en lördag och därför ville hon ha Nobelfest. Menyn hade hon själv bestämt: först skulle det vara cider i riktiga champagneglas, till förrätt önskade hon kräftsoppa, till huvudrätt baconlindad fläskfilé och potatisgratäng och till efterrätt hemlagad glass (hon fick en glassmaskin av mormor och morfar i födelsedagspresent).

Klockan 17 anlände gästerna till prisutdelningen. Då var Nobelbordet dukat och klart.



Gästerna anlände och serverades champagne (de var 12 stycken men eftersom jag inte vet hur föräldrarna ställer sig till att barnen publiceras på nätet, så blir det bara bild på några få):



Efter prisutdelning där alla fick diplom och medalj för olika färdigheter vidtog middagen.



Nobelkocken hade det körigt i köket! Men oj, vad ungarna åt! Och som de konverserade och och umgicks vid bordet! Man kan tro att de aldrig gjort annat än att bevista Nobeltillställningar!