Söta kusinerna poserade när kusin A sov över här ikväll. Exakt lika långa och med exakt samma hårfärg! Och nästan precis lika gamla också, det skiljer 6,5 veckor på de här båda damerna.

Det är körigt den här veckan. Hajk och avslutningar varenda kväll! Ikväll var det kyrkans barngrupper, för 1-6-åringar som hade avslutning i en av pastoratets kyrkor utanför stan. Barnen skulle ha med sig en blombukett och samlas en liten stund för gudstjänsten. Det ösregnade så jag rev ihop vad vi hade i trädgården men det visade sig faktiskt finnas en del blommor!




Så tågade barnen in med sina blombuketter, till tonerna av ledmotivet i Änglagård, och satte sina blommor i en massa vaser på altaret. Lilleman var med och sjöng ihop med alla dagiskompisarna och vänner från Musik- och färgmix. Majsan satt med oss i bänken, verksamheten för skolbarn hade avslutning för ett par veckor sedan.



Så blev det sånggudstjänst och efteråt var det som vanligt smörgåsfika och kakor i Prästgården. Men innan dess gick vi på upplevelsepromenad. Bland annat fick vi göra handavtryck med fingerfärg och prova på att vara blind: föräldrarna fick bindel för ögonen och så fick barnen leda dem längs en bana på asfalt och gräs och upp och ner för en backe. Det var rätt läskigt!

Så var det vippbräda:
'

Känna i hemliga lådor, fyllda med sand, kokt pasta och annat hemligt:


och bygga torn:

Egentligen hade Suzukiföreningen sin vårkonsert för tre veckor sedan. Men igår var det avslutning på riktigt. Vår fiolfröken Britt går i pension efter 26 år på vår musikskola - och två och ett halvt år på "övertid" efter uppnådd pensionsålder. Hon önskade sig en kyrkokonsert med sina elever och så fick det bli. Och vilken konsert! Barnen var såååå duktiga. Nästan alla spelade solostycken - våra telningar bidrog också. Lilleman var först ut av alla solister och han spelade Suzukis Allegro finare än han nånsin gjort tidigare. Ganska snart i programmet följde så Majsan med Gosseks Gavotte (som är evighetslång och skitsvår så mamman var dönervös men solisten själv klarade det utmärkt och var "knappt ens lite pirrig" enligt egen utsago"). De spelade också några stycken, alla tillsammans:



Några solistbilder blev det inte, för jag var rädd att störa barnen med fotograferandet - mormor fick filma istället. Så följde de stora barnen som är helt makalöst duktiga.

Efter psalm och aftonbön var det egentligen dags för sista sången, "Idas visa" men då hade vi hittat på en överraskning. Barnen skulle nämligen tacka fröken på något sätt och vi hade tänkt göra det på tårtfesten efteråt men eftersom några av barnen inte skulle vara med på den fick den avtackningen bli i kyrkan. En mamma hade kontaktat mig och föreslagit att vi skulle köpa stora långskaftade röda rosor, en för varje elev (24 stycken). Denna mamman har en äldre dotter som är jätteduktig sångsolist - hon sjöng sången "In the arms of the angel" medan barnen i alla storlekar från tre till tonår gick en och en, hela altargången fram, och överlämnade varsin ros och en stor kram. Gissa om tårarna rann på både fröken och föräldrarna! Efter detta fick Britt stående ovationer. Det blev verkligen ett fint tack och hejdå!

Sedan festade vi på tårtbuffé i församlingsgården och jag överlämnade blommor och present från föreningen å styrelsens vägnar. Lilleman ville att vi skulle fota dem ihop med fröken och det är klart att vi måste göra det!

Så var det dags att avlägga examen. Ikväll var det dags för Den Stora Händelsen. Den som det pratats om i ett år. Den som Lilleman sett fram emot sedan förra årets "avgångselever" avlade sin examen från dagis. Det handlar om att åka på hajk och sova en hel natt i ett vindskydd ute i skogen med övriga sexåringar och två fröknar. "Klarar man inte det så får man gå kvar på dagis ett år" brukar fröknarna skämtsamt säga på föräldramötena, men så allvarligt är det förstås inte. Men är det utedagis så är det. Då sover man i vindskydd. Så det så! Och det här är jättestort för de elever som slutar på förskolan. Enligt personalen brukar vid denna tid på året femåringarna, det vill säga NÄSTA års "avgångselever" att börja planera och prata om SIN hajk.

Ikväll var det alltså dags. Lilleman och sex små kompisar samlades med fröknarna, kramade godnatt till föräldrarna redan klockan halv sex och tågade ut i skogen för korvgrillning och övernattning. Hämtning sker i morgon klockan nio - ja, om de inte ringer tidigare förstås...

Så här såg det ut vid halv sex-tiden ikväll:





Tycker ni att bilderna ser bekanta ut? Tja, så här såg det ut för två år sedan:



Då var det finare väder och mer mygg. Och eldningsförbud, så en av mammorna fick åka ut med färdigstekta korvar i mattermos. Det problemet infann sig inte riktigt i ösregnet i år...frågan är om de fick fjutt på nån brasa.

Fotade lilleman på stranden igår. Och Majsan poserade villigt vid kyrkan idag, när vi var på nationaldagsfirande.

Igår kväll var vi på restaurang. Pappa/morfar fyllde år och bjöds ut på middag alldeles vid stranden. Trevligt och gott var det!

Ja, så här ser den ut, min nya bil! Den kom maken hem med igår. Han sålde den gamla Volvon och köpte en liten shoppingbil till sin kära hustru. Fyra mil har pärlan gått!

Och som vanligt när vi köper nya bilar fick vi blommor av säljaren.

Lilla godingen är ute och springer i fina vädret. Han älskar att springa lös. En liten tur i vitsippshagen blev det idag. Sedan satte han iväg in på grannens tomt och satt under grannens gäststuga i ett par timmar! Det tyckte han var jättekul, han grävde och höll på. Majsan fick locka ut honom med ett vitkålshuvud när vi skulle åka och fika hos kompisar på eftermiddag. För inte kunde vi lämna kaninen under grannens hus då!

Idag är det köksdag, åtminstone delvis. Vi har vårfest för alla församlingarna där jag jobbar i morgon efter gudstjänsten och då ska det dukas upp buffé. Jag har åtagit mig att göra italiensk pastasallad med pecorino, tomat och basilika. Dessutom ska jag göra två olika såser: mango chutney-yoghurt och sweet chilicreme. Andra i församlingarna gör pizzabullar, grönsallad, fixar rökt kött, lagar en massa olika pajer och bakar kladdkakor som ska serveras med jordgubb-lime-kesella till kaffet. Det blir mumma det!

Ja, så fick hon då sitt efterlängtade diplom. Gavotten har hon kämpat med ett tag och det går ju bättre hemma - det blir lite nervöst med så mycket folk och när klockan är sen och man är sju år är det inte alltid så lätt att få allting rätt. Jag filmade med dotterns kamera och tyvärr är inte ljud och bild riktigt i fas med varandra, som ni märker! Rörelser och musik stämmer således inte riktigt överens, men det får ni helt enkelt stå ut med.

Ja, ikväll ska vi väl inte gnälla på vården i alla fall. Kvart över sex kördes maken till akuten av min bror. Fem över halv nio kom han hem med buss. Och det är 3,5 mil till sjukhuset. Så man ska inte klaga.

Maken blev orolig ikväll när han fick ett tryck över bröstet, kände sig "tungandad" och mådde lite illa. Så han ringde sjukvårdsupplysningen som sa "Åk till akuten direkt". Jag hade två vrålhungriga barn kring benen och kunde ju inte ta med dem till akuten, så brorsan körde in honom. Men eftersom INGEN trodde att han skulle få komma in särskilt fort åkte brorsan hem igen efter att ha släppt av honom. Ack vad vi bedrog oss. Maken kom in direkt, högprio sa de! Ekg, blodtryck och andra tester. Allt var jättebra och maken var kärnfrisk! Så han gick ut igen, köpte sig en tidning och satte sig att vänta på bussen en knapp timme. Så kom han hem igen! Skönt att inte ALLA behöver vänta i tio timmar på det där stället! Vad symptomen berodde på vet vi inte riktigt men hjärtat är det i alla fall inget fel på.

Vi firar oftast Kristi Himmelfärdsdag med dagis och församling ute i naturen. I år var friluftsmässan upplagd som en vandringsgudstjänst, så vi började gudstjänsten vid dagis och stannade sedan på några ställen innan vi avslutade vid friluftskyrkan. Som vanligt var dagisbarnen med och sjöng. Det var sista året vi hade någon med där, men vi kommer förstås att fortsätta åka dit, även utan medverkande dagisbarn. Maken åkte oväntat på en roll i ett litet drama mitt under gudstjänsten (plötsligt hade han ett hatt på huvudet och var med i dramat utan att han själv visste om det). Efteråt var det traditionsenlig bullfest i skogen.

Det blev en tjejdag idag. Det var inte alls planerat. Jag gick med dåligt samvete för att jag försummat mina barn de senaste veckorna när det varit så hysteriskt mycket med allt annat. Så ringde de från ögonmottagningen på sjukhuset igår kväll och undrade om vi kunde komma idag klockan nio för de hade en återbudstid. Vi har väntat på att få komma till en ortoptist med Majsan LÄÄÄNGE nu och nästa lediga tid trodde sköterskan skulle bli i augusti. Så vi tog den. Jag skulle ändå till stan för att kolla provtryck - förvisso på eftermiddagen men det gick ju att flytta till förmiddag.

Sagt och gjort, jag ringde hem till Majsans lärare och meddelade att hon inte kunde komma och att jag sedan skulle till tryckeriet och inte svänga hem 3,5 mil för att köra henne till skolan däremellan. Men Montessori är ju bra, alltså. Läraren sa bara "Fint, då lär hon sig något på det också. Hon kanske kan skriva något om tryckeriet sedan, hon som gillar att skriva. Så kan hon läsa upp det för klassen". Det var ju en lysande idé.

Hos ögondoktorn konstaterades att Majsan såg oerhört bra på både långt och nära håll, så bra att doktorn var imponerad (det är ju för övrigt ofattbart med två mullvadar till föräldrar). Men hon var lite lite översynt och det går att korrigera med glasögon. Att hon får ont och blir irriterad i ögonen när hon läser beror troligen på att ögonen inte "vuxit färdigt" och att hon läser kapitelböcker med rätt liten text. Det var ett gränsfall, så vi fick välja. Majsan ville inte ha brillor om det gick att undvika och jag tyckte det var onödigt att "skämma bort ögonen" om det nu ändå ska växa bort. Så doktorn sa att vi avvaktar över sommaren och så kallar hon oss igen i höst - kanske är problemet redan borta då. Bra att det i alla fall inte var något konstigare än så med hennes besvärande ögon!

Sen gick vi och fikade på sjukhuset innan vi begav oss till tryckeriet. Jag hade två provtryck att kolla och det skulle ju ta en stund så jag frågade om någon hade tid att visa Majsan runt. Sagt och gjort! "Min" säljartjej tog hand om Berta och när jag var färdig var hon fullärd. Fotade med min mobil gjorde hon också så när vi sedan (efter att ha lunchat och varit i scrapaffären) åkte till jobbet hade hon att göra. Det blev en bok om hur tryckeriet fungerar. "TRYKERIET" heter boken med färgbilder som nu är häftad och klar.  Snyggt!! Dessutom fick hon med sig fyra olika notböcker med barnvisor (nytryckta för dagen) och några affischer hem, samt ett ark med boksidor på att visa för klassen. "Det finns bara fyra färger och dom heter cyan, magenta, yellow och så den svarta" deklarerade hon för mig.

Nu har vi haft en härlig dag. Lillebror får sin dag en annan gång. Han planerar redan för fullt! Även om han blev rätt arg när det gick upp för honom att Majsan fått en Kalle Anka-tidning och varit på McDonalds.

     

Så här såg det ut i morse. Lilleman skulle till skolan. Ja, det har varit inskolning en gång tidigare, för två veckor sedan. Den blivande förskoleklassen är i skolan varannan måndag vid fyra tillfällen, nämligen. Men förra gången var det utflykt under förmiddagen och hämtning vid lunch. Idag skulle Lilleman vara med "på riktigt" i skolan från klockan nio och tills jag hämtade på fritids, det vill säga nästan hela dagen! Så stor han kände sig i morse, vår lillkille!

Några bilder på de fantastiska alstren finns inte än - de ligger och härdar och "brinner" i sina formar. Men oj, vad kul vi hade på betongkursen. Vi har gjutit i det mesta. Och jag har fått en ny "störning". Hittade faktiskt en hel del gamla innerkrukor, hinkar och behållare i förrådet igår när jag kom hem. Tur att jag köpt med mig extrasäckar med betong! Den som har plasthinkar i olika storlekar behöver ju inte slänga dem om ni bor i närheten av mig...

Det blev krukor och fat, fågelbad och dekorationer. Skitiga blev vi och torra händer fick vi men det är en hobby som passar mig. Man behöver inte förbereda i timmar utan det räcker med några plastbyttor, lite plast, en säck betong och eventuellt en sandhög. I like!