När vi var på väg mot vårt "slutmål" Häckeberga slott fick vi se ett torn på håll, som såg ut att hänga ihop med en lada. Var det ett kyrktorn? Nej, snarare tornet på ladugården. Eller? Nej...? När vi såg  "kringelskyltar" som pekade mot kyrkan åkte vi dit. Samhället visade sig heta Dalby och kyrkan var väldigt annorlunda. Vi gick ett varv runt den och stötte på vaktmästaren. 

- Är kyrkan öppen? frågade jag.

- Va? Kyrkan ja. Ja, den är öppen! svarade hon som att det var den sjlävklaraste sak i världen. 

Heja! Så ska det vara!

Väl inne förstod vi ju att detta var något alldeles extra. Det är Nordens äldsta stenkyrka, till sina äldsta delar byggd redan 1060!





En trappa ner fanns en krypta iordningställd till ett fint andaktsrum.


I kryptan finns också en källa som kan ha använts vid dop innan dopfunten kom hit i mitten av 1100-talet.

Det svindlar litegrann när det i kyrkan hänger en "listta" med präster som tjänstgjort här under tiden 1060-1500!

Och ser man på, vår förre biskops namne har varit här också!