Så tog vi oss vidare upp till Ligurien och Cinque Terre, de kända fem små byarna på Unescos världsarvslista. Vi hade sett fantastiska bilder och hade världens förväntningar. Tyvärr infriades de inte riktigt. Det var väldigt dyrt, ganska dålig kvalitet på maten, noll servicenivå och tokmycket folk överallt. Typisk turistfälla med andra ord.

Visst var vandringarna trevliga - även om de flesta lederna var stängda på grund av lerrasen eller på hotande stormar. Visst var det charmigt och pittoreskt men inte tillnärmelsevis lika fint som de fantastiska lantmiljöer vi upplevt i Toscana och Umbrien.

Här följer dock några bilder.

Vi bodde i Riomaggiore och första kvällen tog vi tåget till Corniglia som ser ut så här:



Det visade sig att för att komma upp till själva byn fick man gå. Långt. Och högt. Men till slut var vi uppe!



Därifrån såg vi ut över Manarola, grannbyn som vi besökte en annan dag.



Bäst gillade vi byn längst norrut, den som heter Monterosso. Där spenderade vi en hel dag, njöt av sol och vackra miljöer, träffade ett trevligt par från Norge som vi tillbringade en stor del av dagen med.



Fjärde byn heter Vernazza. Där var vi bara inne en sväng i samband med en båtutflykt och konstaterade att glassen var dyr och inte lika god som i övriga Italien!



Och så bodde vi i Riomaggiore. Det var en pytteliten by som inte hade mycket att erbjuda, tyckte vi.



Lite vandring blev det. Det här är den kända Via dell Amore, Kärleksstigen, som var överbefolkad i fint väder. Vi valde dock en dag när det var mulet och regnet hängde i luften och då var det bara vi och två par till där!