Ja, det är faktiskt sant. Ungarna hade somnat, maken påbörjade en telefonkonferens som såg ut att bli lång och vädret var underbart, så vad skulle jag göra när klockan var tio i nio? Bestämde mig för en rask tjugominutare. Men hur det nu var så hittade jag en skogsväg som jag trodde skulle leda ut på en annan väg - vilket den aldrig gjorde. Långt om länge tog den slut, mitt inne i djupa skogen! Eftersom jag är innehavare av Västeuropas sämsta lokalsinne tog jag det säkra före det osäkra och vände och gick hela vägen tillbaka igen. Det var så ljuvligt, skogen var alldeles tyst sånär som på fågelkvittret, solen var fortfarande uppe men på väg ner, det doftade underbart och jag blev så upprymd att jag till och med sprang en bra bit i ren eufori! Och därmed kan väl mitt kraschade knä betraktas som friskt igen.

När jag kom hem bestämde jag mig för att så! Och insåg att jag aldrig köpt de fröer jag tänkt mig till trädgårdslandet. Men dill och sallad blev det. Och några sorters blommor på olika håll. Bättre sent än aldrig. Även om det nästan är juni och klockan var tio på kvällen.

Nu väntar en dusch och min Jeriko-peeling med dödahavssalt och kokosolja. Är jag värd det eller är jag värd det?

Alltså, är inte detta en tid då man ska lapa sol och ta det lugnt och njuta? Vad gör jag på en dag? Detta gjorde jag idag:

6.30 Klockan ringer. Snoozar.
6.44 Lägger fram kläder till dottern och kommenderar henne att gå upp och klä på sig.
6.45 In i duschen.
6.55 Fixar matsäck till barnens onsdagliga utflykt
7.10 Borstar 40 små tänder
7.18 Lastar in två barn, två fioler, en lunchlåda, två ryggsäckar och min handväska i bilen.
7.32 Lämpar av barn
8.05 In på jobbet
11.50 Slänger i mig lunchen alldeles för fort
12.50 In på makens jobb 15 km från mitt för att hämta hans dator
13.15 Lämnar affischer och nya böcker till bokbordet vid en av kyrkorna
13.55 Parkerar vid dagis. Dags för utvecklingssamtal.
15.30 Fiollektion x 2
16.10 Springer upp till mor och far för att hämta grejer de handlat i Ullared. Barnen erbjuds båttur. Lämnar barnen där.
16.45 Bär ut tre blomsterarrangemang från blomsteraffären till Suzukilärarna
17.15 Kommer hem ensam, utan barn, till en underbar blomstrande solig trädgård. Konstaterar att jag inte hunnit så i trädgårdslandet. Går in och städar köket samt bäddar!!! (jag är inte en vettig människa)
18.15 Diskuterar i telefon med en dagisförälder om avslutningsbryderier
19.00 Förklarar styrelsemötet öppnat på musikskolan
20.30 Hämtar övertrötta barn
20.55 Nattar barn
21.15 Gör kvällsmat och lunchlådor
22.00 Skriver en bidragsansökan för speldag i november och en ansökan för pengar till en bussresa
23.05 Funderar på att sätta på en tvättmaskin. Bestämmer mig för att vänta tills i morgon. Tvätten lär inte gå nånstans.

Idag var det utvecklingssamtal på förskolan. Maken var bortrest alla de datum som var föreslagna så för första gången fick jag åka dit själv. "Fröken" hade gjort en bricka med kladdkaka, två muggar och en kaffetermos och plockat fram barnens pärmar och mappar. De fick sååå mycket beröm.

För tösen var det mer avvecklingssamtal, eller "utskolningssamtal" kallades det tydligen eftersom hon börjar skolan i höst. Känns tragiskt att hon ska lämna det underbara stället, tur att pojken går kvar i två år till. Som vanligt hade "fröken" bara gott att säga. Likaså med pojken - som kan vara rätt sjövild hemma ibland. Jag var lite orolig att jag skulle få höra att han var bökig och stökig. Men icke! Han var så normal så...utvecklas precis som han ska. Han kan inte säga r och s (läspar lite) men de tyckte det räckte att hålla lite koll på det, så kommer det säkert med tiden.
Dottern är extra duktig på att läsa, skriva, rita och leka. Pojken är särskilt bra på att klättra, springa, leka och sjunger väldigt fint! Det var en stolt mamma som åkte därifrån. Det enda "mål" som sattes för sonen var att jobba lite mer med bordsskicket. Och det är klart, det är inte så lätt att äta snyggt med kniv och gaffel när man samtidigt ska försöka sno runt som en propeller på stolen....

Hade en burk creme fraiche Paprika & Chili i kylen. Blandade med mosade kikärter, tonfisk och lite salt och peppar, lade spenatblad på ett tortillabröd och bredde på röran. Supermumsigt! Blir lunchlådor i morgon också.

Så har jag påbörjat mitt Kenyaalbum. Jag har legat av mig helt klart, men kul är det! När man nu hinner...

Det har frågats efter scrapalster och det har varit tunnsått med det på sistone. Men medan kameran var borta hann jag scrappa lite. Nu har jag fotat dem - snett och vint är det men jag orkar inte scanna...

Det här är bilder på barnen under det senaste halvåret (ja, jag ligger efter...)

Nu när kameran är tillbaka har jag fotat några av de senaste veckornas kort. Snett och vint och suddigt är det men håll till godo: (klicka på korten så blir de större)

1. Frukost med barnen. Vi kom upp i hyfsat god tid - hade sovmorgon men barnen vaknade ändå. Dottern skulle till skolan och vi åt frukost ihop för en gångs skull.

2. Smoothies i trädgården. Lilleman och jag i varsin solstol, lapandes både smoothies och sol.

3. Promenad och middag med familjen S. Vi gick ner till den nyöppnade restaurangen precis invid sjön. Åt en god middag tillsammans och promenerade sedan uppför backarna hem igen. Så trevligt!

Min sommarpojke och jag gjorde smoothies när vi hade lämnat dottern och kusinen på musiklekis. Sen slog vi oss ner i trädgården. Underbart!

Några bildbevis blir det inte riktigt än. Men jag har i alla fall fått tillbaka min bästis Nikon. Som har varit hos doktorn i flera veckor nu. Men är tillbaka i skick som ny. Med ett nytt batteri dessutom, som doktorn hade vänligheten att skicka med! Nu ska här fotas.

Ikväll hade vi musikgudstjänst i en för mig helt ny kyrka, Å och jag. Akustiken var HELT otrolig. Underbart att sjunga där. Och det kom lite hyfsat med folk också. Vi sjöng och spelade tvärflöjt, blockflöjt, piano och trumma. Det gick rätt bra - vi trasslade till några grejer eftersom båda fick hjärnsläpp samtidigt, men jag tror inte att någon märkte nåt. Vi trallade bara på i lite nya stämmor och såg glada ut, haha.

Det var härligt att sjunga folkliga sommarsånger i denna skira grönska och solen skinande in genom kyrkfönstren. Vi avslutade med En vänlig grönska trestämmigt - tog hjälp av kantorn, en körkompis till oss, som förbarmade sig över den lägsta stämman. En tant var helt tårögd. Fast det kanske var för att hon tyckte att det lät bedrövligt, vem vet...

Jag kan leva med Ryssland som vinnare. Även om jag höll på Grekland in i det längsta.

Jag kan stå ut med att Norge tog det nordiska guldet.

Men jag kan baske mig inte acceptera att Sverige fick stryk av en spansk låtsasfigur, lettiska pirater och ett skämt från Bosnien. Hade det inte varit för Danmarks röster på slutet hade även heliumnissen från Frankrike slagit oss. Det är helt sanslöst. Nästa år skickar vi en duo bestående av Filippa Bark och Farbror Frej. Accompanjerade av Björne på mungiga och en rappande Bert Karlsson i ballerinakjol. Då kanske vi har en sportslig chans.

8 poäng till Island kan jag förstå. En tolva till Norge är väl också kanske begripligt. Men tio poäng till Bosnien??? Vilket skämt? Det finns ju inte ens hopp för vårt eget land... Bläh!

Här kommer dom, favvisarna. Utan inbördes rangordning:

Sverige, Island, Ukraina, Grekland och Georgien.

1 Rumänien. Smäktande och vackert och pampigt så det förslår. Men räcker det? Dessutom känns det som man har hört denna låt femtioelva gånger förut i eurovision-sammanhang de senaste 25 åren. Nja, lite uttjatat faktiskt.

2. Storbritannien. Englands deltagande i denna tilldragelse bevisar bara att en del länder ser tävlingen som ett tillhåll för b-artister. Hur många superlåtar skulle inte England kunna skicka?? De skulle kunna sopa banan med alla andra. Ändå når de ALDRIG ända fram. (Utom när Katrina and the waves var med förstås) I år hade de förvisso en svängig och klatschig låt med en övertänd snubbe i blå kostym med glitterkantband, men, nä, tjatigt är det.

3. Albanien. Kritikerna gillar den inte. Men varför inte? Refrängen sitter som en smäck på nåt vis. Men varför är alla artister så himla förtjusta i den där Carola-fläkten?

4. Tyskland. Låten är rätt bra. Men Tysklands svar på Spice Girls sjunger falskt och det blir tröttsamt. Man har hunnit tröttna efter två minuter.

5. Armenien. Nån sorts rivig korsning mellan Ruslanas "Wild Dance" för några år sen (som vann) och Carolas USA-satsning "Runaway". Tja, funkar riktigt bra. Sångerskan är dock lite väl gapig. Men låten är rökig!

6. Bosnien-Herzegovina. Men jisses. Hur obegripligt kan det bli? Idag kollade dottern och jag på det irländka kalkonbidraget som lyckligtvis inte gick vidare och femåringen utbrast: "Men är det här verkligen på riktigt?". Ja, lite samma känsla får jag här. ÄR han med i tävlingen??

7. Israel. Ballad som växer ju längre låten går på nåt vis. Det började lite tamt men sen tog det sig. Kanske lite väl intetsägande ändå. Ingen het vinnarkandidat precis.

8. Finland. Finsk rårock gick ju bra för två år sen. Så Finland kör på samma tema igen. Jag är inte mycket för metalrock. Men det känns ändå lite uppfriskande bland alla obegripligheter och smäktande ballader och halvnakna fruntimmer. KAN ha goda chanser i omröstningen faktiskt. Dessutom har man en pyro som gjort självaste E-Type grön av avundsjuka.

9. Kroatien. Ja, jag säger då det. Detta får mig att undra om det är dags att införa en övre åldersgräns??? Min pappa hade gjort det bättre. Fast han har ju inte ens fyllt 70. En liten senig gubbe i vit kostym och hatt som hytter med en käpp och gormar i nån sorts rap-stil?? Hade kanske varit innovativt på hemmet en trivselonsdag med kaffe och kanellängd - men här???

10. Polen. Superbra! Ska den nu vara en ballad så gillar jag den här. Mäktigt. Och en URSNYGG klänning. Sångerskan gjorde sitt bästa även om det kanske inte var helt perfekt hela tiden.

11. Island. Yes! Eurodisco fräschar upp den här mossiga tillställningen. "Bäst hittills" tjoade maken just. Jag får nog hålla med. Och nog är det trevligt när det svänger lite. Jag blir glad av den här låten. Hoppas på en topplacering. "Som en äppelkäck E-Type-cover" skriver Markus Larsson i Aftonbladet. Ja, och vad är det för fel på det?

12. Turkiet. Segertippad av somliga och tja, det är väl inget fel på låten egentligen. Men det är lite för skränigt för min smak.

13. Portugal. En dramatisk ung kvinna i lika dramatisk klänning. Nä...sömnpiller.

14. Lettland. Låtskrivaren bakom Lettlands bidrag har producerat min hittills enda "utgivna" cd-skiva. Jojo!!!  Om det nu är något att skryta med. Jag hade lite förhoppningar om denna låt just av den anledningen. Men nu får jag inse att det finns en anledning till att låtskrivaren främst lever på svensexor och möhippor.... Förlåt Jonas. Som för övrigt är supertrevlig. Men dottern tyckte att den här borde vinna!

15. Sverige. Yes. Där satt den! Så låter ett proffs. Charlotte är ursnygg i sitt silverfodral. Synd bara att människan, som är så söt, envisas med att sminka sig så att hon ser ut som en reptil. Kan nån fatta varför?? Mindre smink åt folket. I alla fall vissa. Men hon skötte sig med bravur. Maken är säker på att Sverige vinner ikväll. Och, ja, det skulle inte förvåna mig.

16. Danmark. Känns bekant på något vis. Men tja. Den sitter ju. Bak i skallen så man knappt blir av med den. Jag tycker inte att den är så bra, alldeles för tjatig och tjafsig. Men jag tror den hamnar långt upp i resultatlistan.

17. Georgien. En av mina absoluta favoriter. Låten fångade mig redan i semin. Lite väl marschliknande refräng. Men bra är den. Häftigt med klädbyte från svart till vitt!

18. Ukraina. Ja, låten ÄR bra. Stor risk för att Ukraina vinner igen. Även om jag inte alls gillar Karolinas, förlåt Ani Loraks porriga stil. Men hon är inte så sexig som hon tror, för min man somnade efter fyra takter. Men som sagt, låten är värd topp tre helt klart.

19. Frankrike. Jag har utomordentligt svårt för människor som till varje pris ska utmärka sig. Här kommer en snubbe i en liten bil, infarande på scenen med en badboll under armen. "Drog han i sig helium?" sa maken som vaknat till igen) mitt under framträdandet och då brast det fullständigt för mig. Jag skrattade mig halvt fördärvad åt hela den här komedin. Markus Larsson har gett honom fyra plus. Är han inte nykter när han jobbar????

20. Azerbadjan. Märkliga demoniska "änglar" sjunger nån sorts hemgjord opera. Det blir konstigare och konstigare. Jag undrar: om de har haft nationella tävlingar - hur lät då de andra bidragen??

21. Grekland. Jag brukar gilla Greklands bidrag - så även i år. Popmusik med det där typiskt grekiska i bakgrundskompet och sticket funkar alltid. Och ännu ett kul klädbyte. Topp fem.

22. Spanien. Epilepsiframkallande stroboskopstechno av en knepig spanjor som tydligen inte ens finns på riktigt. Maken blir allt mer övertygad om att bond-Lotta från Hovmantorp vinner hela skiten.

23. Serbien. En snygg ballad. Men på något sätt så blir jag aldrig riktigt tänd på de här smäktande balladerna. De passerar liksom. Även om de är rätt bra. Men de sätter sig inte.

24. Ryssland. En balladversion av Antiques "Die for you" som INTE vann 2001. Men rätt pampigt är det. Fast skrillekillen var kanske lite väl mycket. Och som sagt, det ska mycket till för att jag ska falla helt för en ballad.

25. Norge. Maria ser sådär härligt friskt äppelkäckt norsk ut, trots att hon bytt ut lusekoftan mot en tantig kornblå klänning. Dansstegen hon försöker sig på matchar inte alls klänningen. Men låten är riktigt bra. Fast nja...antingen får man ha hellång sidenklänning och stå still, eller så får man klä sig lite raffigare om man nu ska dansa. Men jag håller ändå lite extra på Norge. Och jag gillar att hon tackade på norska. Ja, vi elsker dette landet.

Bänkad och redo! Årets högtid är här!

Ja, jag vet, jag är urtöntig. Men så länge folk kan sitta i veckor framför tv:n fram i sommar och glo på 22 karlar i förlossningsstrumpor som springer efter en och samma boll, så kan väl jag få se på Eurovision Song Contest. EM som EM.

Maken tror stenhårt på att Charlotte vinner ikväll. Det gör tyvärr inte jag. Hade det varit för 10 år sen hade det varit solklart. Men nu har vi alla dessa östländer som röstar på varann. Men jag tror att hon hamnar på topp tio. Sjua kanske! Förhoppningsvis har jag fel.

1. Kaffefika med kompisen A på en solig uteservering - hastigt och oplanerat. A bjöd på ställets specialare med choklad och vaniljstång och grejer. Sååå smaskigt.

2. Magnolia. Jag shoppade loss och vill montera och använda mina nya stämplar NU.

3. Kväll på balkongen. Maken och jag var hos fiskbilen och köpte färska räkor och scampispett. Åh så gott.

Bästa mamman hade ju köpt presentkort på bland annat favvoscrapaffären Magnolia till mig i födelsedagspresent. Gissa om jag gick loss där idag! Åkte till storstan för att återlämna kameraladdaren som jag pinsamt nog glömt att lämna tillbaka till superbästa A som var snäll nog att låna ut sin kamera när det krisade förra veckan. Som tack för detta glömde jag kvar laddaren i min väska så nu har stackaren varit utan fungerande kamera i en vecka. Och vad gör bästa A då, när jag kommer rusande genom stan med laddaren i högsta hugg? HON bjuder MIG på supergod kaffedrink på en uteservering. Tack vännen!!!

Sedan blev det alltså ett lååångt besök på Magnolia. Köpte några nya stämplar, en massa papper och lite annat smått och gott. Makens systerson tar studenten snart så jag var tvungen att ha en studentstämpel till min samling.

Maken är hemkommen och familjen är åter samlad. Barnen var trötta och hungriga och fick varsin grillad macka framför Bolibompa. Själva tänkte vi äta färska räkor och grillade scampispett på balkongen lite senare. Och njuta av att sommaren faktiskt är här - man vet ju inte hur länge den stannar.

Så....då har jag sagt upp lokaltidningen. Ja, inte den jättelokala (som egentligen lämnar en hel del övrigt att önska men den är åtminstone lokal) utan den större så kallade regiontidningen. Som för övrigt länge varit skitkass på att hålla ett regionperspektiv utan haft fokus enbart på den större staden i området. Men det har liksom inte blivit av att säga upp den för nånstans tog det ändå emot.

Men nu skulle de köra en stor satsning på barnfamiljer och det tyckte jag lät jättekul. Man gick ut och sökte barnfamiljer till en panel och fick tydligen många svar, för man sa sig ha "många att välja på". Vad gör man då? Jo, man väljer nio familjer från stora staden och EN från den minsta av de kringliggande kommunerna. Från de fyra övriga halvstora kommunerna i spridningsområdet fanns inte en familj. Har svårt att tro att man inte fick en enda sökande - och var det nu så går det väl att handplocka folk. Jag hade liksom nästan utgått ifrån att man skulle ha typ fem från stora staden och en från varje av de övriga fem, så jag slog upp tidningen, nyfiken på att se vilken familj som representerade min stad. Men icke.

"Ring och säg upp skiten. Dom vill ju inte ha prenumeranter från de övriga städerna, det är ju uppenbart" sa maken i telefon. Och banne mig, det gjorde jag. Damen i telefon var såå trevlig och önskade mig välkommen tillbaka. Hon frågade varför och när jag svarade hann jag bara halvvägs innan hon uppgivet sa "Jaaa du, du är inte den första som säger detta..." Och henne kunde jag ju inte skälla på, för det var ju inte hennes fel.

Så nu är jag, gammal journalist, utan riktig tidning. Vad ska jag läsa nu då? Får väl skramla till en GP-prenumeration.

Vilken god Kenyakyckling det blev! Jag justerade receptet litegrann efter vad kylskåpet och skafferiet erbjöd och receptet blev således följande:

Fräs en gul hackad lök och två hackade vitlöksklyftor i lite olja i en traktörpanna med lock. Tillsätt en tesked vardera av salt, socker, ingefära och curry. Lägg i fyra kycklingfileer som delats på längden i några avlånga bitar. Fräs dem runt om några minuter. Häll över en burk kokosmjölk, 2 msk chilisås, rivet skal av en halv citron och en hönsbuljongtärning. Lägg på locket och låt koka i 20 minuter. Red ev. av med Maizena. Servera med ris och en sallad (vi åt sallad av bladspenat, röd paprika och halverade vindruvor).

Sååå gott!

1. Jag hämtade tidningen och nya foldern på tryckeriet. Blev jättefint - fast de hade tryckt på fel papper. Det var jag lite sur på. Men annars såg det så bra ut så.

2. Stråkkonsert. Det är så härligt med alla spelglada barn. Och det låter faktiskt FINT - vilket kanske är svårt att tro om 40 ungar med varsin fiol.

3. Masala-te från Kenya. Gjorde en STOR balja när barnen somnat och kröp upp soffan. Gott!

Ikväll var det stråkkonsert på Musikskolan. Lilleman var med och gjorde sin andra stora konsert i sitt snart fyraåriga liv. Nyklippt och uppklädd stod han så fint och spelade med på lös E-sträng. Gullepojken! Synd att kameran inte kommit hem från verkstaden. Dottern däremot har rutin på det här med konsert - ikväll spelade hon med i elva musikstycken! Alla barn var jätteduktiga förstås och det firades redan innan konserten med ett stort tårtkalas.

När vi väl kom hem skulle barnen äta lite kvällsmat och efter många om och men kom de i säng - supertrötta. De somnade på två minuter. Tur att vi har sovmorgon i morgon.

Sonen, snart 4, går omkring med ett stadigt grepp om kalsongerna.

Mamma: Är du kissnödig?

Sonen: Nää, jag bara klämmer lite på...eh...eh....lecakulorna.

Kolla vad coolt! Parfymerat kolsvart toapapper!
- Det MÅSTE vi köpa. Det passar ju på vårat badrum, utbrast dottern förtjust.
Vad tycks?




Mer skojigt, till exempel blingade öronproppar, marschmallowdoftande diskmedel och blommiga hammare finns på www.fluffbabes.com

Jag har tagit mig runt på provtur idag medelst buss. Vi åkte runt i bygden och testade en ny tur som vi ska försöka lära oss. Eftersom vi ändå skulle ut med alla guiderna så passade vi på att gå ut även till andra som kanske ville köpa in sig på resan. Jag bjöd med mig mina föräldrar. Första anhalten var ett släktforskarcentrum. Nu är päronen jättenyfikna och vill åka dit på en helkväll i höst. Tja, det är ju kul. Vi kan kolla efter mammas utvandrade Amerikasläktingar i databasen.

Haltar gör jag. Ont har jag i knäet. Det känns som om det ska ramla isär så fort jag rör mig. Pappa kom hit igår morse och lindade det för att staga upp det lite. Känns helt gingligt. Det är väl så det är att bli gammal. Var ju synd att jag inte skulle kunna gå efter 35.... Att jag skulle ramla sönder i delar redan nu.

I morse ska jag tjata mig ner till vårdcentralen (har jag nu lovat mamma, pappa, svärföräldrarna och makens faster som är sjuksköterska). De har ställt diagnoser, allt ifrån utdragna ledband eller korsband till att knäskålen kanske har flyttat sig! Lät ju skönt... Fast det ser UT som om den sitter där den ska. Men det känns inte riktigt så.

Så var man fyllda 35 och här linkar jag runt som en gammal kärring. Inte trodde jag ålderdom flög på så fort.

Gårdagen började med uppvaktning på sängen av make och barn. Sedan kom svärföräldrar och makens faster lagom till lunch. På eftermiddagen var vi på fotoutställning och sedan fikade vi hos mamma och pappa som stolta visade upp sin lägenhet och den fantastiska sjöutsikten. När vi kom hem väntade brorsan med familj med mera uppvaktning och på kvällen hade vi middag här hemma. Jag fick massor av fina presenter - inte trodde jag att det var så märkvärdigt att fylla 35. Det hade jag inte riktigt fattat. Men nu sitter jag här med TRE presentkort hos favvoinredningsbutiken, ett presentkort på Rum 21 och ett på Magnolia. Stackars stackars mig, hehe. Dessutom fick jag bland annat badlakan och tvålpumpflaska till svartvita badrummet (bilder kommer när kameran återvänder). Och brodern med familj uppvaktade med en Amarone och ett superkul spel om mat och dryck, vett och etikett som vi spelade sent i går kväll. Jag vann, hihi!! (fast dom andra kanske körde läggmatch för att jag fyllde år, vem vet...)

Jag har fördärvat mitt knä. Har aldrig haft ont i något knä i hela mitt liv. Men idag small det.

Jag satt ute och hade planterat blommor i krukor. Gick dit med vattenkannan. Hur det var så satte jag mig på huk och fixade lite med blommorna. Sedan reste jag mig upp. PANG! Det small i knät så det rungade i huvudet. Och svartnade för ögonen. Sedan small det igen och liksom gick tillbaka. Jag lyckades sätta mig ner och började stortjuta. Det gjorde så fruktansvärt ont. Ungarna kom rusande och skulle först ringa efter ambulans och sedan efter maken. Så kom mamma ut på balkongen och lilla E gastade "Mamma har slagit sönder benet", varpå mamma blev alldeles uppjagad av oro och kom nerrusande.

Nu känns det som om knäet skulle hoppa ur led vilken sekund som helst och jag vågar knappt röra mig. Det småvärker hela tiden och nu ligger jag och irriterar mig på att vi varken har knäskydd eller elastiska bindor i detta hushåll. Det har liksom aldrig behövts. Nu vågar jag ju knappt somna! Tänk om jag vrider till mig i sömnen. Ajajaj.

I tisdags satt jag och slötittade på Desperate Housewives och såg hur Bree flyttade in hos Susan och tog hand om hela hemmet. Jag bad en stilla bön att det skulle dyka upp en Bree även i mitt liv. Och minsann!! In flyttade hon inte, men nog dök min ömma moder upp igår, plötsligen hemkommen från sommarboendet. Igår ägnade hon dagen åt att baka och fylla min frys med olika sorters bröd, det var grova hålkakor, grova frallor, ljusa frallor och baguetter! Dessutom strök och manglade hon all min tvätt. Och idag dök hon upp igen, städade hela huset och satte sedan igång att rensa i trädgården. Tack!!!

Alltså...en vän efterlyste städhjälp på sin blogg. Det behöver vi också. Eller snarare röjningshjälp (fast du A, som är en fena på det kanske kan ta en sväng hit också?? Nähä, inte det...)

Här ser ut, både invändigt och utanpå. I helgen fyller jag tydligen år och då kommer mina föräldrar och makens föräldrar och dessutom trevligt nog också en faster till honom på besök. Fastern har aldrig varit i vårt hus och är jättenyfiken på hur det ser ut (och dessutom är hon SUPERDUKTIG på inredning) så nu finns ju viss risk för att man skäms ihjäl här framåt lunchtid på lördag... Innan gästerna anländer skulle jag således vilja göra följande:

1. Städa hela huset.
2. Få bort tre miljoner maskrosor samt all mossa i gräsmattan
3. Röja förråd och garage (vilket inte är slutfört än)
4. Stryka två stora korgar kläder
5. Mangla ett par dukar (jo, jag har fått mammas gamla mangel men hur många tror att jag vet hur den funkar?)
6. Skaffa fram elva stora växter till nya planteringen på framsidan.
7. Få belysningen i planteringen (den ligger i garaget)
8. Måla om vindskivorna och resten av huset, t.ex balkongen och garagedörren som vi aldrig hann klart för två år sen.
9. Måla om och byta dörr på lekstugan.
10. Byta fönster i kök och hall.
11. Röja bort allt skräp på baksidan och göra någon form av uteplats.
12. Få upp hängstolen som jag fick i 30-årspresent och som aldrig kommit upp sen vi flyttade till detta hus.
13. Plantera vackra blommor i krukor som står staplade här och var.
14. Köpa badrumslampor och nya utelampor.
15. Tapetsera om lekrummet och hallen samt måla om i köket.
16. Köra en jordfräs genom det så kallade trädgårdslandet (numera enbart hemvist för kirskål) och så trevliga prunkande örter och grönsaker där som helst ska ha kommit upp till på lördag, såklart.

Till detta ska tilläggas att jag lyckats boka upp mig varje kväll denna vecka. Igår var jag på tjejträff. Ikväll ska jag jobba med ett guideuppdrag. Imorgon är det föräldramöte på dagis. Och på torsdag ska alla gudstjänstgrupper träffas och prata och äta lite. Tjoho!

Vi har i alla fall börjat arbetet med att maken och sonen just åkte ner till stan för att inhandla en ny dammsugare. Den gamla har lagt av. Den fick väl nog av att se skiten. Istället har vi ett tag haft en antik liten senapsgul historia som mina föräldrar köpte när de var nygifta för 36 år sedan.

Det är lite irriterande att man egentligen skulle behöva sova sisådär 6-7 timmar per natt. Tänk så mycket tid som på det viset bara går till spillo.

Maken fick åka på fiolgrupp med dottern idag. Jag skulle nämligen till en kollegas lusthus. Vi tjejer på jobbet hade gjort miniknytis och satt och pladdrade i lusthuset tills klockan blev sen. Gott och trevligt var det! Och så blev jag uppvaktad IGEN - denna gång med en "hjärtan på tråd" i en ursnygg hög Cult-kruka. Jag blir helt bortskämd. Men det är ju kul att få presenter, det måste jag tillstå...

Sitter och surfar på balkongen. Trädgårdsmöblerna på framsidans terrass står på garageinfaten - oljade för andra gången. Solen skiner, björkarna vajar med sin skira grönska, man och son är hos min bror och hjälper till med altanprojektet, dottern är hos en kompis och jag sitter och njuter med ett glas ananasjuice. (Och tänker inte på att trädgården lämnar en hel del övrigt att önska och att många måsten egentligen tornar upp sig).

Kvällarna är underbara. Vi har kvällssol på balkongen och igår kväll invigde vi våra nya fina gråa filtar med stjärnor (som jag inte kan föreviga eftersom jag skickat kameran på reparation). Maken skulle laga maten, jag ställde mig och gjorde pasta, mitt i pastastrimlandet ringde en kollega som jag hastigt och lustigt bjöd över på middag. Maken svängde ihop kycklingpasta med tomatsallad med pestovinegrette och massor av vitlök. Vi åt på balkongen, barnen lade sig, kylan kom och vi tände myggljus och svepte in oss i filtarna. Och där satt vi tills långt in på natten innan vi till slut fick flytta in. Man får inte så många sådana kvällar på ett år.

Nu oroar jag mig bara för att detta är den sommar vi får. Var det inte väldigt fint i maj förra året också? Och hur blev det sedan? Regn, regn och regn. Nej, så vill jag inte tänka...

Dags igen. Inte svårt i vårvädret.

1. Uppvaktad på jobbet. Och det blev verkligen en överraskning. De påstod att jag fyller år nästa vecka. Hade inte riktigt koll på att det redan är mitten av maj då, så jag blev jätteförvånad. Så blev jag sjungen och hurrad för och fick present. En fin vårig grön lykta som jag ska ha på min balkong. Eller möjligen under balkongen där jag har kommit på att jag nog ska ha min gunga. Får se. Fin var den i alla fall! Så gulligt av dom.

2. Tidningen kom äntligen iväg till tryckeriet. Det var väl på håret men jag fick iväg den. Fast alla hade gått när jag kom dit men dörren var öppen så jag lade den på C:s skrivbord och skrev en lapp.

3. Promenad på Prästvägen. Vi guider fick en guidad tur av mannen som gjort i ordning alltihop och fortfarande jobbar med den. I sol och med den späda skira grönskan omkring oss där i skogen. Mitt på sträckan fikade vi i en glänta. Underbart... Tre timmar var vi ute och avslutade i solnedgången.

Min bästis Kameran är intagen för vård på kamerasjukhuset. Ja, inte objektiven, bara huset fick transporteras iväg via en fotograf i stan. Men vad ska jag med två objektiv till? Jag känner mig halv. Som att jag har lämnat ifrån mig mitt barn.
Kameran tålde inte av Kenya helt enkelt. Eller jo, men det kom in nån skit så jag hade 20 svarta fläckar på varje bild. Som i och för sig gick och mixtra bort i Photoshop men hur jobbigt är inte det...

Så var det premiär i stugan då. Ja, inte i vår egen (så när som en snabb tur för vädring av dynor och madrasser och lite allmän koll) utan i föräldrarnas. Där samlades vi nästan allihop, först mamma, pappa, min familj och brorsans töser. Sedan kom hans sambo ner i går. Det var bara brodern själv som saknades.

En tur till Varberg stod på programmet i fredags, bland annat till en scrapaffär! På hemvägen blev det fika i kollegan Å:s nya superfina stuga i Träslövsläge. Och i lördags åkte vi till Varberg igen för lite jippo i stan. Det skulle vara MC-kortege klockan 11. Vi stod på plats tio i. Och väntade. Och väntade. Och väntade. Och tröttnade (efter 40 minuter). Och gick därifrån. Och fick ballonger till barnen. Och köade en liten stund till en studsmatta men kön var flera timmar lång. Så vi gick tillbaka till kortegeplatsen. Och väntade en stund till. Och till slut kom dom, till sonens stora förtjusning. Han satt på mina axlar och stirrade med vidöppen mun. Jag roade mig med att räkna motorcyklarna, i brist på bättre sysselsättning. 402 stycken var det. Rätt häftigt faktiskt!

Idag var det hemfärd. Dottern är sjuk så jag måste vabba i morgon. Vilket innebär att jag fick stressa till jobbet idag. Fast jag skulle ändå dit om än tre timmar senare. Först mässa och sedan fest i Prästgården! Grekisk buffe, hur gott som helst, pärontårta till efterrätt och trevligt umgänge. Fast jag skippade desserten och gick tillbaka till kontoret för att fortsätta jobba.

Som traditionen bjuder var det friluftsgudstjänst i utekyrkan nära dagis idag på Kristi Himmelfärdsdagen. Barnens dagis medverkade med sång. Det var uppehållsväder och fint hela tiden och efteråt blev det bullfest i skogen. Mysigt!

Barnen slocknade strax efter sju i förrgår kväll. De hade ätit korv och bröd eftersom de inte kunde vääääänta på middagen. Så maken och jag åt själva. Och soligt och fint var det så det blev färsk pasta med en jättegod sås med kräftstjärtar på balkongen. Ljuvligt!