Några ihopsamlade minnesvärda citat från de senaste veckorna.

Sonen tittar på när farmor klär av sig. Han betraktar henne intresserat när hon tar av sig behån.
- Min mamma har större bröst än du. (kort paus) Men dina är längre.


Sonen, 3 år, funderar:
- Mamma, var sitter andan?
- Tja, den sitter väl ingen särskild stans tror jag. Varför undrar du det?
- Men, om man ska hålla andan måste man ju veta var den sitter!

Dottern, 5 år, ser sig om bland adventsljusstakar och julgardiner när vi äter frukost:
- Mamma, Gud borde få Nobelpris.
- Varför det?
- Mäh...det var ju han som KOM PÅ JULEN!!!

Sonen är köksängel på dagis och i uppgifterna ingår att presentera maten. Han skickas ut i matsalen i  syfte att berätta att det idag serveras stuvade makaroner och falukorv. Varpå sonen gör entre på golvet och med gravallvarlig min deklarerar:
- Idag serverar vi dödade makaroner och farlig korv.

Filosofiska femåringen, allvarsamt:
- Jag känner livet i mig. Om man inte känner livet i sig, mamma, då kan man dö.

Treårige sonen har sovit utan blöja och är mycket stolt över att detta gått alldeles utmärkt:
Sonen: Jag är stor kille nu, mamma
Mamma: Ja, du kanske kan flytta hemifrån snart!
Sonen: Nja, inte än kanske va? Men sen, när jag har blivit ÄNNU större, då ska jag flytta till ett land där man får ha leksakerna på golvet.

Barnens dagis ska åka till ett äldreboende och sjunga för de gamla. Det är väldiga bestyr med detta på morgonen när dottern gör sig i ordning. Under påklädning av kjol och fixning med håret säger hon:
- Jag ska klämma i och sjunga högt för tanterna för dom hör lite dåligt. För deras öron har blivit vikta.

Familjen sitter och äter. Sonen, tre år, lägger av en ljudlig rap. Mamma försöker få honom att be om ursäkt.
Mamma: Men så gör man väl inte vid matbordet. Vad säger man då?
Pojke: .....???
Mamma: Ja, vad säger man? Ur...
Pojke: Ur....?
Mamma: Urs...
Pojke: Urs....?
Mamma: Ursä....
Pojke (sjunger): Ursä....ääre lille snickebo, här kommer jag igen.

Ridå!

Diskussion mellan två barn, flicka, snart 5, pojke, drygt 3.

Flickan: Undrar varför Gud målar molnen svarta när det blir dåligt väder.
Pojken: Det är inte Gud. Det är en som heter Åskar.

Vi pratade om att det är höst och snart allhelgona-helg. Och då brukar vi traditionsenligt åka runt till gravarna tillsammans med barnen.

Dottern: I år måste vi åka till stugan också.
Mamma: Va? Nä, stugan åker vi inte till på allhelgona.
Dottern: Jo, vi måste lägga blommor och tända ljus på Rasmus grav också. (Mormors katt som dog i somras)

Man blir tårögd...

Sonen, tre år, ligger i sin säng och är superdupertrött. Men han ska minsann inte somna. Nyss ropade han på mig och lät sååå ynklig. När jag kom in i rummet sa han:
- Du, mamma. Jag vill ju bara vara lycklig. Men jag är inte lycklig.
- Nämen, kära hjärtanes. varför är du inte lycklig då?
- För jag vill faktiskt inte sova.

Tänk så liten och olycklig man kan vara.

Morgondiskussion i hemmet. Scenen utspelar sig i föräldrasovrummet. Mamman har just klätt på sig. Dotter, snart fem år, träder in:
Dottern: Ska du ha jeans idag mamma?
Mamma: Ja, jag tänkte det.
Dottern: jaha....jeans...och en brun tröja?
Mamma: Ja...vadå då?
Dottern: Ska du inte till jobbet idag eller?
Mamma: Eh...jo....??
Dottern: I jeans...och en BRUN tröja?
Mamma: Men vadå? Det duger väl? Och den här tröjan är faktiskt fin, det är många som har sagt det.
Dottern: Jaha ja....
Mamma: Vadå, tycker du inte att jag ska ha det här på mig?
Dottern: Jojo...ha vad du vill. Men SNYGGT är det ju inte.


Och jag som trodde att såna här diskussioner skulle dröja åtminstone tio år till.... Dottern hade förmodligen hellre sett mamma i rosa prinsessklänning och strassmycken en tisdagmorgon.