Äventyrsbad och piren i Sopot
Idag hade barnen önskat att gå till Aquapark, ett äventyrsbad här i Sopot. Sagt och gjort, vi promenerade de tre kilometrarna dit, förbi tjusiga Grand Hotel.
Väl framme badade vi ett par timmar.
Sedan var barnen trötta och hungriga så vi tog taxi tillbaka till lägenheten, hängde upp badkläderna och gick till Montecassino-gatan. Ungarna ville ha hamburgare så det blev lunch på Café Ferber.
Det var jättevarmt och soligt så efter maten gick vi ut på piren. Där blev det ett besök på uteserveringen och lite gott art dricka.
Sedan blev det vila för grabbarna och plugg för mig och Majsan hemma i lägenheten.
På kvällen gick vi ut på stan igen för att hitta något att äta. Det blev en lång promenad innan vi till slut hamnade på Sempre.
Utflykt till Gdansk och polsk middag
Igår tog vi tåget tillbaka till Gdansk. Det tar 20 minuter och kostade 14 zloty för alla fyra enkel väg, ca 30 kronor.
Det stod en kock och lagade mat utomhus och han kom dessutom fram med smakprover till oss.
Tyvärr visade sig det där med service stämma. Vi väntade länge innan vi fick gå och hämta en servitris som helt ointresserat pekade på ett bord och sa "ni kan väl kanske sitta där då". Vi gick igen.
Maken valde Beauf Borgiognne och jag tog något supergott fläskkött med stuvad kål som smälte i munnen.
Vid stationen ligger Solidaritetsmuseet som var vårt första mål. Vi lånade audioguider och fick en intressant lektion om Polens historia i modern tid.
Sedan gick vi till gamla stan och hamnade på en uteservering på en italiensk restaurang (förvånande...)
Sedan gick vi till torget. Guiden på fredagens stadsvandring hade berättat att det klockan 13, 15 och 17 dök upp en dam i ett fönster i ett av husen där. Vi var där strax före klockan tre så vi väntade in henne. Och jodå, rätt som det var så öppnades fönstret och hon steg fram!
Sedan gick vi tillbaka till stationen och tog tåget "hem" igen.
Efter lite vila och slappande skulle vi gå och äta tapas i närheten av där vi bor. Den här skylten hade de satt upp där!
Tyvärr visade sig det där med service stämma. Vi väntade länge innan vi fick gå och hämta en servitris som helt ointresserat pekade på ett bord och sa "ni kan väl kanske sitta där då". Vi gick igen.
Så hamnade vi på restaurangen till ett litet oansenligt pensionat (Irena). Det låg sexa på tripadvisor av Sopots alla restauranger och nu förstår vi varför. Sååå god mat!! Hade vi vetat att det var jätteportioner så hade vi skippat förrätten.
Örtbakt Camembert och potatisdumplings med kalv (typ kroppkakor) till förrätt.
Sedan hade Lilleman valt stekt torsk och Majsan ryggbiff med pepparsås.
Maken valde Beauf Borgiognne och jag tog något supergott fläskkött med stuvad kål som smälte i munnen.
Sopot
När de övriga i sällskapet reste hem till Sverige igen så drog vi istället vidare till Sopot. Först tänkte vi ta taxi till stationen, låsa in väskorna och gå på Solidaritetsmuseet men när vi insåg att taxi från lägenheten i Gdansk till lägenheten i Sopot bara kostade 75 zloty, under 200 kronor, bestämde vi oss för att åka direkt dit.
Sen gick vi på stan en stund igen, besökte stora kyrkan och tog en liten fika.
Sen blev det lite vila!
På kvällen gick vi till en mexikansk restaurang som barnen tyckte var jättebra. De åt först nachos, sedan quesadillas och till dessert beställde Majsan hallonmousse och E Créme Brulee. Vi vuxna nöjde oss med fajitas.
Här sitter vi i taxin:
I Sopot blev det stadspromenad efter att vi lämnat väskorna i lägenheten där vårt rara värdpar Pjotr och Anna höll på att städa.
Efter att ha checkat in ordentligt och betalat Pjotr gick vi ut på lunch och hamnade på en superbra italiensk restaurang vid namn Trattoria Toscana.
Sen gick vi på stan en stund igen, besökte stora kyrkan och tog en liten fika.
Sen blev det lite vila!
På kvällen gick vi till en mexikansk restaurang som barnen tyckte var jättebra. De åt först nachos, sedan quesadillas och till dessert beställde Majsan hallonmousse och E Créme Brulee. Vi vuxna nöjde oss med fajitas.
Födelsedagsmiddag
Vännen A hade ordnat så fint för oss igår kväll med fyrarättersmiddag på en mysig restaurang.
När vi kom till restaurangen överraskade hon med att sjunga en sång om oss allihop, 27 verser.
Sen satt vi där i flera timmar och åt och drack gott och tal och skratt och lite tårar avlöste varandra.
Innan vi gick dit blev hon överöst med "partysmällare".
När vi kom till restaurangen överraskade hon med att sjunga en sång om oss allihop, 27 verser.
Sen satt vi där i flera timmar och åt och drack gott och tal och skratt och lite tårar avlöste varandra.
Kvällen avslutades med barbesök innan vi på småtimmarna fick gå hem och lägga barnen.
Stadsvandring i Gdansk
Så var vi då här, 28 personer som lämnat höstrusket i Sverige för några härliga dagar i Gdansk. Vi är här för att fira vår fina vän A som fyller 50 år.
Hon hade bokat in oss alla på ett superfint lägenhetshotell, alldeles nybyggt.
Vi kom fram vid halv ett på natten så första kvällen bar det iväg mot sängen direkt. Men igår förmiddag mötte vi upp en guide som tog oss med på en tre timmars stadspromenad i strålande sol.
Sedan delade vi upp oss och gick och åt lunch på egen hand. För oss blev det besök på en mysig italiensk restaurang innan vi gick på shoppingtur.
Återbruk!
Jag satt och sorterade barnkläder som skulle lämnas till loppis. Majsans fleecemorgonrock med Hello Kitty var alldeles för liten men också rätt sliten. Den var på vippen att kastas i slänghögen istället men så lade jag den i återbrukshögen. Vips så hade den blivit en väska med matchande mobilfodral.
Min önskan var att INTE köpa något nytt och att ta vara på så mycket som möjligt av morgonrockens befintliga delar. Alltså klippte jag till ett stycke av nederdelen, klippte av den nedersta delen och sydde ihop den "mellersta" med fickorna på, på sidan. Nu blev det ju en öppning i botten så jag tog den avklippta nederdelen och klippte till en lagom bit att utgöra väskans "botten" och sydde på den. Sedan fållade jag överkanten precis ovanför "hällorna" där skärpet suttit. Skärpet behöll jag som det var och satte i hällorna, fastsatt med knappar (som jag hade hemma).
En överbliven bit tyg fick bli ett mobilfodral. I väskan hängde nu en sidenbandsbit som jag sydde fast som en ögla så att man sätta fast mobilfodralen i öglan innan man stänger fodralet - men fodralet är ju också "löst".
Jag kan egentligen inte alls sy och har aldrig i mitt liv varken sytt knapphål eller bytt pressarfot men genom att läsa bruksanvisningen till maskinen och googla lite så klurade jag ut det. Det var ju inte alls svårt - tänk att det skulle ta 41 år!
