Denna dag hade vi planerat sedan länge att vi skulle vandra mellan de sju vallfartskyrkorna - Roms fyra påvliga huvudkyrkor och tre till. Där har människor vandrat sedan medeltiden. På 1600-talet skakades liv i den gamla traditionen igen och fortfarande händer det att pilgrimer vandrar denna sträckning, vanligen på långfredagen. Nu var det inte långfredag, men väl fredagen före Domsöndagen så vi tyckte det passade lite bra ändå...

Vi fuskade dock lite. Riktiga pilgrimer går denna sträckning - drygt två mil - barfota. Det gjorde inte vi. Dessutom såg vi ju Peterskyrkan redan från vårt hotell och åkte buss till kyrka nummer två som ligger utanför murarna. Men strunt samma. Sex kyrkor blev det i alla fall längs vår riktiga vandring!

 

Det hela tog således sin början vid San Sebastiano-kyrkan. Den ligger ute i "katakombområdet", men dessa hoppade vi över denna gång.

 

Sedan passar det ju väldigt bra att vägen mellan de första kyrkorna heter just "Via delle sette chiese" - De sju kyrkornas väg!

 

Pilgrimen framför mig knatade på...

 

Så kom vi till nästa kyrka som verkligen överraskade oss. Detta är San Paulo fuori le mura - Sankt Paulus utanför murarna - som enligt traditionen byggdes på platsen där Paulus begravdes. För några år sedan grävde man fram vad man tror var hans sarkofag, som alltså också finns att beskåda i kyrkan.

Ber om ursäkt för de usla bilderna - för första gången lämnade jag systemkameran hemma och nöjde mig med mobilen och det syns ju, i synnerhet där det var dåligt ljus.

 

 

 

 

 

Paulus stod även utanför kyrkan, som var gigantisk och otroligt imponerande. Ska man se någon kyrka i Rom utöver Peterskyrkan så är det nog den här vi rekommenderar, faktiskt. Fast det finns ju 900 att välja på i stan så det är egentligen omöjligt att peka ut några få...

 

Efter Pauluskyrkan skulle vi äta, eftersom det passade bra tidsmässigt och var ungefär fem kilometer att gå till nästa kyrka. Men ack vad vi bedrog oss - när vi hade gått mer än halvvägs och skulle börja se oss om efter ett lunchställe fanns det inte en restaurang att uppbringa på flera kilometer. I ROM?! Hur är det möjligt?!

 

Det slutade med att vi hade tagit oss ända fram till Roms domkyrka, Lateranbasilikan, San Giovanni in Laterano - alltså helgad åt Johannes Döparen.

 

 

Men SEDAN blev det i alla fall lunch!

 

Så var det dags för Santa Croce in Gerusalemme - heliga korset i Jerusalem, till vilken Helena (Konstantins mamma) ska ha tagit med sig reliker från det heliga landet.

 

 

 

Och Helena.

På väg till dagens näst sista kyrka passerade vi en kyrkogård.

 

Och strax efter kyrkogården låg kyrkan: San Lorenzo.

 

 

 

Det hade hunnit bli mörkt innan vi nådde fram till sista kyrkan, den som också avslutar vandringen på långfredagen. Santa Maria Maggiore.

 

 

Dessvärre var det ganska mörkt inne i kyrkan också, varför bilderna blev som de blev...

 

Efter denna vandring, som blev totalt 1,8 mil, var det skönt att gå hem till hotellet, duscha och sedan gå runt hörnet till en liten genuin italiensk kvarterskrog för en vällagad måltid.