Rom dag 2
Vi hann visst komma hem igen innan jag blev färdigt med bloggandet - det måste betyda att det var en väldigt avkopplande semester!
Den förtjusande Guiglia kom med frukost på sängen varje dag! Bara det gjorde ju resan värd...
Vår andra dag ägnades på Vatikanmuseerna, åtminstone inledningsvis. Nu var det i och för sig inte så mycket folk så här års men det var vi inte helt säkra på i förväg så vi hade förbokat biljetter - något vi verkligen rekommenderar! (Görs här)
Det innebär att man får en voucher mailad till sig som man går med (förbi hela kön som faktiskt fanns där denna dag också, om än inte så lång som mitt under högsäsong) till en särskild kassa för onlinebiljetter, växlar in dem mot "riktiga" och vi fick också ett kvitto på audioguider som vi förbokat samtidigt. Det kan också rekommenderas. Vatikanmuseerna tar minst en dag om man vill se allting (egentligen två...) och går man på en guidad tur (vilket jag ju annars alltid rekommenderar) så måste man ju följa gruppen och guiden hela tiden och snällt finna sig i det som visas. Dessutom gick vi förbi flera guider - de var rätt opersonliga, talade med monoton röst på usel engelska - alltså med så kraftig brytning att det var svårt att fatta vad de sa!
Jag ska väl inte trötta ut er med varenda detalj men här följer några bilder från förmiddagen.
Den kända "kotten"- cortile de la pigna.
Och kotten lite längre ifrån...
Och Arnaldo Pomodoros roterande bronsskulptur.
Sedan följer sal...
...efter sal...
...efter skulptur...
...efter skulptur...
...efter sal...
...efter sal...
Vi gick där i tre timmar och valde att se det vi var mest intresserade av. En smart grej vi gjorde (tyckte vi) var att faktiskt börja med Sixtinska kapellet. Det är lååångt att gå dit, det tog nog nästan en halvtimme bara att trava igenom alla salarna. Men det var väl värt det, för när vi nådde fram var det typ ett 40-tal personer där. Sist jag var i det kapellet var i slutet av 90-talet och sommartid, och då var det så knökafullt att alla stod upptryckta i en stor hög på golvet. Skulle man flytta sig fick man liksom göra det när alla andra gick framåt. Nu var det ju helt folktomt på golvet för de som var där fick gott och väl plats på bänkarna utmed kapellet. Det är strängt fotoförbud där och det respekterades faktiskt av de få som var där - och även av oss. Man vill ju inte skämma ut sig och bli offentligt utskälld av nån italiensk vakt. Sedan började vi helt enkelt om litegrann igen och tittade i lugn och ro på det vi ville se. Det hade nog kanske inte spelat SÅ stor roll just den här tiden på året men kommer man under högsäsong och börjar tidigt på morgonen så kan det vara ett tips - det tar ju en bra stund innan alla andra kommer dit!
Vi gick där i tre timmar och valde att se det vi var mest intresserade av. En smart grej vi gjorde (tyckte vi) var att faktiskt börja med Sixtinska kapellet. Det är lååångt att gå dit, det tog nog nästan en halvtimme bara att trava igenom alla salarna. Men det var väl värt det, för när vi nådde fram var det typ ett 40-tal personer där. Sist jag var i det kapellet var i slutet av 90-talet och sommartid, och då var det så knökafullt att alla stod upptryckta i en stor hög på golvet. Skulle man flytta sig fick man liksom göra det när alla andra gick framåt. Nu var det ju helt folktomt på golvet för de som var där fick gott och väl plats på bänkarna utmed kapellet. Det är strängt fotoförbud där och det respekterades faktiskt av de få som var där - och även av oss. Man vill ju inte skämma ut sig och bli offentligt utskälld av nån italiensk vakt. Sedan började vi helt enkelt om litegrann igen och tittade i lugn och ro på det vi ville se. Det hade nog kanske inte spelat SÅ stor roll just den här tiden på året men kommer man under högsäsong och börjar tidigt på morgonen så kan det vara ett tips - det tar ju en bra stund innan alla andra kommer dit!
Sedan gick vi till vagnkabinettet och tittade på påvens fordon genom århundradena...
Bärstol...
...avlöstes av häst och vagn...
...som avlöstes av bilen.
Det var i denna bil som Johannes Paulus II satt när han sköts av en terrorist 1982. Han överlevde dock, med nöd och näppe och ett par år senare åkte han och besökte förövaren i fängelset för att ge honom förlåtelse.
Guiseppe Momos spiraltrappa.
Efter lunch åkte vi till kyrkan San Pietro in Vincoli (som betyder Sankt Petrus i kedjor). Där skulle nämligen Michelangelos Mose finnas, som jag läst och hört så mycket om. I en av kyrkorna där jag guidar finns en senare Mose uthuggen i trä och även han är behornad, så därför var det lite roligt att leta rätt på Michelangelos version. (För övrigt lär hornen ha sin förklaring i att det blev en felöversättning när Hieronymus översatte Gamla testamentet från hebreiska till latin, men det kan vi ta en annan gång för det är lite komplicerat...det som skulle vara "strålglans" blev istället "behornad" och det blev ju lite tokigt...)
Efter lunch åkte vi till kyrkan San Pietro in Vincoli (som betyder Sankt Petrus i kedjor). Där skulle nämligen Michelangelos Mose finnas, som jag läst och hört så mycket om. I en av kyrkorna där jag guidar finns en senare Mose uthuggen i trä och även han är behornad, så därför var det lite roligt att leta rätt på Michelangelos version. (För övrigt lär hornen ha sin förklaring i att det blev en felöversättning när Hieronymus översatte Gamla testamentet från hebreiska till latin, men det kan vi ta en annan gång för det är lite komplicerat...det som skulle vara "strålglans" blev istället "behornad" och det blev ju lite tokigt...)
Vi hittade honom...
...fast han såg inte så glad ut...
Kedjorna hittade vi också.
Efter besöket hos Mose och kedjorna blev det lite gott att dricka på en uteservering.
Glad men skäggig make.
När vi är i Italien passar maken alltid på att gå och raka sig hos nån barberare - så även i Rom!
Lödder, lödder.
Det var torsdag och därmed kvällsmässa! Så även i Rom alltså - så vi promenerade iväg till Svenska kyrkans kapell, Katarinakapellet, som ligger i Heliga Birgittas hus.
Lite information på väggen där vi gick in.
Så började mässan där ett 30-tal personer deltog. Efteråt fick vi veta att det var en liten tradition att de som ville gick ut och åt en bit mat på en närliggande pizzeria efter kvällsmässan. Det lät ju väldigt trevligt. En stor grupp var konfirmandhjälpledare från Halland och de hade redan ätit men några var vi som slog följe och hade en väldigt trevligt kväll. (Så trevlig att jag glömde ta upp mobilen och fota tillställningen!)
Så började mässan där ett 30-tal personer deltog. Efteråt fick vi veta att det var en liten tradition att de som ville gick ut och åt en bit mat på en närliggande pizzeria efter kvällsmässan. Det lät ju väldigt trevligt. En stor grupp var konfirmandhjälpledare från Halland och de hade redan ätit men några var vi som slog följe och hade en väldigt trevligt kväll. (Så trevlig att jag glömde ta upp mobilen och fota tillställningen!)
Katarinakapellet före mässan.
Från restaurangen hade vi tänkt ta bussen men så insåg vi att det inte var så långt att gå och att prästparet från kyrkan skulle åt samma håll så vi tog sällskap och skildes åt vid Castel Sant´Angelo. Därifrån är det nära till Peterskyrkan som var bra att ta sikte på i natten!
Från restaurangen hade vi tänkt ta bussen men så insåg vi att det inte var så långt att gå och att prästparet från kyrkan skulle åt samma håll så vi tog sällskap och skildes åt vid Castel Sant´Angelo. Därifrån är det nära till Peterskyrkan som var bra att ta sikte på i natten!
Castel Sant´Angelo i kvällsskenet.
Kommentarer
Trackback
