Vi har hål i både öra och öga. En av de sista dagarna på terminen ringde fröken och sa att Lilleman skadat sig på en kvist och fått ett rejält jack - inte så långt men ganska djupt. Han behövde nog sys. Bara att kasta sig i bilen och hämta upp ungen (jag var på väg till ett möte men fick meddela sen ankomst och blödande barn...). Blodet rann och ungen skrek. Inte så mycket av smärta som av det faktum att han hört ordet "sys" nämnas i samma mening som hans namn...

Sköterskan på vårdcentralen fick knappt röra honom och han skakade av frossa och skräck bara hon baddade med en bomullstuss doppad i vatten. Så det blev inga stygn. Det fick bli ett par tejpbitar istället!



Jag var mest lättad över att det träffade en centimeter ifrån ögat. Som sköterskan sa "Ja, det var nära ögat".

Betydligt mer frivilligt var nästa hål. Lagom till skolavslutningen hade Majsan - efter fyra års övertalning - äntligen blivit lovad att få ta hål i öronen. Hon planerade färgen på örhängena i veckor innan det skulle ske. Samma som skolavslutningsklänningen från Italien: rosa! Så nu är hon hålad och klar!