Ja, sonen fyllde ju år i juli men då är det meningslöst att ha kalas, för då är ingen hemma. Inte ens vi själva, vanligtvis!

Så igår eftermiddag var det dags. Vi slog till på en fredagseftermiddag för första gången och det visade sig vara bra för alla i klassen utom en kom - och den familjens barn går aldrig på kalas så egentligen var det ju full uppslutning! Jubilaren tog emot och öppnade fina presenter. Så var det lekar och flaggbomber i trädgården (kaninerna fick bekänna färg - nio ungar var i hagen samtidigt och klappade dem!). Det var superfint väder för en gångs skull så det hade nästan varit straffbart att inte vara ute.

Tårta och saft stod förstås på programmet och så skattjakt med ledtrådar som så småningom ledde fram till godisgömman.

Det var Gormiti-tema, enligt sonens önskemål, så dukning, godispåsar och tårta fick gå i den linjen...

Nu är det verkligen höst. Det blåser och regnar och blir liksom aldrig riktigt ljust ute. Halt har det blivit också efter allt regnande. Det märkte inte minst vår Lilleman i måndags när han halkade på några löv på skolgården, ramlade och slog huvudet i en sten. Samtalet från skolan till min mobil löd "Han har ramlat och slagit i huvudet i en sten och svimmat av, så vi väntar på ambulansen". Hoppsan! Jag brukar vara ganska cool, men när man hör orden "svimmat av" och "ambulans" i samma mening så är man ju inte så cool längre. Jag kastade mig ut genom dörren och körde alldeles för fort ner till skolan. Då hade han dock vaknat till och ambulansen hade meddelat att det gick fortare om vi själva körde honom till vårdcentralen som ju ligger några hundra meter från skolan.

Men väl hos läkaren var Lilleman hur pigg som helst. Alla värden var normala och reaktionerna också. Sedan kunde han inte för sitt liv begripa varför han måste hålla sig i stillhet i två dagar!

Nu är han tillbaka i skolan och såvitt vi vet så mår han bra. Ju längre tiden går utan huvudvärk och illamående, desto mer kan vi väl slappna av.

Idag bjöd vi som reste till Israel i våras in övriga församlingsbor till en eftermiddag i Jesu fotspår, där man fick besöka de platser som vi besökte på vår resa. Första stationen var i Nasaret, där deltagarna mötte Maria och ängeln.



Nästa station var Herdarnas äng, där man fick korv och bröd vid elden (ja, herdarna hade visst utökat sin verksamhet genom att öppna korvmoj!). Tyvärr finns inte bilder på allt för själv stod jag på en egen station och maken blev tydligen så till sig av alla aktiviteter att han glömde fota det mesta!

Tredje stationen var stallet, där en mycket förvånad värdshusvärd stod och berättade om ett par som fått en liten bebis och om vise män från Österland som varit på besök. Han kunde dock inte begripa vart den lilla familjen tagit vägen - de hade försvunnit så hastigt att det nästan verkade som att de hade flytt från något...



Så hamnade man på bröllopsfest i Kana - där Jesus hade varit och gjort vattnet till vin! Det fanns mängder kvar av både vin och godsaker som nötter och frukt så deltagarna bjöds att smaka!

Rätt som det var dök Sackaios också upp i handlingen! Han satt i ett träd (ja, det var Lilleman som mycket stolt och berömvärt spelade denna roll) och ropade till alla förbipasserande att han satt och väntade på Jesus.



Det blev också ett besök i "Jesu skola" där man fick i uppgift att rita det hemliga tecknet i sanden.

Nästa station var stranden vid Gennesarets sjö och där bad jag deltagarna om hjälp att para ihop rätt bibelrubrik med rätt berättelse, symboliserad av sju olika saker som låg på marken.

Därefter var det båtrace på Gennesarets sjö!



Sista stationen var Jerusalem och dit fick alla barn rida in på åsnor. Riktiga! Det hade ju varit väldigt kul att ha en bild på det...men det bidde visst ingen!

Så blev det fika i Prästgården med bildspel från den "riktiga" resan och sedan var det aftonbön i kyrkan. Slut för idag, tack för idag!

Idag har vi varit runt och besökt alla tänkbara besöksmål inför de nya bussturerna. Dagen bjöd på flera positiva överraskningar. Det kommer att bli jättefina bussturer med massor av historia, kultur, spännande berättelser och livsöden, god mat och gott fika, trevliga gårdsbutiker och intressanta människor.

När maken var i Turkiet förra veckan hade dottern en beställning. Hon ville väldigt gärna ha en klänning från Turkiet. Maken kom hem med denna tunika som dottern älskade från första stund. Som synes tycker hon också att det är väldigt roligt att bli fotograferad när hon visar kläder...

Upptäckte att jag hade bilderna från Majsans lägerskola kvar i kameran! Klassen åkte till Ekehagens forntidsby och spenderade ett dygn som stenåldersmänniskor. På programmet stod bland annat matlagning (i kokgrop och över eld), tillverkning av skinnpåsar och flintapilar och inte minst övernattning i hydda, vid en öppen eld!