Jag har varit i himlen några dagar. Det känns nästan så. Torsdag-söndag spenderades på Berget i Rättvik med retreat. Det borde varje människa unna sig i alla fall en gång om året. Så totalt välgörande för själen! Det går inte att jämföra med något annat.

Jag har varit på några olika retreatgårdar men till Berget åker ett gäng från församlingen varje höst tillsammans med vår kyrkoherde som leder retreaten (som givetvis är öppen även för andra att anmäla sig till, den ingår i det ordinarie retreatprogrammet).

Tänk er själva: varje morgon väcks man av en fin liten människa som går i korridoren och sjunger med klockren änglalik stämma och pinglar med en liten kamelklocka. Sedan är det morgonmässa och direkt efter den står frukostbuffén uppdukad. På dagsprogrammet står ett par korta meditationspass, ett undervisningspass och så tidebönerna. Däremellan såsar man omkring i raggsockor, mysbrallor och lusekofta (eller vad man nu tycker är bekvämt) och promenerar i skogen, läser böcker, sover middag, slår sig ner i brasrummet, stickar eller målar om man gillar det och så vidare. Allt under total tystnad. Från torsdag till söndag. Inte ett ljud - bara stundtals lite lugn musik från cd-spelaren i brasrummet. Och på bestämda tider dukas vällagad jättegod mat upp. Man kan ha det sämre!

Sedan får man en brutal chock när man återvänder till vardagen - men det är smällar man får ta. Nu ska jag boka in nästa retreathelg. Det blir någon gång i vår. Kanske på Bjärka-Säby.