En härlig dag har det varit. Fiollektionen blev inställd - ja, det var ju inte så härligt, i synnerhet inte för fröken som låg hemma i influensa! Men för egen del fick jag plötsligt en hel extra timme! Jag bestämde mig för att jobba på med lite grejer som låg och pockade på uppmärksamhet och sedan faktiskt få ändan ur vagnen och göra något åt mina högskolestudier. Den ena kursens inloggning fick jag fortfarande inte att fungera men fotokursen reggade jag mig på och läste igenom en massa information och kollade på en 1,5 timmas föreläsning. Ännu gladare blev jag när jag upptäckte att den fotolärare som jag hade på en kurs som ena stiftet ordnade häromåret och som var superbra var huvudlärare!!! Me like!!!

Efter lite mer jobb bar det iväg till skolan för att hämta barn. När vi kom hem var det inte lika kul. Jag gick ut för att ge kaninen nytt vatten - det fryser ju hela tiden så man får fixa med det. Då var kaninen borta! Fanns inte i buren. Skickade ut Majsan för att kolla - hon har bra hand med kaninen och Hassel gillar henne. Hon kom tillbaka in och sa att han verkligen VAR spårlöst försvunnen. Så vi gick ut och letade igenom hela bostadsområdet. Delade upp oss på tre och gick åt varsitt håll. Efter en timme gav jag upp. Efter ytterligare en timme gjorde barnen detsamma. Då kom maken hem - med en tidigare buss än planerat, orolig. Han letade också. Ingen kaninis. Sorg i huset.

Men det var bara att bita ihop, packa ihop block och kamera och åka på ett jobb. På vägen dit ringde maken: kaninen var hemma. Han hade letat sig hem och satt precis utanför vår häck när en granne gick förbi. Hon tog upp honom, satte honom i hagen med buren och ringde på i huset för att meddela att den förlorade sonen var hemma igen. Vilken lycka!

Själv hörde jag en präst från utlandskyrkan berätta om New York och Washington. Många bekanta bilder fick jag se på vita duken! Ett uppskattat besök som lockade massor av folk! Kul!