Då var det dags igen. Fast det här inledande tramset med Marie och Rickard vet jag inte riktigt... Kan de inte gå direkt på tävlingen?

Men efter introt blev det bättre. Maries parodi på sig själv när hon skulle presentera kvällens programledare var ju faktiskt rätt kul.

Nu kommer Christer Sjögren! Ja, jag säger då det...

1. Brolle: "7 days and 7 nights"
Men är det inte oerhört töntigt att klä ut sig till 50-talsnisse år ut och år in? Det kan väl vara kul ett tag men den här Kjell Brolle från Norrland har ju aldrig gjort annat. Mossigt. Den här kunde väl Christer Sjögren ha tävlat med istället för att vara med i nån fånig inledning. Hade passat bättre... Men röster lär han säkert få. En massa dumma fruntimmer som ringer och dreglar.

2. Loreen: My heart is refusing me
Loreen hade inte behövt klä sig i röd spaghetti. Hon sticker ut ändå! Lite mystiskt framträdande, lite mystisk låt. Men bra. Och hon sjunger skiten ur startfältet. Kanske lite för speciell för att få många röster, men det vore roligt om det gick bra för den här låten.

3. Babsan: Ge mig en spanjor
Nämen nu hamnade hela Sverige på Pride-festival! Vad i jösse namn är detta? Och vad har dansarna på sig? Färgglatt kanske, men knappast något vi kan skicka vidare.

4. Elisabeth Andreassen: Vaken i en dröm
Här kommer Fru Schlagerveteran. Vackert och pampigt. Snygg klänning. Men det känns inte riktigt modernt va? Men gamla Bettan gör bra ifrån sig. Och Carolafläkten får jobba lite i år också. Kan gå långt.

5. Sanna Nielsen: I´m in love
Här kommer nästa veteran. Och här snackar vi slagdänga. Snyggt och glammigt! Det här måste räcka långt. Annars är något väldigt fel.

6. The Moniker: "Oh my God"
The Moniker?? Vad är det för fel på namnet Daniel? Jag har aldrig fattat varför soloartister ska låta som en hel grupp. "Men hur ser han ut?" utbrister åttaåringen när karln börjar sjunga. Och det kan man ju fråga sig. Tysk ompa-bompa blir det av det hela. Promenerandes på ett löpband i gul regnkappa. Mixar man Di Leva med Jonas Gardell så får man, ja, just det: The Moniker. Eller Daniel. Eller vad han heter...

7. Anniela: Elektrisk
Dom här kläderna har vi sett förut. Nu vet jag! Det här hade Lena Philipsson på sig på 80-talet. Fast hon hade gul jacka till sina svarta ski-pants om jag minns rätt. Anniela, vem hon nu är, sjunger inte något vidare värst bra. Andfådd är hon också. Nervös eller? Det är väldigt mycket 80-tal över alltihop. Snart dyker väl Jan Guillou upp som Dracula igen...

8. Christian Walz: Like suicide
Nu blandar vi Toto med Chicago. Och det är ju inte en felaktig mix. Egentligen är det nog ganska slätstruket men i detta bleka startfält blir det riktigt bra. Christian når inte riktigt ända fram sångmässigt, rösten håller inte. Men jämfört med resten så gör det nog inget. Och att släpa in en halv stråkorkester på scenen är ju alltid trevligt.