Vi bestämde oss för att inleda novemberlovet med en överraskning. Klockan ett i fredags hämtade vi barnen vid skolan - de var intet ont anande. Men vi åkte inte hem, utan begav oss till hemlig ort. De fattade inget förrän vi åkte in i Örebro och Majsan läste på skyltarna var vi var! Så trodde de att vi skulle åka till hotellet men istället parkerade vi utanför Lek- och bushuset. Lilleman kunde inte tro att vi skulle in där. Till och med när vi gick ur bilen på parkeringen sa han "KAN vi gå in här, SNÄLLA". (Bilderna är fotade med mobilen, därav den usla kvaliten)



Sen lektes det några timmar.



Så checkade vi in på Plaza hotell, där vi fick ett jättestort familjerum. Middagen intogs på Grekiska Kolgrillsbaren. Jättegott! Alla gillar grekiskt i familjen!

Redan på fredagkvällen hade barnen kollat in godisaffären tvärs över gatan. Den hade 400 sorters lösgodis! Gissa om de planerade för lördagens godisinköp.



Så dagen därpå stod vi utanför och väntade på att klockan skulle bli tio. Vilket den blev. Och mer därtill. Affären var helstängd. Så det fick bli godisinköp på ett annat ställe.

Efter lunch gick vi på slottet på guidad visning. Berta var inte så intresserad innan men Lilleman älskar ju allt som har med gamla slott och kanoner och spöken och riddare att göra, så han ville absolut dit. Och hans mamma också...(det är ju pinsamt att jag bott fem år i Örebro och aldrig har varit inne på slottet!)  Men det var en riktig höjdpunkt för hela familjen. Ungarna råkade i och för sig bli inlåsta i en fängelsehåla...



Sedan bar det iväg till Gustavsvik. Barnen tyckte det var kanon men egentligen tyckte vi att de var lite för "mittemellan". För stora för babybassängerna och för små för det mesta annat. Fast jag skickade ut Majsan för något som hette Vildforsen och åkte själv efter. Som TUR var. För halvvägs ner blev hon nerdragen av strömmarna och suget och hade inte en chans att komma upp. Jag fick slita upp henne. Usch...fast hon är ju helt orädd och sa "Ojdå mamma, där höll jag på att drunkna, du". Vi klev av på mitten vid en avsats. Lite senare såg vi att det stod "12-årsgräns" på skyltarna. Hujedamej! Men vi testade en del annat - och överlevde det också.

Middagen skulle blivit tapas men det var fullsatt på Indigo, fast vi var tidiga. Tydligen kan man inte boka bord där. Så det fick bli asiatiskt på Shanghai istället och det var ju inte fel det heller.

Söndagförmiddagen fick avsluta helgen i Örebro - med mässa i Olaus Petri-kyrkan.



En härlig helg hade vi! Jag känner en hel del folk i och omkring Örebro men inte en enda hann vi hälsa på. Men det var ju inte riktigt meningen med vår "bad- och bushelg" heller. Det får bli en annan gång...

Nu har jag landat i verkligheten igen, efter två dagar på spa vid havet. Så härligt vi hade det, alla vi som var med! Det var skönt att få skratta lite.

Nu börjar det bli mörkt. Och kallt. Men inte tillräckligt kallt för vinterkläder. Barnen gnällde i morse och ville ha fram overallerna. Men om de har overaller när det är fem grader varmt, vad ska de då ha på sig när det är 20 grader kallt?

Jag borde kolla igenom vinterkläder, alla vantar och mössor. Och märka kläder. Usch...det är mycket jag borde göra.

Det är familjegudstjänst på Tacksägelsedagen. Efter gudstjänsten får alla gå fram och ta med sig något hem av allt bröd, kakor, marmelad, saft, blombuketter och annat som burits fram. Som ersättning får man lägga en peng i kollektkorgen. Prästen C talar om att pengarna sedan ska delas så att hälften ska gå till Voi i Kenya och hälften ska gå till kyrkans prydande, och tillägger skämtsamt att de till exempel kan användas till nya prästkläder eftersom röcklinet fått besök av möss så att det är små hål i axeln på hans vita klädnad!

Barnen förser sig - Lilleman med chokladbollar och Majsan med kladdkaka. Och betalar för sig.

På vägen hem förklarar Majsan för sin lillebror:
- Du förstår, hälften av pengarna ska gå till Voi. Och hälften ska gå till C. Så att han kan köpa sig en ny klänning.

En stunds tystnad. Sedan:

- Mamma, varför måste vi betala för C:s klänning? Kan inte han köpa sina klänningar för sina egna pengar?

Församlingen spelar in en dop-cd! Det är ju jätteroligt! Vi fick cd:n "Tryggare kan ingen vara" både när Majsan och när Lilleman döptes. En cd med barnpsalmer och "Jesussånger" som barnen säger. Vi har alltså två. Det är tur, för de är nästan sönderspelade. Och anledningen till att båda barnen kunde alla verserna på just "Tryggare kan ingen vara" innan de fyllde tre... Plus en massa andra fina sånger.

Men nu har församlingen bestämt sig för att spela in en EGEN dop-cd. Och det är barnen i församlingen som ska sjunga i den. I går var det övning i kyrkan. Våra barn tog detta på allvar. Cd = popstjärna. Tydligen! För Majsan tog på sig tights, benvärmare och skinnjacka. Och Lilleman tog på sig solglasögon! Men fint sjöng de, alla söta barnen!

Det är full fart hela tiden! I helgen har jag påbörjat min utbildning till att bli auktoriserad guide. Det var fullt program fredag eftermiddag/kväll och hela lördagen. Idag har vi varit på mässa med efterföljande fika, inhandlat nya köksmöbler, mamma och jag hann med ett snabbmöte med Lydia och nu ikväll åkte jag och visade mig en stund i spelmanslaget med nyckelharpan. Jag har ju inte varit där sedan i våras!!

Veckan bjuder på nätverksträff i Tidaholm, förhoppningsvis en föreläsning, fortsättning på guidekursen och lite annat smått och gott. Det är ju kul när det händer lite...

Nu har vi besök från Kenya. Lydia och Samuel har kommit hela vägen från Voi! De far omkring i hela kommunen och har ett späckat program! Barnen har haft besök av Lydia i skolan, som hann träffa alla elever. Oj, vad frågor de hade till henne.

En kväll hade hon tid att komma hem till oss och äta middag, vilket vi var jätteglada för.