Det är söndag och det är gudstjänst. Idag ska vi åka till Mgeno. Det är en plats som ligger långt bortom ära och redlighet, en timmes resa rakt ut i den afrikanska bushen. Först 25 minuter på "riksettan" till Tanzania, en väg som mest består av hål. Andrew kör mer på vägrenen än på själva vägen. Sedan viker han av till vänster, rakt ut mellan buskarna och träden. Vi åker på vägar som inte finns, genom ojämnheter och stora pölar. Till slut är vi framme.

Mgeno är också en plats som betyder lite extra för mig. Förra gången jag var här blev jag vän med Serah, som startat en förskola här helt ideellt. Hennes engagemang berörde mig så starkt att jag åkte hem och berättade om henne för mamma - som i sin tur tog upp förskolan som förslag på välgörenhetsengagemang i sin loge. De andra damerna nappade på förslaget och sedan ett år tillbaka stöttar de verksamheten ekonomiskt varje månad. Pengarna räcker till att ge Serah en liten frivilligersättning (hon är ju oavlönad) samt till lunch åt barnen. Därför är också mamma förväntansfull den här morgonen. Serah bor alldeles intill kyrkan och säkerligen kommer hon att vara där!

Det är hon också. Knappt hinner vi ur bussen förrän Serah kommer och kramar om mig och pussar mig på kinderna. Jag presenterar henne för mamma och kan knappt förstå att jag får träffa min vän igen.

Gudstjänsten är som vanligt full av liv. Kyrkan är en fyrkantig hydda, numera med riktiga kyrkbänkar efter insamlingar därhemma. Den är väl lagom för sisådär 30 personer men idag har 108 klämt sig in, däribland många barn. Vi sjunger med i psalmerna och läser med i texterna efter bästa förmåga. Som brukligt är får vi också ställa oss upp och presentera oss. När jag står där känner jag igen flera av ansiktena och många av dem nickar också igenkännande mot mig. Det är en speciell och härlig känsla. Så långt hemifrån och ändå är jag bland vänner!

Efter gudstjänsten bjuds vi på bönor och ris. Inga bestick - vi får ta seden dit vi kommer och äta med händerna. Det går åt ganska mycket handsprit när svenskar är på besök i detta land...

It´s Sunday and time for church. This time we will visit Mgeno, a village an hour drive right out in the bush! It´s a very special place for me. Last time I was here I met a new friend, Serah, who had just started a nursery school here volunteerely. Since then, my mother and a group of friends in an association are supporting the nursery school. It´s so great to meet Serah again and to introduce her to my mother, who of course is very happy to finally meet her! After the service we eat rice and beans - with our hands!


Serah sjöng och klappade händer både i och utanför kyrkan!


Kyrkan där vi trängde ihop oss med ett hundratal andra.


Söndagsskolebarnen medverkade med sång.


Vi sjöng och läste med så gott vi kunde.


Till efterrätt bjöd vi alla på klubba - vilket gick hem hos både barn och vuxna.

Efter lunchen blir mamma och jag hembjudna till Serah och hennes dotter Charity som är tillfälligt hemma i väntan på att internatskolan ska börja igen. Serah och familjen har flyttat sedan jag var här förra gången, men bor fortfarande bara ett stenkast från kyrkan. Det förra huset ser vi inte, förmodligen har det rasat ihop. Maken träffar hon inte så ofta längre, han har fått arbete som vakt på "Farmen" och det innebär 24-timmars tjänstgöring vilket gör att han som regel bor i det lilla övernattningsrummet på Farmen. Men Serah berättar att hon och hennes man är glada och tacksamma över att han fått ett avlönat arbete så att de får lite pengar förutom hennes volontärersättning.

Vi frågar om det går bra att vi kommer och besöker förskolan som Serah driver påföljande dag och hon säger att vi är mer än välkomna. Så pekar hon mot den enda möbeln i hyddan: en 120-säng där hon, de båda hemmavarande döttrarna och ibland också maken sover. "Ni kan sova här", säger hon glatt. "Vi kan ha en sleep-over. Det blir kul". Och så skrattar hon. Så visar hon oss några "rum" med väggar utan tak utanför den runda hyddan. Mittenrummet är hennes kök. Där står en jiko och några bunkar. I rummet närmast hyddan är det tomt. "Här byggde jag gästrum ifall ni skulle komma" säger hon och gapskrattar. Hon har humor. I nästa mening berättar hon att två kvällar tidigare var elefanterna framme precis utanför hyddan och trampade ner och förstörde hennes grödor. Vi ryser och förklarar skämtsamt att vi nog får ta den där sleep-overn en annan gång. Innan vi lämnar henne överlämnar hon en duk som hon virkat till mamma. Hon vill att vi ber tillsammans och sedan promenerar vi tillbaka till de andra som är kvar utanför kyrkan och börjar göra sig redo för återfärd till Voi.

After lunch my mother and I are invited to Serah´s house. She lives in a small mud hut with two daughters (the other two are adults and have left home) and her husband, who now works as a watchman at the "Farm", 24-7! She tells us that the elephants have been just outside her home and destroyed her crops.


Serah och Charity bjuder in oss i hyddan.

Väl "hemma" i Voi igen får vi följa med Lydia hem. Det är roligt att se hennes vackra hem. Hon lever riktigt modernt, jämfört med många andra, men jämfört med svenska förhållanden är det förstås enkelt. Hon och Flora bor i ett rum i en länga med åtta "lägenheter". Köket som inryms i ena hörnet av rummet består av en jiko och lite husgeråd. Men de har en fin säng och en soffgrupp med soffbord. Till och med en tv finns i rummet. Lydia berättar att de åtta hushållen har två toaletter och en dusch i ett gemensamhetsutrymme och att de delar på elräkningen. Det är underbart att se att det går bra för Lydia. När hon var 20 år dog hennes mamma och hon fick avbryta sina studier för att ta hand om sin halvårsgamla lillasyster Flora. Svårt deprimerad tog hon sig genom den svåra tiden mycket tack vare bön, har hon berättat för mig. Och så vände det. Flora är nu ett av barnen i programmet och Lydia själv har genomgått en treårig högskoleutbildning inom personalsektorn på två och ett halvt år! Nu är hon föreståndare och koordinator på Bogesunds house och en verklig tillgång. Hon berättar för oss alla hur tacksam hon är över vad hon har nått och tänker inte släppa iväg oss innan hon fått bjuda på en läsk. Efter ett mycket glädjande besök promenerar vi så tillbaka till Bogesunds house där nu även Flora har dykt upp.

Back in Voi we are invited for a soda to Lydia´s beautiful home. It´s a true pleasure to see how well she is doing and how nice everything looks.


Britt och Jan-Åke på besök hos Lydia.


Lydias ljuvliga granntös tittade ut precis när vi promenerade förbi.


Båda systrarna - när vi kom tillbaka till Bogesunds house med Lydia var även Flora där.