Kenya dag 10 / day 10

Så har den dag kommit som mamma och jag kanske sett fram emot allra mest. Vi ger oss iväg tillsammans med Mary och Andrew som kör oss tillbaka hela den besvärliga vägen till Mgeno. Där väntar Serah och 13 ljuvliga ungar. Vi har med oss vattenfärger, hopprep, pärlplattor, ritpapper, pennor, kritor, domino- och lottospel och  annat skojigt. Nu ska vi ha lektion! Det är verkligen riktigt, riktigt roligt. En del aktivititeter behärskar barnen, annat är helt nytt för dem. Vattenfärger till exempel. De har ingen aning om vad de ska göra med färgen, vattnet och penseln. Men så snart jag visat får de kläm på det och sedan målar de för glatta livet och visar upp sina konstverk. Tänk vad våra svenska barn är bortskämda med allting! Serah hittar genast andra pedagogiska användningsområden för allt möjligt. Pärlorna till pärlplattorna är jättebra när man ska lära sig färger och att gruppera färger, konstaterar hon. Och Dominobrickorna är användbara för att lära sig att räkna och att addera.
Vi blir kvar hela förmiddagen och leker med barnen.

Today Andrew drives my mother, Mary and me back to Mgeno and the nursery school there. We bring all kinds of things for the children and stay there until noon, showing the children how to do with the new material.

Lots of stuff
Många grejer blev det.

Bubbles
Vi hade med oss 22 burkar såpbubblor och det var vi glada för, för oj vad roligt barnen (och de vuxna) hade.

How does this work?
Och hur ska man göra med det här då?

Pearls
Pärlplattor var något nytt!

Watercolors
Vattenfärger var roligt när man väl fått kläm på det.

Two cuties
Villiga fotomodeller fanns det gott om.

Little boy
Sötplutt!

Alfons
Vi hade med oss en Alfonsdocka som blev favorit bland barnen och fick jobb som deras maskot. Första dagen blev det bestämt att Prudence skulle ansvara för Alfons Åbergs väl och ve.

Movietime
Att bli filmad var kul men ännu roligare blev det när det gick upp för barnen att man kunde se sig själv på film.

Vi har med oss en personlig gåva till Serah och för pengar som vänner i Dalum skickat med köper vi också rejält med ris, majsmjöl, te, salt och socker, tvålar, kex och en påse kolor. Säcken med torrvaror är tung och jag släpar den från bussen. "Jag tar den" säger Serah och gör som afrikanska kvinnor helt enkelt gör: hon slänger upp säcken på huvudet och travar iväg.

We have brought food for Serah and her family and it´s heavy. But Serah takes the bag, puts in on her head and starts walking.

Serah carrying the food
Så tar vi säcken på huvudet och går...

"Vill ni träffa mina föräldrar?" säger Serah plötsligt och drar med oss dit några kvinnor befinner sig en bit från kyrkan/förskolan. Det visar sig att hon inte pratar om sina egna föräldrar utan förstås menar förskolebarnens. Några män ser vi inte till men ett antal kvinnor, flera av dem med barn i sjalar på ryggen, är i full färd med att tillverka tegelstenar. Vi får en lektion i hur detta går till och får också gå med till "lagret" (en hög stenar under några skynken) och vattenhålet. Det visar sig att kvinnorna ska bygga en förskolebyggnad. Som det är nu är förskolan inrymd i kyrkan och det skapar mycket extrajobb eftersom Serah i princip "bygger om" kyrkan varje söndagseftermiddag och får återställa den till nästa gudstjänst. Dessutom, påpekar Mary, så är ju kyrkan en helig byggnad och bör användas just som kyrka. Några resurser till skolbyggnad har de inte. Men stenarna gör de själva och sedan kan de börja bygga. Mamma och jag bestämmer oss på stående fot att åka raka vägen hem till Sverige och samla in pengar till plåttak och till skolmöbler.

Serah takes us to meet "her parents" who turn out to be the children´s parents. They are making bricks to build a school house, instead of having the nursery school in the church.

Making bricks
Nu vet vi hur man gör tegelstenar.

Efter en härlig förmiddag åker vi tillbaka till lunchen på Bogesunds house. Vi tittar in på förskolan där en stund och åker sedan till Farmen för att plantera träd. Vi får välja mellan papaya och avokado. Dessutom har Manase fått tag på ett fruktträd som heter tomoko. Jag väljer avokado och mamma papaya. När vi ska hit och skörda är det ju kul att ha ett av varje, konstaterar vi käckt!

När alla planterat varsitt träd kommer plötsligt en taxi inrullande på farmen. I framsätet ser vi Mary och i baksätet sitter Lydia, liksom upptryckt i taket. Vad i allsin dar påstår nu? Jo, våra vänner har bestämt sig för att överraska med fika. Men på Farmen finns ingenting, det är bara en stor tomt och ett litet tegelhus med ett förrådsrum och ett litet övernattningsrum för vakten. Så vad gör de då? Jo, de beställer en taxi, fäller ner sätena och lastar in sig själva, två bord och tio stolar. Samt te, kaffe och te med mjölk och ett antal kakor och kex. Så sitter vi där, hänförda, under det enda träd som finns och skänker skugga. Det är som taget ur "Mitt Afrika". Det här är en högtidsstund som vi inser att vi kommer att minnas och prata om länge.

After the trip to Mgeno we have lunch at Bogesund´s house. In the afternoon we go to the Farm to plant our own trees - I choose avocado and my mother a papaya. When we have all finished, a taxi arrives. Mary and Lydia come out with "fika", tea, coffee, cookies and biscuits - and they also bring two tables and ten chairs. It´s amazing to sit there under a shadowing tree. Just like a picture from "Out of Africa". This is a highlight moment that we will remember and talk about for a long time.

Britt planting avocado
Britt planterar sitt avokadoträd.

My avocadotree
Mitt lilla avokadoträd. Jag vet, det ser kanske inte mycket ut för världen men vänta ni bara, om tre år så...

Who is coming now
Vad ska hända nu?

Fika at the farm
Mitt Afrika.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0