Livet går sin gilla gång. Sjuka barn, kallare väder, mycket att göra. Ja, ungefär som alla höstar, helt enkelt.

Förra veckan var vi hos doktorn med dottern i två timmar. Det blev så mycket besvärliga provtagningar att jag ringde till skolan och meddelade att vi åkte hem och vilade - eller dottern vilade. Själv har jag ju vissa möjligheter att jobba hemifrån ibland.

I tisdags gick hon till skolan. Men precis när jag skulle kliva på bussen för en guidad tur med ett gäng från Falkenberg så ringde fröken och sa att tösen var sjuk. Bara att jaga tag i maken som satt i sammanträde. Han fick lämna mötet och hämta henne. Så var vi hemma på onsdagen men på torsdagen var hon pigg igen.

Så kom vi hem i fredags eftermiddag och dottern skulle på kalas. Hon gick och vilade en stund, somnade och vaknade 40 minuter före kalaset med 38,4. Bara att ringa återbud.

I lördags skulle hela familjen till Åh på församlingsläger. Men dottern hade fortfarande över 38 graders feber och även om både maken och jag hade uppgifter på lägret så fick maken stanna hemma. Morgonbönen kunde någon annan ta men det var svårare att göra sig av med barnledarskapet. Alltså fick jag, sonen, en väska och två papperskassar barnmaterial kliva på bussen. 105 personer var vi som gav oss iväg till en härlig helg. Dottern var förtvivlad såklart, hon hade sett fram emot lägret i flera veckor.