Så här års är det vackert. Tid att njuta. Underbart i naturen. Den skira grönskan, de blommande ängarna...

Och vad gör landets småbarnsföräldrar? Stressar och flänger som skållade troll från den ena avslutningen till nästa. Hur hysteriskt är det egentligen? Igår solokonsert på Musikskolan. I morse uppe med tuppen och övade lite fiol med dottern som skulle på turné till fyra skolor! (Hon tyckte förstås det var jättespännande att få ledigt från skolan och följa med fiolfröken och några andra barn på turné) Körde dotter, fiol och bilkudde till skolan, hämtade kollegan, släppte av sonen på dagis på vägen till jobbet, gav kollegan bilnycklarna och guidade en pensionärsresa med folk från två av församlingarna. Blev hämtad av kollegan som kom i min bil på två hjul genom skogen till sista besöksmålet - försenad och kvarhållen som hon blivit av några församlingsbor! - och insåg att jag inte skulle hinna till dagis innan de stängde. Stackars fröknarna skulle direkt till kyrkan för avslutning så en av dem fick slänga Lilleman i sin bil och vi stämde träff vid järnhandeln. Av med ungen och in med honom i nästa bil, till fritids och hämtade dottern, släppte av kollegan (hon hoppade nästan av i farten medan jag saktade in...) Hem och tog fram rena kläder till barnen, tvättade av dem, beordrade dem att byta om och sprang ett varv i trädgården för att få ihop två blombuketter som barnen skulle ha med sig. Landade i kyrkbänken några minuter innan barnen tågade in med sina blombuketter. Fick en macka och lite kaffe i prästgården innan det var dags för utelekar och popcornraket. Stoppade barnen i säng halv nio och satte igång att jobba med firman. På fredag ska tentan vara inskickad till universitetet. Men det blir väl en natt i morgon också...