Jag "reggade" på Facebook för ett par år sedan eller nåt, tror jag. Då var det inte så kul för det var inte så många där... Så jag släppte det där ganska snart. Men så för en tid sedan började jag gå in igen. Och nu har det hänt grejer! Till exempel har massor av folk från min gamla "high school" i USA registrerat sig. Så jag har fått kontakt med vänner därborta som jag inte hört något ifrån på snart 18 år (hjälp, är det så länge sedan graduation...) Halva mitt liv har förflutit sedan dess.

Igår dök min amerikanska syster S plötsligt upp! Det var ett par år sedan jag hade kontakt med familjen därborta och S berättade att brorsonen blivit pappa. Va??? Lille R som var fem år när jag kom dit! Pappa?! Jojo, en liten pojke hade det blivit i julas. Och hur gammal är jag då, kan man fråga sig. Vågar inte räkna efter.

Idag fick jag indirekt kontakt med min gamla favoritmusiklärare, via hennes dotter. Visade sig att hon flyttat till Colorado och undervisar i musik på universitetet så henne hade jag ju ALDRIG hittat annars. Jag skickade bloggadressen och amerikanerna har ju ingen större nytta av den, men läraren är faktiskt norska så hon kanske hittar hit.  (Hej hej Mrs H!!)

Det är lite häftigt med Facebook ändå. Och i såna här sammanhang tjänar väl påhittet sitt syfte! Snart får jag väl börja blogga på engelska...