När jag gick på lekis, alltså var lika gammal som dottern är nu, tänkte jag att jag måste byta namn som vuxen. Inte kan man heta Anna när man är en vuxen tant, det gör ju inga vuxna - så resonerade jag. Vuxna kvinnor hette minsann Birgitta, Ingrid, Britt-Marie, Ulla och sånt. Absolut inte Anna. Jag kände inte nån mamma som hette det. (Inte fattade jag att alla små Annor skulle växa upp och bli vuxna samtidigt...)

Nu har tösabiten precis samma funderingar. Idag när vi åkte hem från fiollektionen sa hon plötsligt:
- Mamma, tänk att små barn kan heta Anna och Thomas. Vad tokigt! Med såna vuxennamn på små barn! Det är ju lika knasigt som om vuxna skulle heta Klara och Elin.

Nu finns det väl i och för sig både små Annor och Thomasar likaväl som det finns vuxna Klaror och Elinor, men det var så lustigt att hon hade precis samma fundering, vid precis samma ålder!