Det är något visst med första advent. Dels för kyrkobesöket förstås, men också för vår egen "ankomst" i familjen. Vi missade gudstjänsten för sex år sedan - då föddes nämligen vårt adventsbarn. Vi kom in på natten och då hade personalen precis tänt alla ljusstakarna. På 45 minuter kom fyra par in på förlossningen, berättade barnmorskan. Och ja, advent betyder ju ankomst så kanske kände sig de små barnen kallade att komma ut just då.

Vi firade vår lilltös idag med farmor och farfar och mormor och morfar på middag. Det var lite körigt - mormor sjöng i kyrkan klockan 11 med sin kör, sedan klämde vi in en trerätters (med tårtavslutning såklart) och sedan sjöng barnen på familjegudstjänsten klockan 16. Och efter den gudstjänsten fick jag skippa glöggen utanför kyrkan och åka direkt ut till lilla kyrkan utanför stan där Å och jag skulle ha musikgudstjänst. Vi hann öva några av sångerna men de första åhörarna kom redan tjugo över fem! Det blev faktiskt helt fullsatt - underbart att så många människor tog sig tid att komma till kyrkan på första advent. (För alla de människorna kom då inte dit för vår skull, det vet vi, en gång sjöng vi på en musikgudstjänst för två personer, haha. Men det var kul det också.)

Tårta blev det förstås till sexåringen: