Dödens grupp. Ja. Men enklast hittills. Nu är det i och för sig över så nu går det väl an att sitta här och veta hur det skulle gå. Men jag KUNDE inte inte skriva tidigare eftersom maken och jag satt i loungen och tittade och det hade väl sett illa ut att gå och hämta datorn då. Men nog var det väl självklart vilka fem som skulle gå till andra omgången och vilka två finalister och två andrachansenare det sedan skulle bli. Fast själv hade jag hellre sett Sibel än Linda i direktfinal faktiskt.

På allmän begäran kommer ändå en liten recension:

1. Niklas Strömstedt. Mysfarbror Niklas låter likadant som vanligt. Han och Perra Gessle och Tomas Ledin har den gemensamma egenheten att allt de gör låter likadant. Sedan behöver det inte vara dåligt. Och det var det ju inte. Men inte var det särskilt bra heller.

2. Calaisa. Käckt med lite violinistisk countrystyle. Hade förväntat mig mer. Tyvärr var Calaisatjejerna lite för intetsägande för att komma någonstans.

3. Daniel nåntingpåM. Trots välslimmade tajta blanka brallor gick det inte för Danne. Och det hade väl ingen heller trott. Stomatolleende och silver funkar inte ens i Melodifestivalen.

4. Linda Bengtzing. Linda lät precis som tidigare och precis som väl alla hade förväntat sig. Men energiknippet från jordgubbsodlingarna i Gullspång har scenvana och det märks. Och duktig är hon. Men visst hade det varit kul att se Bengtzing i något annat än en typisk schlagerdänga? För rösten har hon ju.

5. Nordman. Ja, vad ska man säga. Inte min stil. Nyckelharpan hade ju gått an, men sen kommer Håkan Hemlin och låter som en stupfull verkstadsarbetare på en Finlandsfärja med karaokekväll. Att tända eld på en stackars tös kanske är häftigt, vad vet jag, men lite för hedniskt för min smak.

6. Sibel. Bäst hittills, utbrast maken. Och nog får man hålla med. Sibel är ljuvlig i en fantastisk klänning och en röst som tar priset hittills i deltävlingen. Skåneturkiet goes Celine Dion och det här är resultatet. Snyggt, vackert, rakt in i hjärtat. Hade gärna sett henne i final.

7. Fronda. "Men vad är det här?" utbrast maken. Och ja, vad är detta? Det kan man undra. Och det gör vi fortfarande.

8. Charlotte. Uppskriven till tänderna av pressen var det väl ingen tvekan om att schlagerdrottningen skulle gå till final. Och det gjorde hon. Med en ursnygg scenshow. Vi gick väl på det allihop. Kommer nån egentligen ihåg hur låten gick? Men att gå från svartvitt till färg och använda laser gick hem. Läckert var det! Sedan missade bildproducenten hela grejen i andra uppträdandet men vad gjorde det. Då var hon ju redan klar för final.