Jag har ägnat mig åt skilda former av kultur i helgen. Igår eftermiddag var vi i mammas hemby Öreryd där Smålands Musik och Teater gjort en jätteuppsättning (med Öreryds mått mätt åtminstone) av krigstiden och det flyktingläger med norrmän som fanns i Öreryd på 40-talet. En ren historielektion med bara amatörer i uppsättningen. Och vilken uppsättning! Helt suveränt var det. Visst var det skiftande kvaliteter på skådisarna men förvånansvärt många (det var ju alltså lokalbefolkningen från byn) gjorde en enastående insats, inte minst sångmässigt!

Och nu ikväll var det dags för en julklapp. Brorsdottern E fick nämligen biljetter till Diggiloo på Borås Arena i julklapp - och nu var det alltså dags att uppleva detta. Jag var måttligt intresserad och hade gärna gett bort biljetten tidigare idag men har nu faster lovat, så har hon. Och jag måste erkänna, det var riktigt, riktigt bra. Vilken energi, vilka artister! Jag fann mig själv stå upp och klappa takten och sjunga med i allt mellan "Cara Mia" och "Mamma Mia". Och till och med Canelloni Macaroni. Hur nördigt var det? Längst fram satt vi också, i mitten på första raden, med pressfotografer omkring oss. Så nu är man väl "uppmålad" och utskämd i lokaltidningen i morgon. Men det bjuder jag på.