Puh! Vi kan andas ut. Vi överlevde baklängeskalaset. Och sonen också, trots att han var så exalterad att vi trodde han skulle explodera ett tag.

Gästerna anlände en efter en, med tröjorna bakåfram. Totalt blev det åtta barn (en ringde återbud pga magsjuka). Vi började med att säga hej då och tacka för att de kom och knyta på dem pannband av lakansväv med deras namn skrivna baklänges (mitt namn blev ju väldigt kul baklänges...not). Sen fick de gå en och en baklänges ut genom köksdörren, via balkongen till sängkammaren där det satt ett godismonster och delade ut godispåsar. Sedan försökte maken sig på att läsa en bok baklänges med det blev visst alldeles tokigt. Så serverades glasshögar på tallrikar med en uppochnervänd strut nedtryckt ovanpå. Under bordet, såklart. Efter tvärtomleken och paketöppning avslutades kalaset så småningom med korv och bröd. Sen kom föräldrarna och hämtade och då sa vi hej och välkommen.

Publicerar bara ett par bilder där jag inte avslöjar för mycket av barnens identitet eftersom jag inte frågat föräldrarna om lov att lägga ut deras ungar på nätet.