Alltså...vad håller man på med?

Läser i Buffé som kom i brevlådan idag att chefredaktören där undrar vart alla höstfester tog vägen. Han spekulerar i att det beror på att premiärdatumen för kräftor och surströmming är borta.  Men jag har svaret. Vem hinner? Vem orkar? Träffade vännen C idag och vi konstaterade att nu har det gått ett halvår till utan att vi hunnit träffas. Igår träffade jag en annan kompis C och även hon och jag konstaterade att den där söndagmiddagen vi skulle äta ihop med våra respektive familjer (som vi började prata om efter FÖRRA sommaren då vi inte lyckades få till en grillkväll) den har fortfarande inte blivit av.

Min svägerska ringde förut - troligen för att fråga när vi kommer och hälsar på kanske... Jag hann inte ens PRATA med henne - barnen illvrålade av hunger och trötthet och vi hade precis kommit innanför dörren. Jag var tvungen att få av dem jackor och skor, tvätta av dem, få mat på bordet och ungarna i säng. Fick be svägerskan återkomma en annan kväll (Läs: ett annat liv).

Varför ska det vara ett så stort projekt att få hem vänner på lite mat? Jag menar, mat lagar vi ju ändå varenda dag. Det är väl inte det som är problemet? Men som det känns nu har jag INGEN ork kvar. Orkar knappt äta middag med mina barn.