Det sket sig med badrumsgarderoben. Men toaletterna är storstädade och skurade enligt konstens alla regler. Och garderoben i hallen är urriven, alla kläder har gåtts igenom, alla väskor har packats upp, alla för små kläder har sorterats bort, nya barnkläder har märkts med namn och det som ska vara i garderoben är prydligt inlagt. Undrens tid är inte förbi.

Ändå ägnade jag hela söndagseftermiddagen åt att inventera cykelleder. I ösregn. I grannkommunen. Och beskrivningen i broschyren jag hade fått (med en urusel kopierad karta som det inte gick att läsa ett ord på) stämde inte med verkligheten. Så jag körde runt i skogen i nästan tre timmar med en supergrinig dotter som skrek som en stucken gris hela tiden och ville hem. När vi väl vände hemåt var vi en decimeter från att frontalkrocka med en idiot i en vit 740 som körde på min sida om vägen. Jag tvärbromsade och lade mig på tutan och då vaknade han, eller släppte stereon eller vad det nu var han höll på med. Jag skakade hela vägen hem.

Väl hemma började det välsignade Bolibompa och den stackars utmattade modern fick tappa upp ett bad till sig själv för första gången sen i vintras. Maken hade vänligheten att komma in med ett glas rött. Så kvällen blev rätt hyfsad ändå.