Det finns inget hopp för min lille odåga

Igår fick kompis A och jag under en kort stund (läs: mycket kort stund) för oss att vi skulle ta med våra familjer till värsta gourmetstället för årets julbord. Lyxmat, superpretto-restaurang och nästan 500 spänn per skalle. Ett par minuter senare tog jag mitt förnuft till fånga och insåg att min treårige älskling inte är riktigt redo för denna typen av evenemang så vi bokade julbord på ett mer familjeinriktat ställe.

Idag kunde jag lättad konstatera att detta var ett klokt beslut. Vi ska ha gäster på vinprovning ikväll och hittills har älsklingen lyckats med följande:

- Dragit i duken så allt jag dukat höll på att åka i golvet (jag får skylla mig själv men jag trodde bebisklåfingrigheten hade gått över.) Vi fick duka av igen.

- Hoppat och rivit ut sängkläderna i nybäddade föräldrasängen.

- Kastat en nalle rätt in i bordsdekorationerna så vi fick krypa runt och leta efter placeringskorten (de låg alltså inte ens på bordet längre, utan jag hade ställt undan dem på ett skåp!)

- Tryckt dammsugaren full med små träklossar (!)

- Hängt upp en leksakshelikopter i sin storasysters midjelånga hår så vi höll på att få klippa av alltihop.

Nu ska han iväg till mormor och morfar på övernattning. Kul för dem....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0