Jag har tagit mig runt på provtur idag medelst buss. Vi åkte runt i bygden och testade en ny tur som vi ska försöka lära oss. Eftersom vi ändå skulle ut med alla guiderna så passade vi på att gå ut även till andra som kanske ville köpa in sig på resan. Jag bjöd med mig mina föräldrar. Första anhalten var ett släktforskarcentrum. Nu är päronen jättenyfikna och vill åka dit på en helkväll i höst. Tja, det är ju kul. Vi kan kolla efter mammas utvandrade Amerikasläktingar i databasen.

Haltar gör jag. Ont har jag i knäet. Det känns som om det ska ramla isär så fort jag rör mig. Pappa kom hit igår morse och lindade det för att staga upp det lite. Känns helt gingligt. Det är väl så det är att bli gammal. Var ju synd att jag inte skulle kunna gå efter 35.... Att jag skulle ramla sönder i delar redan nu.

I morse ska jag tjata mig ner till vårdcentralen (har jag nu lovat mamma, pappa, svärföräldrarna och makens faster som är sjuksköterska). De har ställt diagnoser, allt ifrån utdragna ledband eller korsband till att knäskålen kanske har flyttat sig! Lät ju skönt... Fast det ser UT som om den sitter där den ska. Men det känns inte riktigt så.