Nu har jag sagt upp tidningen

Så....då har jag sagt upp lokaltidningen. Ja, inte den jättelokala (som egentligen lämnar en hel del övrigt att önska men den är åtminstone lokal) utan den större så kallade regiontidningen. Som för övrigt länge varit skitkass på att hålla ett regionperspektiv utan haft fokus enbart på den större staden i området. Men det har liksom inte blivit av att säga upp den för nånstans tog det ändå emot.

Men nu skulle de köra en stor satsning på barnfamiljer och det tyckte jag lät jättekul. Man gick ut och sökte barnfamiljer till en panel och fick tydligen många svar, för man sa sig ha "många att välja på". Vad gör man då? Jo, man väljer nio familjer från stora staden och EN från den minsta av de kringliggande kommunerna. Från de fyra övriga halvstora kommunerna i spridningsområdet fanns inte en familj. Har svårt att tro att man inte fick en enda sökande - och var det nu så går det väl att handplocka folk. Jag hade liksom nästan utgått ifrån att man skulle ha typ fem från stora staden och en från varje av de övriga fem, så jag slog upp tidningen, nyfiken på att se vilken familj som representerade min stad. Men icke.

"Ring och säg upp skiten. Dom vill ju inte ha prenumeranter från de övriga städerna, det är ju uppenbart" sa maken i telefon. Och banne mig, det gjorde jag. Damen i telefon var såå trevlig och önskade mig välkommen tillbaka. Hon frågade varför och när jag svarade hann jag bara halvvägs innan hon uppgivet sa "Jaaa du, du är inte den första som säger detta..." Och henne kunde jag ju inte skälla på, för det var ju inte hennes fel.

Så nu är jag, gammal journalist, utan riktig tidning. Vad ska jag läsa nu då? Får väl skramla till en GP-prenumeration.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0